Manny-Ken

Miss i planeringen

2012-01-27T11:30:00.000+01:00

Alltså. Jag hade ju tänkt tvätta håret idag, kanske koka en kopp kaffe och äta en chokladbit. Men ni ser va? Han envisas med att vara vaken.

Utmanad

2012-01-25T11:39:00.003+01:00

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
För tio år sedan hade jag precis gjort slut på ett ganska långt och för mig destruktivt förhållande. Det var en sådan befrielse att tillslut erkänna för mig själv att hur kär jag än var så mådde jag inte bra. Och självförtroendet jag fick av att ta kommandot över mitt liv gjorde mig stark och lycklig. Jag började frilansa. Flyttade till finaste läggan i Hornstull. Var fattig som en råtta. Levde på bjudsprit och jordnötter och hade den roligaste sommaren någonsin. Med en massa fniss, fest och nattbad med bästa vännerna.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
För ett år sedan var jag ganska nybliven redaktör på tidningen jag jobbar på. Hade en sjukt stressig men också rolig period av intervjuer, mässtraskande, utställningar, skrivande och producerande.

3. Fem snacks du gillar
Oh, snacks. Älskar. Hm, låt mig tänka: salta pinnar, nötter i alla former, lakrits, choklad och glass.

4. Fem sånger du kan hela texten till
Buffalo Stance
Forever Young
My name is Luka
Billie Jean
Halleluja

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär
Köpa tomt och låta S rita och bygga ett perfekt hus, alt köpa färdigt hus, nära vattnet.
Renovera på landet och bygga ett hus där.
Hyra hus i Toscana och bjuda ner alla mina vänner.
Spara pengar till mina barn.
Säkert göra lite random skönhetsbehandlingar och shoppa kvalitet.

6. Fem dåliga vanor
Klankar lätt ner på mig själv.
Siffer- och räkningsfobi.
Vill vara till lags.
Petar i näsan.
Följer gärna minsta motståndets lag.

7. Fem saker du gillar att göra
Umgås med vänner.
Dricka ett glas vin.
Dansa!
Yoga eller promenera.
Hänga med min familj.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
Färgen gul (ser förjävlig ut), crocks, uggstövlar, ballerinaskor, tröjor med tryck.

9. Fem favoritleksaker
Dator
iPhone
Hudvårdsprodukter
Kläder
Kamera

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen
Säger som Chula. Take it away, den som har lust!

Mjölkstockning + ursäkta navelskåderiet

2012-01-24T12:27:00.003+01:00

Ah, ber om ursäkt, men det är bara bebis, barn och amning som rör sig i min hjärna just nu. Juholt wtf liksom. Fick antibiotika igår och ett återbesök senare i veckan för att konstatera att det verkligen gått ner. Nästa gång kanske jag kan mota det innan det går för långt med hjälp av alla bra tips jag fått! Så tack!

Härda ut - schmärda ut

2012-01-23T10:58:00.001+01:00

Pratade med amningscentrum som sa att jag skulle härda ut ett par dagar till och om inte febern givit med sig skulle jag ringa igen. Pratade med min BVC-sköterska som tyckte "boka tid hos läkare!". Varför känns det som allt som har med amning att göra ska "härdas ut", man ska leva på hoppet att det inte blir värre. Varför inte mota det onda innan det är för sent? Ska ringa min husläkare och hoppas på penicillin, vill ju inte att det ska bli en bakteriehärd i bröstet.

Annars.
Jo. Inbrott på Loppans dagis (!?). Farfar kom till undsättning och leker med dottern i dag.

Appropå dåliga mammasamvetet. Alltså jag har ALDRIG sagt till min dotter att hon faktiskt får leka själv. My god. Curlingmamma var det här... Ha ha!

Dåliga mammasamvetet pt 1

2012-01-22T17:28:00.002+01:00

I dag väntade vi titta-på-bebis-besök när jag plötsligt kände mig sjuk, typ influensa, plus vansinnigt ont i ena bröstet och hög feber. Efter lite googlande och ett samtal till sjukvårdsupplysningen konstaterades mjölkstockning (!?). Hade inga sådana problem när Loppan var liten, men, men... Mjölkstockning it is.

Så, mamma känner sig svag och sjuk, vill helst bara ligga ner, förhoppningsvis amma bort det onda... Men en treåring är inte så road av sådana (icke-) aktiviteter. Och detta är ett ständigt dåligt samvete hos mig. Att hon blir understimulerad. Att vi inte hittar på tillräckligt roliga saker med henne på helgerna. Hur gör ni? Eller, framförallt hur känner ni?

2012-01-21T12:08:00.002+01:00

Ingen rast och ingen ro för lillebror när Loppetoppen är hemma. Stackarn. Hur många gånger kan man säga "Inte så högt!", "Låt honom vara!"och "Försiktigt!", innan en redan frustrerad treåring ger upp helt. Inte nog med att morsan tagit hem en ny älskling, förmaningarna fullkomligt haglar dessutom.

Men det går bra. Överlag går det bra!

Om BB och omställningen

2012-01-18T14:15:00.001+01:00

Leveransen av den här lilla killen gick snabbt. En halvtimme efter att jag stod och skrek av smärta i porttelefonen utanför SÖS förlossning var han ute. Ingen tid för smärtlindring alltså. (Aj!)

Som omföderska erbjuds man ingen lyx. Nej, då får man dela rum med en annan mamma med barn, och pappan får inte sova över. I just vårt fall kändes det ändå bra. Då kunde S åka hem till Loppan så att hon åtminstone fick ha sin pappa nära. De båda kom och hälsade på flera gånger. Sista natten fick jag dock eget rum med finaste utsikten över Årstaviken, då min rumskamrat hade problem med amningen – aka skrikbebis.

Jag var där i två dygn och det var ett par ganska så sköna sådana. Bara ETT barn att ta hand om och inga tider att passa. Och tänk, det visade sig att Lillebror gillar brittiska deckarserier lika mycket som mamma. Så vi såg Morden i Midsomer tillsammans i sällskap av en stressad trebarnspappa med headset i örat och en kopp te på påse.

Det är något rörande med BB. Alla kvinnor som går omkring med tomma magar rullandes sina bebisar i illaoljade vagnar. De stora kvinnoblöjorna som lyser genom de urtvättade Landstingrockarna, och maten, skolmaten – som jag älskar den – alla matgrupper finns representerade, minus de bortkokade vitaminerna förstås. Det är något smaklöst och tryggt över den.

Nu är Lillebror snart två veckor och den största utmaningen hittills har helt klart varit kombinationen lillebror/storasyster. Varannan dag får Loppan fruktansvärda trotsutbrott och det är ett hiskeligt dividerande om allt från att äta mat till att klä på sig och framförallt att SOVA. Själv pendlar jag mellan att ömma väldans för henne och den omställning hon går igenom, till att bli både arg och frustrerad. Många tårar har rullat nedför både mina och Loppans kinder. Men det är en fas får vi hoppas. Tids nog har vi alla vant oss vid det fantastiska faktum att vi nu är fyra i familjen!

Dagens

2012-01-16T15:11:00.002+01:00

Här ser ni en morsa som varken hunnit duscha, eller ta igen sömn (men stoltserar gärna med min nyvunna cleavage ser jag, ha ha), redo att ta emot bästa treåringen som varit på Föris. Tur att pappa är hemma även denna vecka så att någonting blir gjort, typ middagsmat. Lillis har redan fått smaka på syrrans dagisbaciller, men vi hoppas att det inte blir värre än lite snuva. Yay småbarnslivet!!!

Hollar!

2012-01-15T18:39:00.000+01:00

Har hört att det finns en vardag där ute...
*Bebisbubblan*

Fem snabba

2012-01-13T17:32:00.002+01:00

Fördelar med att vara av med preggomagen:
1. Jag kan krama min dotter (och sambo) på riktigt.
2. Jag kan stänga jackan.
3. Har upptäckt gråa hår down there (osäker på om det kvalar som en fördel dock).
4. Vi får alla plats i hissen.
5. Jag kan sova i alla möjliga och omöjliga positioner (läs. hamna i amningskoma).

Annars?
Jo, sjuka känslostormar. Upp och ned, fram och tillbaka. Det känns som att jag tagit hem en ny älskare som min dotter bara ska acceptera. Otroligt frustrerande och svår känsla. Samtidigt som jag är nykär, känner jag mig som en skit. Dubbelt.

Och kroppen då?
Jo, som en babian där nere och tre Skogaholmslimpor på magen. Mammakroppen helt enkelt. Men den är MIN, bara min. Eller, jag ammar ju, så det är den inte riktigt, men nästan. Intressant om amning hittade jag förresten på Joannas blog.

Lillebror är här!

2012-01-09T18:29:00.000+01:00

Återkommer med uppdatering vid något tillfälle när jag inte ammar eller hanterar treåring.

Bokslut 2011

2012-01-04T21:31:00.001+01:00

Fem händelser som varit bra det här året?
1. Nytt jobb på inspirerande tidning.
2. Ny lägenhet (som S gjort ett fantastiskt jobb i att renovera!!!).
3. Blev på smällen.
4. Fin semester på Mallis med familjen.
5. Att få följa Loppan i hennes liv och utveckling. (Så klart!!)

Fem dåliga?
1. Nytt jobb på inspirerande tidning. Ha ha! #vetfortfarandeintevadjagskablinärjagblirstor
2. Oron att inte kunna bli med barn. Oro överlag.
3. Att behöva flytta Loppan till ett nytt dagis.
4. Olösta konflikter med någon jag bryr mig mycket om.
5. För lite egentid och träning.

Vad har du lärt dig i år?
Kan inte komma på någonting klockrent här. Kan inte påstå att detta varit mitt mest självutvecklande år, det har mer bara handlat om att få ihop vardagen på bästa möjliga sätt. Å andra sidan har det givit mig mindre utrymme åt destruktivt grubbel, vilket är BRA, för den psykiska hälsan.

Vilka kläder har du använt mest?
Man kan väl säga att den gemensamma nämnaren är att de varit, well, töjbara!

Ångrar du något?
Jag ångrar alltid de tillfällen jag håller käften och tummar på min självkänsla pga min tröttsamma konflikträdsla. Måste bli bättre på det!

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Mu, bä, dubbelkvack, dubbelkvack.... typ.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Dexter, Sons of Anarchy, Downton Abbey, Breaking Bad, Boardwalk Empire... Man kan väl säga att my drug of choice i år har varit serier.(Gah! Vad jag längtar efter ett glas rött, bara ett... och lite opastöriserade ostar till....mmmmmm...)

Vilka nya personer har du lärt känna i år?
Fina och inspirerande kollegor! Men långt många fler har försummats dessvärre...

Vad är det vackraste du fått i år?
Julklappen från S. Jag fick DEN HÄR.

Vad är det bästa du har läst?
Jag har läst extremt lite i år dessvärre, har inte funnit tiden. Men i somras läste jag Just Kids av Patti Smith (grät) och sedan En dag (hulkgrät). Håller på med Min Kamp och Hemligheten nu, båda bra, på extremt olika sätt.

Något reviderad enkät snodd från Quetzala. (Tog bort allt som hade med utgång, ligg och sms att göra...)

Det var en gång en klänning

2012-01-03T11:50:00.000+01:00

Jag minns när klänningen jag har på mig, faktiskt fungerade som klänning. Nu är det den enda överdel som täcker magen. Tio dagar kvar och jag har förvärkar mer eller mindre varje kväll. Tror dock inte att det kommer att hända något denna vecka, nästa däremot skulle det inte förvåna mig om det drog igång. Lilloppan spenderar dagen med sin kusin, kanske det roligaste hon vet, och jag ska försöka få lite ärenden uträttade. Fin dag i dag, folks. Lättar upp sinnet.

Slutet gott - allting gott

2012-01-02T14:36:00.002+01:00

På väg till nyårsfest med en bebis i magen och en som var ivrig att få komma iväg. Oskönt ljus ovanifrån, men ni fattar va - MAGEN!

Vi var hos våra grannar och goda vänner, vars son är Loppans bästa kompis. De har cirka världens bästa utsikt över stan. Fyrverkerier bara för oss!!

Tidigare i veckan invigde Loppan sina skridskor. När vi var klara sa hon uppgivet: "Jag kan inte åka skridskor." Känner igen den där otåligheten, att vilja kunna allt på en gång. Övning, schmövning, liksom. Fattar känslan. Men det kan ju vara bra att lära sig tidigt att allt inte går på en gång.

Hammarhaj på Aquaria. Succé!

Slutet på året var fint. Och nu har S börjat jobba igen. Jag är hemma och världens bästa svärföräldrar avlastar genom att ta hand om Loppan i dag. Själv fönstershoppar jag på nätet. Roar mig med att lägga varor i korgen för att sedan aldrig checka ut. Ha!!

Om man får önska

2011-12-31T10:37:00.002+01:00

Några önskemål från mamma och pappa nu när det börjar närma sig.

Du skrämde mig i natt, bebisen, när du började dra igång förvärkar. Hade aldrig det sist, då var det liksom noll till hundra på några timmar bara. Sen var hon ute, din syrra alltså. Men det drog aldrig igång på riktigt i natt, och tur var väl det, för den där väskan, den är inte packad och det vore ju bra om du väntade till andra sidan nyår med att komma till världen. Så att du inte blir absolut sist med att få köra moppe menar jag. Sådant kan knäcka den bäste. Och sen kanske ytterligare några dagar, för på den universella bakisdagen lär det bli svårt för dig att få dina kompisar att vilja fira din födelsedag.

Sen har pappan ett önskemål om att vi kunde starta förlossningen på dagtid. Han blev så trött sist nämligen, när det hela utspelade sig nattetid. Sen underlättar det ju förstås det här med din syster, som behöver få komma till farmor och farfar. Nå, vad säger du? Vi ses snart va? Ser fram emot ett nytt år med dig och resten av familjen.

Kram och gott nytt år!

Ingenting

2011-12-30T11:25:00.002+01:00

Har gjort en deal med Loppan, hon har fått en app på min telefon, mot att jag får skriva på datorn. Får se hur länge det håller. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, känner mest en plikt att uppdatera. Har bilder som väntar i kameran men lyckas liksom aldrig skaka ur dem där i från. Vi har åkt skridskor med Loppan och varit på Aquaria och tittat på Hammarhaj - ja, lite sådant man gör på ett jullov i Stockholm.

Btw. Jag är trött. Har jag sagt det?

Jaha.

Ja.

På pisshumör

2011-12-26T20:14:00.002+01:00

Jodå. Julen var god och tomten givmild. Men i dag är jag bitsk. Vaknade mitt i natten av att vinden höll på att ta med sig våra fönster till Dalarna och kunde inte somna om. Fick en förvärk, en enda visserligen, men paniken när jag låg där och väntade på fler. Har inte packat väskan, har ingen tydlig handlingsplan när det gäller Loppan, och det där jävla pappret man ska ha med sig, vart sjutton har jag lagt det. Tankarna snurrade, vinden höll låda, någon hade fest - sömnen blåste iväg med Dagmar.

Känner mig så jädra färdigbakad, samtidigt som jag känner mig helt oförberedd. Mycket värre denna gång än förra, konstigt nog...

Frustration är dagens ord.

Hepp!

2011-12-23T19:03:00.002+01:00

Nu har vi julgran och alla klappar är inslagna.

S och Loppan är och köper tomtedricka (julmust) efter mycket gråt och tandagnisslan - det är uppenbarligen mycket svårt att vara tre år.

S lagar mat och jag assisterar.
På menyn:
Jansson, köttbullar och revbensspjäll. Det blir finemang det.

I morgon smäller det! Lunch ute hos min mamma med min familj och sedan middag här hemma med S familj (och tomten). Känns fint att tomten ska komma hit, hem till oss. Tror att Loppan kommer gilla det skarpt.

Nu måste jag stänga av alla element för vi ska snart premiärelda i kakelugnen.

GOD JUL på er!

Julefrid?

2011-12-22T19:19:00.002+01:00

Prinsessan hänger i soffan - helt slut efter att ha sprungit på stan, tappat mobilen, hittat den igen, hämtat barn på dagis - med en mage full med korv och makaroner (och bebis). Kungen (Loppan) och drottningen (S) leker "Inte" (inte nudda golv).

I morgon blir det:
- julgransinhandling
- köttbullsrullning
- pyntning
- paketinslagning
- (fyll på med valfria julförberedelser, listan kan bli hur lång som helst...)
-
-
-
-
-

Hej julstress!

Har i alla fall handlat nästan alla klappar. Check.
Ja, he he. Det var visst det enda på listan jag checkat av.

Btw. SJUUUUUUKT trött på att vara gravid nu. Så TUNGT.

Bränt barn

2011-12-20T10:30:00.003+01:00

Barbamama i vecka 37. Nu med en random etappklippning på ena sidan, due to eld i håret. Tres chic.

Julens faror!

2011-12-20T09:39:00.000+01:00

Eldade just upp halva mitt hår när jag skulle blåsa ut ljusen. It stinks man! Måste duscha nu. Återkommer med damage report.... Suck.

Önskelista - mest mode, lite inredning

2011-12-19T22:54:00.002+01:00

1. En Art Deco byrå till vårt sovrum, som till en början skulle funka som bebis byrå, men sedan min.

2. Älskar de här ringarna från Ioselliani. Alla är så fina att man dör. Priset är därefter...

3. En midja. Alltså längtar så efter att få äga min kropp igen. Sen vet man ju aldrig hur den tänker uppföra sig, om den kommer att återgå till hur den såg ut innan eller ej. Så sugen på att liksom "klä" mig. Med tre veckor till beräknad förlossning har jag givit upp allt vad kläder heter. Vägrar köpa nya linnen trots att de jag har glipar.

Men hade jag en midja skulle jag satsa på Daniel Silvers kollektion för Acne som jag tycker är helt fantastiskt. Printsen! Helt överlägsna. Lite överraskande att detta kommer från mig då jag verkligen inte är en mönstermänniska. Svarta, grå och på sin höjd vita monokromer är vad som tar plats i min garderob. Men de här plaggen lär vara slutsålda innan min figur bestämt sig för hur den tänker ta form. Suck.

4. Ett par nya Martens. Mina gamla har jag haft sedan jag var 17, alltså snart 20 år! Då tycker jag att man kvalificerar för ett par nya. Helt klart.

5. En ny jacka kan man ju alltid köpa. Så fort bebis är ute lär jag ju kunna stänga den åtminstone, till skillnad från nu. Här är två favoriter som jag sneglat på. Den till vänster är från Dagmar och den andra från Hope. Men är de varma? Säkert inte. Ha ha. Men när det kommer till mode kommer form före funktion, i min bok i alla fall.

Byta bloggplattform? Tips tack!

2011-12-15T09:02:00.005+01:00

Superfint och enkelt. Hur gör du Teres?

Frida är ju formgivare så hon kan ju sådant där, men ändå. Give it.

Och här har vi ännu en formgivare om jag uppfattat det rätt.

Jag hatar bloggers mallar, det blir aldrig snyggt. Drar man för stort på bilderna lägger de sig över textspalterna på sidan. Samtidigt är jag väldigt otålig. Vill att det ska gå fort, annars blir motståndet för stort och inläggen uteblir. Har ni några bra tips, är det wordpress som gäller? Tumbler?

Hälsningar från världens sämsta koopförälder

2011-12-13T09:13:00.003+01:00

Städvecka! IGEN! Kändes som att vi hade en alldeles nyss. Oh the joy, när den var över. Kände mig så duktig i går som kom ihåg att hämta Loppan i tid, då det var halvdag på dagis, bara för att få ett förvånat sms från sambon nu på morgonen: Har vi städvecka!? Betänk då att det är tisdag i dag, och så vitt jag vet börjar veckan på måndagen. Crap, crap, CRAP!

Fest, bullbak och livet

2011-12-12T09:20:00.001+01:00

Under helgen som gick var vi på 60-årsfest. I flott lokal. Med bordsplacering, trerätters, toastmaster och tal. Älskar sådant. Är liksom uppvuxen med den typen av tillställningar, då jag kommer från en av de "finare" förorterna. På den tiden kräktes jag på det, sket i eventuell dresscode och klädde mig svart plus Doc Martens, blev för full, och hånglade med nån Ralph Lauren-klädd slyngel. Ja. Det där sista var väl oftast (okej, aldrig) särskilt lyckat. Men hur fördriver man annars en kväll när man är femton, frustrerad och full av självförakt..
Ok. Tillbaka till ämnet.
Under denna uppväxt lade jag mig ändå till med konversationskonsten (jag var inte bara odräglig), och numera tycker jag det är vansinnigt trevligt och intressant med människor som INTE är som jag. Satt mitt emot en tjej som jobbade som marknadschef på ett av de stora läkemedelsföretagen - sju veckors semester och tomt på kontoret klockan fem. Tänker att det vore nåt det, nu när man är familjekvinna. Åtminstone under några år. Så, informatör inom läkemedelsbranschen... Något att fundera på kanske.

Annars firades tredje advent med bullbak och fika med goda vänner. Magen är så stor nu att jag får en chock när jag går förbi en spegel och ser mig själv i profil. Hur är det möjligt liksom, ganska kool ändå - kroppen. Och jag tänker på det mänskliga i att gnälla. Hur jobbigt jag tyckte det var att jag inte blev gravid på en gång när vi började försöka, hur jag fällde avundsjuka blickar på kvinnor med stora magar och foglossning, och hur jag nu tycker det är rätt trist och tungt. Men. Vi gjorde det! En till unge är på väg! Yay kroppen!

En sifferfobikers bekännelser

2011-12-08T20:00:00.001+01:00

Ja, det är jag. Sifferfobiker av rang, särskilt när det kommer till ekonomi. Strutsstrategin har alltid varit min bästa vän. Har nog aldrig tagit en minneslapp i bankomaten, blundar när jag skriver på slipen, klickar hem grejer på nätet som om det vore gratis. Typ. Jag vet. Så juvenilt och omoget. "Du är faktiskt mamma nu!" ekar det i mina öron då. Men hittills har det alltid ordnat sig, på nåt jäkla vänster, kanske därför jag fortfarande utövar "le struts". Men i dag har vi varit duktiga. Gått igenom ekonomin. Vad vi kommer ha att röra oss med när lillebror kommer, unt so weiter... Inte mycket. Let me tell you. Men, men.. Har önskat mig ett frisörbesök i kombination med barnvakt i julklapp av mamma. Check. Kläder... hm.. får hoppas jag kommer i mina gamla kläder trots allt och kan glädjas åt det. Check. Men mat är väl framför allt det man kan spara in på. Eller, vad tror ni? Får se om det kan bli något att nörda ner sig i - ekonomisk men hälsosam matlagning. Låter boo-ooo-ring i mina öron. Men wtf, en utmaning? Hur får ni det att gå runt alla föräldrarlediga där ute?

Kräktes lite i munnen..

2011-12-07T21:13:00.001+01:00

... när jag såg Malous intervju med Assange. "Beskriv dig själv som människa". What the.. Har man en halvtimme med ett åtråvärt intervjuobjekt slumpar man väl inte bort tiden med floskler!? Christ!!!

Första veckan..

2011-12-06T17:25:00.001+01:00

.. på "ledigheten". Loppan är sjuk, eller egentligen pigg och glad, men har fått förkylningsastma så jag vill inte släppa iväg henne till dagis förrän hon är helt, helt frisk. Ingen hosta what so ever. I går var det fint väder och vi tog en promenad längs vattnet och tittade på båtarna. Det var fint. Länge sedan jag fick lite sol i ögonvrån faktiskt.

Sen var vi hemma och busade resten av dagen. I dag är hon hos farmor och farfar, så att jag fått vila lite grann. Har liksom hela tiden tänkt att det ska bli så skönt att vara ledig nu innan bebis kommer, hinna fika, fixa, greja. I stället sitter jag här i soffan och är andfådd. Varför? Därför.

Vara eller icke vara

2011-12-05T19:40:00.001+01:00

Ni förstår vart jag vill komma va!?

Jag minns när jag var lätt och smidig

2011-12-04T11:22:00.001+01:00

...egentligen ville jag skriva smal. Men det är väl tabu när man är gravid. Det är ju liksom självklart att kroppen förändras då. Men det är inte helt okomplicerat att genomgå denna metamorfos, inte för mig som har en lång historia av skev kroppsuppfattning. Jag ger helt upp den nu. Kroppen. Lyder dess minsta önskan. Svårt för mig som gillar att kontrollera den. På ett hälsosamt sätt numera. Men ändå. Nu är det knappa sex veckor kvar. Sätter på skygglapparna och ger mig hän, seglar med... Ett tag till. Bara ett tag till.

v 35

2011-12-02T11:56:00.001+01:00

Random bilder ur mobilen

2011-12-02T11:26:00.001+01:00

Julstämningen i Kungsträdgården. Eller ska vi säga avsaknaden av den. Det är som gröt utan mos, korv utan ketchup. You get the drift. Snö! Where art thou!?

Var på en pressgrunka på NK. De har tagit in Burst Bees, det har även vissa apotek (kan inte skilja på dem längre, hjärta, smärta, schmurta...), men det är något jag alltid sett till och tagit med mig hem om jag varit i Staterna.Upptäckte att de har en babyserie också, kanske kan vara något. Inga tillsatser, bara bra skit.

Yup. Detta var magen i v 34. Så satans stor. För att inte tala om mina lår och vader (de vätskeansamlande, rastlösa...). Jeeezzzz. Längtar efter att springa, fort, fort, tills andan tar slut.

Seriöst!? Detta var expressens löp i måndags. Lågvattenmärke deluxe.

MammaLEDIG

2011-12-01T18:05:00.001+01:00

Jo, för just nu är jag faktiskt det, eller jag är sjukskriven, men what ever, ledig är jag, för bebis har inte kommit. Däremot får jag för mig att jag ska passa på att göra en massa saker – träffa vänner, kul saker, men ändock saker. Som tröttar ut. Helt slut i dag av att gå fram och tillbaka över stan. Stressa upp och ned till tvättstugan. In och ut ur affären. S L U T. I'm telling ya. I morgon ska jag nog försöka hålla mig hemma så mycket det går. Vila. Dricka kaffe i lugn och ro. Har inte blivit något av den varan hittills. Märkligt. Ja. Ja. I morgon. I morgon.

Sundag - som Loppan säger

2011-11-27T10:38:00.001+01:00

Uno Sveningsson på TV. Älskar Uno! Är han min guilty pleasure tro? I dag ska vi julpynta och hämta ner bebiskläder från vinden. Känns så overkligt. Bebiskläderna alltså. Jag vet ju att jag rultar runt som en stor jävla pilatesboll och att jag har myror i vaderna som håller mig vaken om nätterna, men ett till barn - nej, det är bara FÖR overkligt.

Mys och skor och hejdå redax!

2011-11-26T09:38:00.001+01:00

Morgonmys med treåring. Vet inte om det finns något bättre faktiskt. Natten var dock vedervärdig. Efter en dag utan stödstrumpor plågades jag av kli i vaderna något så infernaliskt att sömnen vägrade infinna sig. Positivt är dock att jag fått bevisat att det verkligen funkar, stödstrumpor alltså. Känner mig som hundra år, men alltså, sjukt bra. I dag är det jag som köper upp mig på ett gäng.

I går käkade jag lite avslutningsmiddag med redax. Har ju bara ett par dagar kvar nu. Det var så trevligt och jag fick ett par skor, att strutta omkring i när magen är väck. Ni ser va tjusigt va? Min kollega A sa att när hon tänker på mig och en färg så blir det grönt - en ganska bra iaktagelse, för titta bara, hela mitt hem är grönt...

femme-inist javisst!!!!

2011-11-24T18:45:00.001+01:00

Genialt av min kära kollega Salka. LÄS!

v 33

2011-11-22T12:06:00.001+01:00

Och jag upptäcker stödstrumpan! Vilken grej!
/goinon85

Helgen i korthet

2011-11-21T08:19:00.001+01:00

Helgerna går fortfarande till stor del åt att fixa grejer till lägenheten. Butiker med lekhörna uppskattas - av alla.

I eko- och surdegsland där vi nu bor får man leta noga för att hitta politiskt inkorrekta äpplen. Kan inte leva utan importerade kriskpiga Jona Gold-äpplen. Sorry miljön.

Bakade ett enkelt bröd (med jäst) till kvällsfikat på lördagen. Ett hem känns inte riktigt som ett hem förrän doften av nybakat satt sig i väggarna.

Loppan hjälpte förstås till.

Ambivalensen

2011-11-20T17:34:00.001+01:00

Och jag som var så sugen på att klippa lugg, liksom ha en ickefrisyr, bara så där. Samtidigt vill jag ju alltid växa ut den när den väl är kort. Så nu får den vara, har ju ändå kommit en bit på vägen. Men ambivalensen. Den följer mig på de flesta plan. Stan vs landet, mediaslitet vs mindre engagerande jobb, lugg vs ingen lugg... Ja ni förstår. Det är högt och lågt. Vi har just köpt en fantastisk lägenhet på söder, renoverat den så att den är precis så där som vi vill ha den. Men. Och det finns alltid ett men, vi kommer att växa ur den ganska snart. Men hur ska man kunna veta exakt vart man vill bo för resten av livet? Tänker att jag kanske borde det, för barnens skull, men det gör jag inte. Drömmer ofta om natur utanför knuten, men dör jag inte av tråkma om jag inte får min bit av glam och stadsbuzz? Jo, jag tror det. Eller? Men okej. Jag ska lugna mig lite nu ett tag. Stänga av surret i huvet och bara vara här. Ett tag i alla fall. Deal?

Bakpremiär i nya köket

2011-11-19T19:11:00.001+01:00

Vi bakar kvällsmacka. Precis som de homoerotiska bagarna på planschen bakom mig. Bara en liten statusuppdatering så här på kvällskvisten. Annars långsam dag med sjuk, men på bättringsvägen, Loppa!

Dagens insikt

2011-11-18T14:50:00.001+01:00

Beige nagellack mot rödfnasiga vinterhänder = Fail!

En särskild dag

2011-11-16T11:28:00.001+01:00

S fyller år i dag. En viktig dag, särskilt om man värdesätter presenter, eller framförallt tankearbetet bakom presenterna, högt. Misslyckades lite med det den här gången. För lite tid, för DÅLIG på att ha framförhållning. Ibland får jag till det, svinbra! Dock inte denna gång. Vi får se om det går att häva besvikelsen något...

Obsession

2011-11-15T09:29:00.001+01:00

Har helt snöat in på beauty, alltså är besatt, på ricko. Det är inget nytt egentligen, men det går lite i perioder. Tänker att det kanske kan bero på att jag inte kan ägna mig åt kläder, vilket jag gör i vanliga fall, utan i stället går bananas på hud och kropp. Men det känns bra, lite terapi faktiskt. Klickar hem skit som en galning och hittade en webbshop igår med bra priser. Väntar nu på dessa godingar.

Edit. Måste ju förstås vara lite mer specifik i mina tips. Webshopen heter CD Wow och säljer förutom film och musik, lite otippat, skönhetsprodukter. Billigare än exempelvis eleven, men dyrare än om man orkar hustla på ebay. Tänkte prova i alla fall.

Hope in a Jar från Philisophy är en nattcreme och bloggfavorit som jag är sjukt nyfiken på.

GloMinerals Glopressed base är en mineralfoundation som jag läst mycket, mycket gott om.

Som ni förstår är jag all about ytan, alltså, den perfekta hyn. Inget slår det liksom.

Fuck, fucketifuck..

2011-11-15T08:53:00.001+01:00

Har slutat sova på nätterna. "Det är för att du ska vänja dig tills bebis kommer", säger förståsigpåarna. Det är ju I D I O T I S K T! Borde man inte få chans att vila upp sig nu istället. Så att man orkar. Minns inte hur det var sist, men jag har ju alltid haft sömnproblem iofs. Well... Nu ska jag försöka ta mig igenom en dag på jobbet. Skriva lite notiser kanske. Lagom ansträngande...

Ingenting

2011-11-13T12:29:00.001+01:00

Wordfeud och kaffe, så firas denna fars dag. Lite frukost på sängen också förstås. Loppan har tagit av sig alla kläder, som vanligt, jag har närt en naturalist vid min barm, helt klart.

Yay or Nei?

2011-11-11T16:06:00.001+01:00

LUGGEN folks. Yay or nei?

Magen

2011-11-11T11:54:00.001+01:00

Alltså sizen på magen den här gången. Sjukt pustigt – redan (!?), antar att lungorna inte har någon plats längre. Sportar btw ett Rodebjerfynd från utförsäljningen jag besökte i går. Köpte även en kappa som jag inte kan ha med magen... ha ha... så vi får väl se hur den sitter sen. Gjorde faktiskt exakt samma grej förra graviditeten, men då gick det bra. Jag tvingar helt enkelt personalen att prova så att jag kan se hur det sitter utan mage, sen att personalen oftast är typ två huven längre, tja, det är en chansning man får ta.

Random

2011-11-08T09:01:00.001+01:00

När man (S) bygger och fixar hemma, kan man ta tillfället i akt och göra en liten handavgjutning. Att gips "brinner" var ett mycket flummigt begrepp, tyckte Loppan.

På väg till jobbet där jag nu bara jobbar halvtid. Så fantastiskt skönt. Synd bara att man får halva lönen också, annars hade jag kunnat vänja mig vid det här. Ha ha. Men så var det det där med pension som min pappa alltid tjatar om, och som det faktiskt stod en hel artikel om i DN i dag. Nu får inte jag pension i alla fall på mitt jobb, som kulturarbetare lär man väl få jobba hela livet, men det är ett aber det där - ska man jobba ihjäl sig nu för att ha det gott sedan, eller ska man försöka leva lite medan liv finns?

Samlade tips inför el tvåbarnschock

2011-11-08T08:50:00.000+01:00

Blodpudding sa:
Vad gäller syskonchocken så väntar vi fortfarnade på den. Det MÅSTE inte bli traumatiskt. Jag förväntade mig ett jädra hallabalo när vår äldsta skulle bli just...äldst. Avundsjuka etc. Det inträffade aldrig. Hon ÄLSKADE att bli storasyster och hon ÄLSKAR sin lillasyster. Dessuotom är det ömsesidigt. Hon kunde vänta på sin tur när ajg ammade och hon försökte aldrig någonsin att slå eller vara hårdhänt mot Juni (vår yngsta som nu är 1,5 år)när hon var bebis. Inte nu heller faktiskt.

Jag minns bara hur jag avskydde min lillasyster och slog henne dagligen. Men så måste det tydligen inte alls vara.

Poängtera det stora med att få vara storasyskon.Låt henne få vara med och byta blöja på bebisen, att få sitta när a när du ammar eller ger ersättning, att hon får dra barnvagnen ibland. Att Loppan får vara delaktig. Då löser det sig säkert :)

Hanna sa:
Har ju bara ett barn men lyssnar mycket på Knattetimmen (sr, tips!) och där pratar de om att barn ett ska få vara liten. Att man som mamma (i de här fallen har mamman varit föräldraledig första delen och därmed ägnat mycket tid, amning etc, åt bebisen) ber sitt äldsta barn om egentid "kan inte du följa med mamma till sovrummet så gosar vi bara du och jag", prata om och visa bilder från när det barnet var bebis, kanske ge vällingen i nappflaska igen etc.

Clara sa:
En sak! Som jag också lärde mig av denna Knattetimme, men om ett annat ämne: Min Alma blir väldigt ledsen när jag inte alltid kan hålla henne i handen när hon ska sova eller när hon sover (vaknar ofta nu sedan bebis kom och vill detta...), eller när vi tittar på film tillsammans (på grund av att jag håller i eller ammar Ines). Och just det här med att prata och lyssna, men inte bara trösta utan LYSSNA och svara - provade igår tipset att säga "om jag fick bestämma skulle jag hålla dig i handen alltid". Varpå jag fick ett långt svar: "Ja för förut, när lillasyster var i magen och vi väntade SÅ länge - såhär (visar fem fingrar) - då höll du och jag varandra i handen hela tiden." "Ja det gjorde vi, och det kan vi göra igen men inte HELA tiden", sa jag. Lärde mig på Knattetimmen nämligen att barn förstår begreppet: Man kan inte bestämma allt.

Och bara det där; att vi snackade om det utan att jag försökte få det tråkiga att FÖRSVINNA, gjorde att det kändes så mkt bättre. Som någon skrev om flytten: finns där för henne och lyssna, bekräfta henne - "jag hör att du är ledsen, hur känns det?" och så vidare, tror jag är skitbra.

Ett annat tips jag har (som du hör ljuger jag mycket haha), nu efter 2 månader med en rätt så känslig storasyster, är att snacka lite skit om lillasyster. Sådär: "Visst är det lite jobbigt när bebisar skriker så mycket" och "vad skönt att vara bara du och jag utan bebisen en stund", för då får hon antingen hålla med eller så faktiskt säger hon ofta något snällt om sin syster för att kontra: "nästa gång kan vi ligga i sängen alla tre", etc.

Det här sista har jag gjort med en idé om att hon ska känna att det ÄR OK att tycka att det är kass med syskon, och att få ventilera det.

Mamacita sa:
När lillebror föddes väntade vi på krisen. Tillslut kom den men riktades bara mot oss föräldrar, trots att vi hade full fokus och nästan all uppmärksamhet på dotter (lillebror sov mest). Som tur var slapp lillebror frustration och avundsjuka. Märkte att stora hade ett jättebehov att få vara liten hon också. Ville ha hjälp med att ta på skorna även fast hon egentligen kunde det själv osv. Vi lät henne vara så liten som hon ville och bannlyste "du som är så stor"-frasen. Det hjälpte henne att komma ur krisen tror jag, för hon märkte att hon "hade oss" lika mycket som förut.

Tack!

2011-11-03T13:55:00.002+01:00

Tusen tack Blodpudding för din berättelse. Känner mig inspirerad att bjuda gamla dagiskompisar plus föräldrar på adventsmingel. Tack för tipset!

Och tack Hanna för tipset från Knattetimmen (kanske något jag bör lyssna på), om att låta första barnet vara med och att ge henne egentid också.

Och Katta Kvack! Befriande med lite vanlig, hederlig optimism. Ha ha.

Ni får ha i åtanke att jag är preggo också, alltså sjukt känslig med nära till tårar.

Nu känns allt mycket bättre!!

Calling out to flerbarnsmammorna där ute! Hjälp!

2011-11-03T08:46:00.002+01:00

Har inte fått en enda kommentar på detta inlägg om att flytta, men framför allt frågan om hur man kan underlätta omställningen som ett nytt syskon innebär för familjen. Snälla, help me out! Eller skriv ett eget inlägg på ämnet. Tack!

Låtsasliv i dag

2011-11-02T12:04:00.003+01:00

Låtsas vara frilans i dag för att kombinera vård av förkylning och färdigställandet av den svårfångade hipstertexten jag försöker skriva.

Sjukt misslyckad beautynörd i dag också. Smetade på för mycket ögonbryn (har inte orkat färga vilket jag gör i vanliga fall) och gjorde bort mig kapitalt med torrschampot. Så ser ni en barbamama med kladdiga ögonbryn och vit hårbotten - that's me!

Rättelse - oljor

2011-11-02T10:02:00.002+01:00

Skrev förut felaktigt att mandelolja var en torr olja. Det är det alltså inte. Något av en djungel det där som jag gärna djupdyker i vid tillfälle. Men så länge saxar jag lite fakta från Caroline Hainer aka Fifty Scents, från ett svar hon skrev angående just torra oljor:

"Du vill prova en bra torr olja som går ned i huden och tillför fukt? Det beror lite på din hudtyp vilka torra oljor som passar bäst. Du skriver att du inte har några hudproblem (Åh, grattis!) så jag utgår från att du har “normal” hud. Gurkörtolja funkar på alla, den är utmärkt och fräsch. Tistelolja också.
Jojobaoljan än halvfet, lätt att få tag i och funkar bra. Den är inte lika fet som olivoljan, eftersom du är van vid dem kommer jojobaoljan att kännas något torrare. Aprikoskärnolja och hasselnötsolja är också halvtorra och universala. Nyponfrö funkar bra på aknehud, fet hud och lite glåmig hud. Den fräschar upp. På torr hy också, men då behövs en fetare olja som komplement.
Halvfeta sesamoljan tycker jag om, den har jag på naglarna. Blanda med lavendel för lite lugnande och avslappnade effekt på både hud och sinne.
Dessa oljor kan du förstås blanda, gärna också med lite fet olja så att de glider fint. Hoppas att du hittar en favorit!"

Smärtan i att flytta med barn

2011-11-02T09:01:00.001+01:00

– Jag vill inte bo här...
Tårarna sprutar på liten Loppa när hon pillar förstrött på flyttbråtet som står i hallen.
– Jag vill bo i gamla lägenheten...
Hon tittar på mig med stora, runda, fuktiga och oförstående ögon. Jag försöker förklara att det kommer att bli bra här, snart är allt i ordning och då kommer det att kännas bättre.

Kanske skulle vi åka till Ikea "så får du välja lite saker till ditt rum...?", försöker S.

Jag håller om henne, lika mycket för att trösta som för att tvinga tillbaka mina egna tårar som står i givakt bakom ögonlocken. Jag får en puss, hon går med sin pappa mot dagis. Dörren går igen och det brister inuti.

Jag tänker att nu kan vi aldrig flytta igen. Jag står inte ut med att rubba hennes trygghet något mer och det smärtar så oerhört att se mitt barn i sorg. För det är vad hon har. Sorg över att ha behövt lämna sina kompisar, gamla rutter, rutiner, parklekar och den där snuskiga gamla sandlådan som fanns på gården. Det, mina vänner, är monumentala uppoffringar för en treåring.

Och snart. Snart. Kommer nästa stora förändring – lillebror. Hur gör man detta? Ni som har erfarenhet, snälla ge mig tips? Jag är desperat.

Ett steg fram och tre tillbaks

2011-11-01T11:35:00.001+01:00

I går hade vi elektriker på plats. Enter: fungerande spis, fläkt och ugn. Dock behöver rörmockaren komma till undsättning för att vi ska ha ett fullt fungerande kök.

Vi har nu flyttat ut helt ur gamla lägenheten, vilket även innebär att nya lägenheten är full av prylar igen.

Allt enligt den allmänmänskliga regeln; kan man skjuta upp att flytta allt på en gång - så gör man det.

Snörvel

2011-10-31T09:28:00.001+01:00

Och så en förkylning ovanpå alltihopa.

Notera

2011-10-30T10:42:00.002+01:00

Loppan har en låtsaskompis som heter Vanilja.

Uppdatering: Vanilja är en HAN. Mycket viktigt.

Förenkla

2011-10-29T13:50:00.001+02:00

Vad tror ni? Skulle livet bli lättare om man var Buddhistmunk? På en del sätt va.. Men sjukt lite heels och nagellack i templet. Tror jag passar, ett tag till i alla fall. Men visst blir man glad när man ser dem i de dystra tunnlarna bland stressade nio-till-fem:are!

Dagens

2011-10-28T18:43:00.006+02:00

Suck...
– I helgen måste vi flytta ut helt ur hyresrätten. (Som gick till typ nr 47 i kön. Någonting säger mig att de som verkligen behöver en bostad inte får den genom bostadsförmedlingen, när 46 pers tackar nej till en trea i Vasastan....). Nu lääängtar jag bara så tills den helg kommer när det inte finns några måsten.

Lättnad...
– Vi har tagit in en vikarie på redaktionen, så jag slipper känna att jag sätter folk skiten genom att vara sjukskriven.

Hopp...
– Jag hoppas på fint väder så att man åtminstone kan ta sig en uppfriskande och lååååångsam promenad den här helgen.

Let me tell you, I'm no superwoman

2011-10-27T11:55:00.000+02:00

Har varit hos farbror doktorn i dag. Och fått utökad sjukskrivning. Kunde fått heltid om jag ville men valde deltid. Känner att jag har saker jag måste hinna avsluta. Men varför? Varför? Får detta att känna mig misslyckad. Jag har superlågt blodtryck och dåliga blodvärden, jag är yr och svimmig. Så klart jag ska ta det lugnt. Men. Det finns ändå någon slags krav på att man ska vara en supermorsa, jobba in i det sista, leva på som vanligt fastän man utvecklar ytterligare ett liv inom sig. (Eller, är det bara i mitt huvud?) Och ja, jag vet att det är galet, men det är klart att jag påverkas av det. Jag jobbar i en bransch där man förväntas prestera utöver arbetstider och uppgifter. Och jag älskar den branschen – samtidigt som jag hatar den. Suck. Är i alla fall hemma i dag och försöker skriva ihop en text om designhipsters.

Beautyfied

2011-10-26T15:07:00.001+02:00

Sitter och skriver på en aslång beauty-text och är helt insnöad. Design och arkitektur som jag i vanliga fall skriver om är helt klart creddigare, men ooooohhhh så mycket torrare. Nej, jag är helt och hållet konsumerad av detta. Skönhet! Det är underbart! Jag kommer ihåg när jag en gång i tiden berättade för min pappa att jag var mode- och skönhetsredaktör på en tidning (som dessvärre bara kom ut i ett nummer), det tyckte han var ytligt, "det är väl inget för dig?". Och det kan man ju tycka, att det är ytligt alltså. Men det är estetiken jag älskar, de vackra förpackningarna, färgerna, konsistenserna, dofterna... De små miraklen de förväntas utföra, drömmarna i eteriskt ljus de frammanar. Ja. Jag älskar ALLT.

Efter dagar av research har jag kommit till, provat och kan rekommendera följande:

Torra oljor - går in i huden på nolltid och är supersköna. Det går bra med alla typer av torra oljor som man kan hitta i budgetvariant på Apoteket till exempel. Produkter med Arganolja är super för håret och även kroppen om man så vill, jag använder Kiehl´s underbara hårinpackning med Argan och även Redkens hårolja, just nu använder jag även Estelle & Thilds gravidolja för kroppen som är superduperskön.

Serum/BB cream - har precis börjat använda Lancômes Visionnaire som tydligen ska vara toppen. Måste vänta med tankar om den dock. Annars är ju BB creams är ju det nya heta. Primer, foundation, återfuktare och anti-age i ett, perfekt för en stressad småbarnsmorsa. Garniers är den enda som finns i Sverige än så länge, men den är billig och sägs vara fab. Finns dock bara i färgen medium, vilket är alldeles för mörkt för mig, så jag får vänta med att prova. Nästa år kommer Clinique, Mac och resten av gänget med sina.

Nyfiken på - ögonskuggor! Har aldrig använt det eftersom de klumpar sig och aldrig sitter bra. Men det beror tydligen helt på vilket märke man använder och HUR man gör. Fördjupar mig i ämnet as we speak. Som sagt, helt förlorad.

Sen måste jag ju tillägga att alla beautybloggar som finns där ute är toppen för bra tips. Själv läser jag gärna:
Bjooti
Kicki på Daisy
och förstås, min kära vän Caroline på Rodeo.

Men det finns en hel värld att upptäcka där ute.
Underbart!

Fräscht hemma

2011-10-24T20:49:00.002+02:00

Slökollar på "Ensam mamma söker" och slås av hur fränt alla killar har inrett. Det är fondtapeter, väggmålningar (!? (advanced)) och så klart den obligatoriskt gigantiska tv:n. Och ja, jag är lite ironisk, det är sjukt svennigt, men ändå... the commitment liksom. Imponerande.

Helgen som gick

2011-10-24T20:18:00.000+02:00

Fullt program som vanligt; barnkalas, lukta bebis, maskerad och så klart – hemmafix. Men i söndags kom vi iväg på en lång promenad längs vattnet som slutade med en glad Loppa som fick mata änder. Det var fint. Så himla fint. Det känns som att jag missat hela hösten eftersom vi inte haft tid att se den, har missat färgväxlingarna och naturen helt. Det blev en påminnelse om hur viktigt det är att komma ut, och inte bara till parken, utan UT!

Remeniscing

2011-10-22T11:50:00.002+02:00

Vad mycket skönare det var att vara höggravid på sommaren när man bara kunde svepa in sig i ett tygsjok och känna sig fab. Börjar redan längta tillbaka till värme och vatten och leeeeedighet. För termen mammaledighet som jag nu står inför, har jag lärt mig, är helt missvisande. Det borde heta mammabusy. Helt klart.

Tips för alla gamla grungare, punkare eller kort och gott modeintresserade!

2011-10-21T09:51:00.001+02:00

När jag var inne på den HÄR bloggen för lite guilty pleasure, blev jag sugen på att dumpa mina gamla Martens (ja, det är sant, jag använder samma gamla par som jag hade i gymnasiet. 10 hål, skitfin modell som nog dessvärre inte görs längre) för att investera i den lite präktigare mama-varianten, den fodrade vintermodellen som Cecilia sportar här. Ett par dagar senare dimper denna inbjudan lägligt nog ned i inkorgen.

Det är ett tecken, eller hur? Ett tecken på att jag måste shoppa. Yay! (Så himla omodernt ju, i dessa dagar av köpstopp...).

Fem snabba

2011-10-21T09:23:00.002+02:00

1. När ingen ser/hör mig så brukar jag...
peta i näsan, kan hända att jag gör det när någon ser på också...
2. Jag går aldrig hemifrån utan…
mobilen, sömntabletter, nappar...
3. Min blogg heter som den gör för att…
den från början var tänkt som ett modeprojekt och syftar på engelska mannequin, som i skyltdocka, som i... ja, ni fattar. Sen blev jag på smällen 2008 och dessutom av med jobbet, enter: mamabloggski, en ganska ironisk sådan till en början.
4. Vågade jag så skulle jag…
hitta någon slags inre övertygelse (jag tänker på jobb och livsstilsval nu) och lita på den till hundra procent. Tills dess ägnar jag mig åt ett hantverk jag är hyfsat bra på i en värld jag slumpmässigt hamnade i för femton år sedan. Kanske är det här jag ska och vill vara, önskar bara att jag kunde hitta övertygelsen.
5. Om tio år kommer jag…
uuuhh, vågar inte tänka så långt fram i tiden. Faktiskt inte. What will be will be.

Ekät som cirkulerar. Hittade den säkert hos AMO bland annat.

En observation

2011-10-20T18:53:00.002+02:00

Varför envisas unga tjejer med att ha bara fötter i skorna - året om? Vad är grejen liksom? Jag fryser ihjäl bara jag ser det. #35goinon85

Sluta gräva!

2011-10-19T15:43:00.003+02:00

Hålet blir bara djupare och djupare, det som bloggmorsorna Amanda och Anitha gräver. Snälla rara kvinnor läs på lite innan ni uttalar er (biter i kudden!!!). Käraste Clara sammanfattar Anithas klavertramp alldeles utomordentligt här, och Lady Dahmer förklarar Feminismens ABC i en kommentar till Amandas enfaldiga inlägg så här:
"Feminism handlar inte om att skapa nya regler och normer. Det är helt ok att ha klänning, läppstift, högklackat och att gilla att baka cupcakes även om man är feminist. Däremot så handlar feminism om strukturer och ojämna maktbalanser. Som i sin tur är ett direkt resultat av begränsande könsroller. Män uppfostras si och kvinnor så och därför får de olika förutsättningar och därmed olika möjligheter.
Att vara feminist innebär inte att du är en stark kvinna eller för lika rättigheter. Det innebär mer än så. En feminist är en människa som anser att kvinnan är underordnad och det går att göra något åt saken. Det innebär att du är medveten om att könsrollerna är sociala konstruktioner och att de är direkt anledning till att vi är ojämställda. Så länge du hävdar att kvinnor är si och män är så så bidrar du till upprätthållandet av dessa strukturer som hindrar män och kvinnor att ha samma rättigheter och skyldigheter. Och DET är inte feminism."

Onsdag

2011-10-19T10:53:00.002+02:00

Dagen började med svimningskänslor – igen. Suck. Hatar att kroppen inte orkar med. Och det är just det som är det värsta, att jag börjar piska mig själv och tycka att jag är dålig som inte orkar, i stället för att trappa ner, vara snäll. Men den här gången ska jag lyssna och lära, jag har ju faktiskt inte bara mig själv att tänka på nu.

Annars gläds jag åt att blåa linjen ska börja gå normalt igen. Fick en tablettask med det glädjande beskedet av en SL-tjej som kallade mig "damen".

Gårdagens

2011-10-18T11:19:00.003+02:00

I går var det måndag. Jag var hemma, för jag är sjukskriven tjugofem procent, vilket är prutt egentligen, för det gör varken från eller till. Men jag tog bussen till stan (läs Götgatan) för att göra lite ärenden. Vädret var uppiggande. Livsbejakande på något sätt.

Gick alldeles för mycket och för fort, fick ont i ljumskarna. Hur gör man när man går sakta? Do tell. Sen hämtade jag Loppan på dagis. Hon var på sitt allra bestämdaste humör, så där som bara en treåring kan vara.

Det var kallt. Jag var påklädd. Såg snabb och smidig ut (?).

Efter lite microvärmd mat, tog de lustfyllda hushållssysslorna vid – handdisk i badrummet.

Loppan är ett riktigt nattdjur. Lagom till läggdags kommer hon alltid på att hon måste springa hundra varv runt lägenheten eller, som här, hoppa från soffan. Det var S tur att lägga henne, men hon vägrade, han fick inte ligga bredvid henne, hon skickade ut honom ur rummet, höll på med alla möjliga trix tills jag tillslut fogade mig och gick in. Då blev hon nöjd. Somnade. Hon är så vansinnigt mammig nu och jag undrar om det har att göra med att hon vet att hon snart kommer att få syskon. Vad tror ni, alla smarta morsor där ute?

Confession time

2011-10-18T10:44:00.001+02:00

Här är ett par saker som jag funderat på på sistone:

Jag åldras (no shit Sherlock!). Och det är ju normalt, men här kommer problematiken – jag gillar det inte! Jag som alltid predikat om hur vackert det är att vara naturlig och att man ska åldras med stolthet börjar tycka att det är jobbigt nu när ålderstecknen visar sig. Jag vill inte ha slapp hud och rynkor! Jag vill verkligen inte det. Inte ännu... Så...

Jag röstar blått. Vilket är något jag inte skyltar med, eftersom de flesta i min omgivning röstar rött – det kommer liksom med hela kulturpaketet. Om folk levde som de lärde (och det finns det förstås många som gör också, dock inte merparten av människorna i min omgivning) skulle det vara fine, men jag möter så många som bara har det som en pose och sedan annamar roffarlivsstilen. Inte okej i min bok. Hyckleri är det värsta jag vet.

Jag tror på solidaritet och medmänsklighet, men också på människans individualitet och förmåga. Men framför allt värnar jag miljön. Vore Miljöpartiet oberoende skulle jag rösta på dem, så länge de inte är det faller min röst på Centern.

v 36 2008

2011-10-17T14:50:00.001+02:00

Va? Va? VA? Kan det stämma att jag är lika stor i v 28 som jag var i v 36 förra gången? Skrämmande!!

Enter: Barbamama

2011-10-17T11:03:00.002+02:00

Tre månader kvar... Hur stor kan man bli liksom? Känner mig gigantisk redan nu, och så tre månader av växande bebis på det... My Lord! Måste leta fram gamla bilder för att se hur det gick till sist, eller om det faktiskt är så att jag är större den här gången.

Paus due to wordfeud

2011-10-17T09:36:00.001+02:00

Bloggbråk

2011-10-12T14:33:00.002+02:00

Nu har den här Quetzala/Blondinbella-grejen fått lite väl stora proportioner, tycker ni inte? Blondinbella bojkottar en intervju med Quetzalas chef i sin tidning Egoboost. En sak är i alla fall säker – Blondinbella har ingen humor. Mitt råd till henne skulle vara: kill it with scilence, eller kindness kanske till och med. Lite barnsligt hela grejen, av dem båda.

Precis när jag skrivit mitt inlägg hittar jag detta hos AMO. Mer på samma ämne för den som är intresserad. Men min kommentar till det hela är:
"Jag vill inte att min dotter kommer hem med någon av tidningarna: Äppelkäckt du-kan-bli-vad-du-vill vs ironiskt proana... Kräks på båda. Men en sak är säker, man kan inte skydda sina barn från verkligheten..."
Men nu har vi tröttnat lite va. Vi går vidare tycker jag.

När kroppen säger ifrån

2011-10-11T16:10:00.002+02:00

Lovar att jag inte är sponsrad. That would be the day, liksom... skulle bara visa min nygamla frisyr, men misslyckades med det också.. Håll till godo.

Så hände det sig en morgon att jag efter att ha lämnat stretig treåring på dagis, föll ihop och svimmade på perrongen, på väg till jobbet. Eller okej, jag hann ta emot mig, så det såg kanske inte så dramatiskt ut, mer som en stor säl som liksom segnade ned lite ograciöst. Nu har jag varit hos läkare och barnmorska och ordinationen är "vila". Sjukt svårt när man jobbar heltid och har barn, men i dag och i går har jag varit hemma, jobbat lite, men mest bara gått låååååångsamt genom min del av stan för att uträtta små ärenden. I morgon jobbar jag igen, men kan hända att jag går ner lite i arbetstid. Tänk att det alltid måste "hända" något innan jag fattar hur det är ställt. Jag lär mig verkligen aldrig. Och då har jag ändå gjort ett par vändor till mörkret och tillbaka. Suck.

Helgen i bilder

2011-10-11T08:53:00.000+02:00

Så här ser magen ut i vecka 27. Ginormous om jag får säga det själv.

I jakt på byggmaterial till lägenheten en söndag (hur tänkte vi, en söndag!?), snubblade vi över vackra, vackra och lite undangömda platser här på söder. Älskar.

Loppans dockhus är numera lätt överbefolkat med alla mina "Traderafynd". Att köpa 70-tals originalmöbler var ju en fin tanke, men jag insåg snabbt att jag inte är ensam att drömma om att återskapa mitt barndomsdockskåp (mao dyrt!) så det blev lite random möbler bara. Funkar utmärkt för Loppan.

Så här ser naglarna ut när man måste diska i handfatet. Börjar bli evinnerligt trött på detta kökslösa liv. (S: Nu tar vi vilken jävla bänkskiva som helst!! Innan jag tappar det helt!) Observera att min ena ring är borta. Loppan påstår att hon vet vart den är, men jag har inte lyckats klämma henne på informationen ännu.

I går var jag och klippte mig. Det blev min comfort-hair-do – den långa mörka pagen. Loppan kom också förbi och fick topparna klippta. Nu kanske vi äntligen kan börja borsta håret utan ett gäng med mutor som lockbete för att hon ska låta oss ta oss igenom alla tovor.

Älska hysterikan!

2011-10-07T15:17:00.000+02:00

Nu läser inte jag Quetsalas blogg, men jag lär ju börja göra det nu. Hurra för kvinnor som vågar vara – både svarta, grå och blå.
"Det är en sak som jag inte förstår. Varför måste alla unga kvinnor vara förebilder för andra unga kvinnor? Motsvarande krav ställs inte på unga män. Jag kan inte komma på en enda ung, vit, heterosexuell man som tvingas bära alla andra med samma förutsättningar på sina ensamma axlar. Kan ni? Nej, för det behövs inte."
Så skriver Hanna Hellquist i ämnet. Läs mer HÄR.

Hungran

2011-10-07T13:51:00.001+02:00

Bara för att illlustrera hur mycket jag äter. Min kollegas tallrik efter avslutad lunch är den till vänster. I min finns bara några pliktskyldiga riskorn kvar....

Hej sista trimestern - Hej krämpor

2011-10-07T10:54:00.001+02:00

Foglossningen – detta högst osexiga ord, fogar som lossar, skelett som luckras upp, hur som helst – det plågar mig. Den långa vägen till dagis med stretande tre-åring, stress när man bara kan gå myrsteg. Dålig kombo. Mycket dålig kombo. Kan inte minnas att jag upplevde detta sist, men då var jag å andra sidan "arbetsfri" de sista månaderna och hade inget barn att ta hand om. Hoppas, hoppas att detta ger med sig... ogillar känslan av att vara lååååångsaaaaaam.

Appropå modedebatten som uteblev

2011-10-06T19:48:00.000+02:00

Natalias text är bra, den är rolig och skönt befriande. Modeundret är en bubbla, precis som musikundret för x antal år sedan, (eller är det? Det är ju, precis som Natalia tar upp, sällan eller aldrig man får några hårda fakta kring dessa "framgångar"). Men på ett plan handlar det väl om något slags lillebrorkomplex som Sverige över lag lider av, så när någon eller något "slår utomlands" om det så är ett enstaka uppträdande på SNL, en topplisteplacering eller en visning i modets huvudstad Paris, så får det enorma proportioner i lilleputtlandet Sverige. Kazmierska raljerar över det pretentiösa modesverige och skriver:
"Men det underliga är inte att klädmärket Hope har gjort en hel kollektion på temat Det sjunde inseglet. Eller att Nakkna jämför sina brallor med lerklumpar på en drejskiva. Eller att nämnda Acne nyligen lät en violinist framföra Satie-stycken på ett modeevent i Paris.
Problemet är att ytterst få ifrågasätter idén om att mode är konst, alltså en intellektuell och icke-materialistisk verksamhet."
Och jag håller helt och hållet med, det är lite "Kejsarens nya kläder" över det hela. Och sett ur den synvinkeln dessutom ytterst underhållande. Men sen tar hon upp kritiken av modebloggarna och tar "dessa unga kvinnor" i försvar. Och det är just där det tar stop för mig, för det är ett så billigt ess att dra, att bli de unga kvinnornas beskyddare. Det är oerhört politiskt inkorrekt att kritisera unga kvinnor, men skönt att någon vågar göra det. För i det här fallet kanske det är helt och hållet berättigat.

Om jag hade ett kök...

2011-10-06T17:00:00.001+02:00

...skulle jag laga detta till middag!

Vackraste hösten ever och modedebatt

2011-10-05T14:01:00.002+02:00

Alltså! Vilken vacker höst. Fick några timmar hemma på förmiddagen för att skriva klart en artikel och vilken lyx det var. Ensam hemma, solen genom fönstret, knapprandet på tangentbordet.... Började nästan romantisera frilanslivet igen (som jag avskydde så högt när jag levde det).

Annars bör ni hålla koll på detta inlägg om mode av Natalia Kazmyerska. Min chef har precis skickat in en giftig replik...

Julen kom visst tidigt i år

2011-10-01T13:56:00.002+02:00

Jackpot för Loppan i dag som iförd tomtedräkt drog storvinsten på Sevenelevens lotteri och kammade hem åtta bullar!

Tatueringar och barn – del 2

2011-10-01T13:47:00.000+02:00

Efter en högst oventenskaplig undersökning kommer jag fram till att, nej, att skaffa barn är inte som att tatuera sig. Det är en väsentligt mycket större insats att skaffa barn, tycker Katta Kvack och jag är beredd att hålla med:
"Nej, jag kommer nog alltid ha fler tatueringar än barn, känner jag rätt spontant. Inte minst för att det är så mkt mindre smärtsamt att tatuera sig än att vara preggers i nio månader. Gah."

Barn vs tatueringar

2011-09-30T21:29:00.000+02:00

Träffade en gammal bekant i går. När han såg min mage sa han: "Att skaffa barn verkar vara som att tatuera sig, har man en vill man ha flera."

Sug på den ni.

Annars sitter jag här och fredagsmyser för mig själv. S verkar ha somnat med Loppan...

Vardagsprovokationer

2011-09-30T14:59:00.000+02:00

En gång i tiden skrev jag och Hainer en artikel om "vardagsprovokationer", var det så vi kallade dem? Minns inte riktigt. Men det handlade om saker som att "klä sig för kallt" och "ryggsäckar i trånga utrymmen", typ. Men sen är det ju väldigt olika vad man blir provocerad av, jag minns att Hainer ville ha med "modern konst", men det tycker inte jag är ett dugg provocerande. Kan fatta grejen, dock. Typ, "min unge skulle kunna måla det där". Andra saker som provocerar mig på riktigt (vår artikel var ju ganska ironisk), fast jag vid en andra tanke tycker att det inte borde göra det är:

Kristendom - anser ju mig själv troende på ett plan, men folk som proklamerar en förbehållslös kärlek till Gud, skrämmer mig lite. (Och kanske med all rätt, det finns mycket dåligt som görs med Gud som täckmantel). Det är ju också väldigt ovetenskapligt och därmed omodernt att tro.

New Age - tränar ju gärna yoga och har gått på "frigörande målarkurs", så vad är det som skaver?

Feminism (!?) - jag är ju själv feminist, men ordet har fått en negativ laddning tyvärr. Hatar att det likställs med underarmenhåringar och allt vad den klyschan står för. Känner mig inte alls hemma i den beskrivningen.

Jag antar att det handlar om att det finns mycket fördommar, feltolkningar och generalliseringar kring detta helt enkelt. Men jag blir lite ledsen på mig själv när jag inser att jag själv annamat fördommarna och reagerar negativt.

Dagisbytet och känslorna

2011-09-30T10:07:00.001+02:00

Efter mitt förra inlägg om dagisbytet, och alla kloka svar och tips jag fick där efter, började jag prata med mitt barn. Hör ni hur enkelt det är! Varför har jag inte bara PRATAT med Loppan förut? Obegripligt så här i efterhand. Men efter lite kort självrannskakan vet jag ju vad det handlar om – jag är rädd för nevagitva känslor. Skiträdd! Och det är förstås ett problem för mig, men jag lär mig ju nu, genom Loppan, att det inte är så farligt. Tvärtom. Allt har blivit så mycket lättare. Så här såg vår konveration ut:

– Loppan, blev du ledsen när jag lämnade dig i morse?
– Ja, när jag var i lekstugan, så gick du. Jag blev ledsen.
– Jag förstår älskling, men är det någon som tröstar dig då?
– Ja, Anette (en dagisfröken).
– Det är ju bra. Men hur ska vi göra för att det ska kännas bättre för dig?
– Där uppe, mamma. Vi ska gå upp! (Dagiset ligger två trappor upp i ett hus).
– Känns det bättre för dig om vi kommer lite tidigare till dagis så att jag kan lämna dig där uppe? (Annars lämnar man på gården, nämligen).
– Ja, då känns det bättre.

Så nu går vi helt enkelt upp tidigare så att vi kan lämna Loppan inne på själva dagiset och allt är mycket enklare. I morse hann vi inte riktigt. Men då pratade jag med henne igen. Frågade hur hon ville att vi skulle göra, om det kändes jobbigt, osv. Så gick det bra ändå.

Hepp! Tänk va.

Det blir så kul som...

2011-09-29T19:05:00.003+02:00

När man måste följa med mamma på utförsäljning får man roa sig själv. Sjukt bra preggerspassning på Fifth Ave kläder, btw. Sist utnämnde jag Rodebjer till bästa mammadesignen, men i år går priset till Fifth! Congrats!!

Fint på väggen

2011-09-29T15:01:00.001+02:00

Vill tipsa om min gode vän Bobo Olsson som plåtar vansinnigt poetiska reportagebilder. Funderar på att få be och köpa en - eller varför inte en hel serie...

Guilty pleasure-bloggar

2011-09-29T09:31:00.004+02:00

Precis som nog de flesta har musik som de gillar, men kanske inte direkt skyltar med (inte på första dejten i alla fall) har jag guilty pleasure-bloggar, som jag ganska ofta läser men som inte kvalat in på min blogglista. Oklart varför. Kunde ju hoppas att man kommit lite längre i livet så att man kunde stå för allt man gör. Som kompenation bjussar jag på lite guilty pleasure i dag:

Amanda
Anitha
Cecilia
Malin
Kissie (blir besatt ibland och får ångest ibland...)

Får fundera lite och återkomma om, VARFÖR de hamnar i guilty-kategorin...

BTW. Tipsa gärna om mer guilty-pleasure!!!

Första leveransen...

2011-09-28T19:50:00.004+02:00

dockskåpsmöbler har kommit. Succé!

Klokt om barns känslor

2011-09-28T16:18:00.003+02:00

Fick den här fantastiska länken om barns känslor av Rookiemom, när jag skrev om hur svårt det är att hantera sitt barns sorg. Läs, läs, LÄS!

Och ännu mer klokheter genom Alex och vidare till Fridénskan.

Känner mig inte som pregnant Barbie

2011-09-28T15:44:00.000+02:00

I dag känner jag mig väldigt mycket kropp. Ni förstår vad jag menar. Stor mage. Bh:n räcker inte runt bröstet. Timglasformen har blivit en öltunna. Och så de extra cravingsarna (klämde precis en chokladbiskvi och skulle lätt kunna äta en till) och med dem, GAS. Yup. Status i dag är: K R O P P! Och inte den av en Pregnant Barbie om man säger så.

Om att byta dagis

2011-09-28T10:52:00.002+02:00

I går firade vi Loppans födelsedag. Det var presenter (mitt gamla Lundby-dockskåp bland annat), ballonger och tårta. Min lilla treåring var sjukt nöjd och glad – ända tills vi skulle gå till dagis, då hon plötsligt utbrister "jag vill till andra dagiset. jag vill vara med Jessica (favvorfröken på gamla dagiset) och dom".... Och just där och då, brast mitt hjärta. Hon kröp upp i min famn och la huvudet mot mitt bröst, jag vaggade henne sakta, tryggt. Mina tårar rann, och S formade "det är lugnt, det är lugnt" med läpparna, medan jag fuktade Loppans hår och snyftade tyst.

Att byta dagis har gått förvånansvärt smärtfritt, så det var väl bara en tidsfråga innan Loppan skulle uttrycka saknad och sorg. Men att det skulle göra så ont kunde jag aldrig tro. Som mamma vill man sitt barn det allra bästa och det kändes så hårt att hon skulle behöva sörja bara för att vi valt att flytta till en annan stadsdel. Samtidigt är det ju livet, eller hur? Man kan inte skydda sina barn mot allt, det är ju inte heller bra. Men svårt, det är det.

Budar som en tok...

2011-09-26T19:12:00.003+02:00

I morgon fyller min Loppa år. Tre år. Och hon ska få mitt gamla Lundby-dockskåp från 70-talet. Själva huset ska vi slå in i kväll när hon somnat, men inredningen får komma senare. Just nu har jag vinnande bud på dessa små godingar!

Fan. Blev av med kaffekokaren och bebisen. Det finns fortfarande hopp för telefonen... Men alltså, man kan lägga sjukt mycket pengar på det här om man har lust...

Update på självpeppen

2011-09-23T15:20:00.000+02:00

Har nu skrivit uppdateringar på fejjan om mig som yrkesperson. Och hör och häpna, fick en uppmuntrande kommentar av självaste chefredaktören för Sveriges största modetidninge. Det är vad jag kallar instant gratification! PEPP!!!

Och ja, snart får jag väl komma ut ur bloggarderoben också.

Puss på er och trevlig helg!

Tant brun och självhävdelsen

2011-09-23T09:21:00.000+02:00

I dag har jag ny outfit, kör 60-talstema, känns naturligt till bebismagen, man var liksom mycket mer mamma och kvinna förr i tiden. Det finns dock två fel med dessa bilder "bulldogkinden" (what can I say, gravitation liksom, är ju ändå 35...) och krabbhanden, ha ha!

Appropå gårdagens inlägg, fick jag ju ett klokt svar av AMO:
"Jag har börjat lyfta fram mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Jag ser till att få kredd för det jag gör. Det ger resultat, både på jobbfronten men också för egen del. Fan vad skönt det är att inte längre bara stå där och vänta på att folk ska se det man gör."
Och nu har jag lovat att göra det samma. Se om jag kan hitta en nivå som jag känner mig bekväm med. Även om det TAR EMOT! Att hävda sig själv är ju inte riktigt något man fått med modersmjölken om man säger så. Jag har nog tänkt att folk ser ändå, är man riktigt jävla bra så syns man, utan att behöva hävda sig. Och det är ju faktiskt också sant. Men så jävla lysande är jag inte. (Ha ha! Självinsikt!) Så, nu ska jag försöka promota mig själv lite mer och se vad det ger.

Om narcissismen i mediebranschen och en liten gnutta avundsjuka

2011-09-22T14:22:00.002+02:00

Det finns ett gäng snubbar som rör sig i cirklar kring min här i den narcissistiska mediebranschen och varje dag kan man läsa saker som "läser min egen text i xxx och lär mig massor" eller "konfliktchic i Afganistan" på facebookstatusarna hos denna lilla crowd som rullar sig i sitt ego över alla sociala medier de kan komma över. Och folk köper det, det går bra, de startar förlag, de får publicitet. Och jag pendlar mellan att känna mig oerhört provocerad till att erkänna en smula avundsjuka. Varför är det inga tjejer som gör samma sak? Varför startar inte vi förlag? Varför marknadsför vi oss inte stenhårt, utan att se oss över axeln och undra vad folk ska tycka? Why? Why? WHY?? Samtidigt känner jag, men "orka", behöver jag verkligen söka den där yttre bekräftelsen som egentligen är så förödande... som Alex skriver om i sin blogg i dag. Så dubbelt det där. Vad tycker ni?

My baby!

2011-09-21T17:06:00.003+02:00

Den där nacken. Det där håret som man aldrig får tvätta men som ändå luktar hallon. Älskar mest i hela världen!