Finn tre fel

Det var faktiskt så illa att jag var tvungen att gå till doktorn idag. Men jag fick lugnande besked. Så allt är gott. Men alltså, skavsår från hell, I'm telling you. Men jag var liksom tvungen att fortsätta gå eftersom jag skulle hämta på föris... Kanske inte så bra att ta nya skor då. Okej. Ok! Lesson learned. Så snart jag kan ha skor (med häl) igen, är det jag som ger mig ut i löpspåret.

En sådan där natt

De kommer med jämna mellanrum. Inte lika ofta nu som förr. Men ändå. Hjärnan är trött men i spinn, kroppen är trött, men spänd. Sömnen vill inte tynga mina ögonlock eller lossa mina stela käkar. Jag är fast i mellanrummet mellan dag och natt, sömn och vakenhet. Paniken i bröstet när jag inser att jag ska hantera livet utan sömn kommande dag. Men det går. Det har jag ju lärt mig. Försöker att jobba på med vardagen som vanligt, inte vila. Inte vila. Sova sen. Ikväll.

Sista dagen nu innan baby-papa går på semester. Ska bli så fint med familjehäng hela dagarna och kanske lite egentid (läs träning) för mig då och då. I höst blir det annat, med en stor bebis och kurs för mamma.

Run, run, run

Så jävla pepp nu. Det spritter i hela kroppen. Snart går baby-papa på semester och då blir det lättare att komma loss för träning. Sommaren -12 ska ju bli sommaren då jag börjar löpträna (och inte slutar). Fina Katta har ju samlat ihop ett gäng sköna rookies på Endomondo (löpsite) och än så länge ligger jag.... sist. Fattar ni hur det känns!?

These shoes were made for walking

När bilden tas är jag fortfarande ganska nöjd, spankulerar längs vattnet med en latte i ena näven och vagnen i den andra, iklädd mina nya fina skor. Men bara ett par meter senare ska skavet slå följe. De sista stapplande stegen till Apoteket krävde den kvinnliga fåfängans yttersta viljekraft.

Sommarfötter har i vuxen ålder blivit likställt med såriga och plåstriga fötter. Vill man vara fin, osv.

Skärgård och passa-på-träning

Med goda vänner, ett helt gäng barn och stor matentusiasm kan inte midsommar gå fel. Och tänk att vi fick fint väder också!

När vi kom ut dagen innan möttes vi av denna äng. Betänk att detta brukar vara en välklippt gräsmatta. Pust. Hur som helst. Älskar skärgården. Suset. Klucket. Lugnet.

Väl hemma igen var det dags för städvecka på dagis. Loppan går på föräldrakoop där städning ingår. Jag vet. Sjukt jobbigt. Men med mitt nya mind set tänkte jag att jag skulle se på det som träning i stället. Drog därför på mig tajtsen och sprang dit (10 min) städade sedan i två timmar (!!!!) och sprang tillbaka. Well. Det måste ju kvalificera som träning.

Dagsform

ÅÅåhhh! Älskar träningspeppen här i bloggosfären. Själv har jag kommit av mig. Förra veckan tränade jag tre gånger, denna vecka - noll (hittills). Sjuka barn kom emellan. (Borde kanske ta inspiration av detta!) Men jag kan avslöja att jag har känt mig helt stum i benen och liksom slut i kroppen på ett helt omänskligt sätt. Så jag hämtar lite krafter. Sen börjar jag om! Det måste väl ändå vara hemligheten. Att man börjar om. För att börja är ju inte så svårt, men att fortsätta sen, däri ligger utmaningen. Yes?

I dag är det strålande väder och farfar har tagit lilla storasyster så att jag kan ta det lite "lugnt" med bara ett barn. Vilken välsignelse det är att ha hjälp från mor- och farföräldrar. Tror jag skulle krackelera annars. Hoppas nu på lyxig lunch i gott sällskap innan alla lämnar stan för lantligare breddgrader.

Om hacket i skivan

Vi har sjukdom här hemma och massor att göra inför midsommar. Tänk vad lätt planerna havererar när allt hänger på millimetrarna. Lite damm på skivan så hakar den upp sig. I dag kommer löpträningen på skam, det mesta hänger lite på svaj just nu. Jag antar att det gäller att börja om bara. Alltid. Börja om.

Information för intresseklubben

Det HÄR schemat löptränar jag efter nu.

Annars bra dag i dag. Men om en familjemedlem var dålig i går så är en annan det i dag. Det är som hicka, när någon i familjen blir sjuk. Som att behöva hålla andan ett tag, bita ihop, hugga i. Hick, hick, hack.

Kör blottarstilen i dag

 

Kappa och bara ben.

Uppskjutarbeteende

När man är arg på någon och inte kan sova. För man kan inte, eftersom man är... arg. Försökte verkligen. Övervägde till och med att skriva ned "glöm inte att vara arg i morgon" i ett block, så att jag på så sätt kunde skjuta upp känslorna till morgondagen. Men det verkade lönlöst. Jag var ju redan arg. Och vaken. Och i dag regnar det...

Running man

Skiter i kaoset hemma och drar och tränar! Läste någonstans att det tar 40 dagar för hjärnan att komma in i ett nytt mönster, så nu har jag lovat mig själv att inte ge upp förrän dessa dagar passerat, så får vi hoppas att träning känns självklar då.

(Snälla bortse från de "tjejigt" knutna händerna! Bah! Kom an då ska jag slå till dig med tummen...)

Jorå så att...

Här ser ni nån som med hjärtat i halsgropen är på väg hem till sin bebis efter ett bra pass cirkelträning med bästa coachen. Känner mig pepp. Ska. Komma. Igång. Nu. Punkt.

Den munlösa kvinnan i spegeln är jag, efter passet. Ser ni hur stark jag är? Så stark att jag lyckats svälja min egen mun uppenbarligen. Så kan det gå!

 

Hade så bråttom hem att jag inte hann gå ner och ta en bild på själva gymmet, men det andades mycket testosteron om vi säger så. Den här fina planschen hängde i trappen dock. Typ så såg jag ut, minus kostymen. Kanske ett lite mer ansträngt ansiktsuttryck också.

Tillbaka till framtiden

Den här dagen trodde man ju aldrig att man skulle få återuppleva.

Aktuell rapport

Man har varit på studentmottagning och tackat gudarna för att objektet var nere med Motley Crue och inte nåt nytt emo-skit, så att man kunde rabbla medlemmarna (har ju läst The Dirt förstås) menar jag. Annars har jag fortsatt knarka, försöker förbereda mig mentalt inför träningspasset med "landslagstränarn" imorgon. Är nervös. På riktigt. Har nämligen en tendens att överskatta min kropp och styrka. Jee-hee-sus!

... där de härliga lagrarna gro!

Snart på väg till studentmottagning. Det var inte igår om man säger så. Jag går, även fast jag vet att han (studenten alltså) hellre vill gå raka vägen till efterfesten än att utbyta artighetsfraser med en kusin och hennes snubbe och ungar. Men det är sånt man gör, för man gillar ju släkten. De är ju dem som finns där. Alltid. Vackert är vad det är. Dessutom ser jag det som ett ypperligt och välkommet tillfälle att använda den där Marni/H&M-blusen jag köpte på rean. Att den är hopplös att amma i står jag ut med. Bara den blir använd någon himla gång. Den där blusen.

Dagens drog

Just nu knarkar jag träningsbloggar så det står härliga till. Och jag är sjukt sugen på att komma igång nu. Få känna av kroppen lite efter lång tid av barnabärande och amningskoma. Har till och med kontaktat en kompis som ska ge mig lite PT. Men en spaning också i samband med det här: Jag tycker mig skönja ett nytt ideal, ett starkt och muskulöst ideal. Jag gillar det! Hej då heroinchic!!

Vissa "tränar"

Man gör olika saker av sin fredag. Eller på olika sätt. Kände mig sjukt hurtig när jag först stretade i blåst och regn till förorten och farmor för fika och sedan dito till föris! I stövlar ska tilläggas. Hurtmorsepoängen på det liksom. Att jag sedan lät tänderna sjunka ned i farmors frasiga våfflor väljer jag att se på som lite kolhydratladdning.

Har även hunnit med att skicka följande bild till babydada med det anklagande meddelandet "Middagen är klar!"