En sådan där natt

De kommer med jämna mellanrum. Inte lika ofta nu som förr. Men ändå. Hjärnan är trött men i spinn, kroppen är trött, men spänd. Sömnen vill inte tynga mina ögonlock eller lossa mina stela käkar. Jag är fast i mellanrummet mellan dag och natt, sömn och vakenhet. Paniken i bröstet när jag inser att jag ska hantera livet utan sömn kommande dag. Men det går. Det har jag ju lärt mig. Försöker att jobba på med vardagen som vanligt, inte vila. Inte vila. Sova sen. Ikväll.

Sista dagen nu innan baby-papa går på semester. Ska bli så fint med familjehäng hela dagarna och kanske lite egentid (läs träning) för mig då och då. I höst blir det annat, med en stor bebis och kurs för mamma.