Sundag - som Loppan säger

Uno Sveningsson på TV. Älskar Uno! Är han min guilty pleasure tro? I dag ska vi julpynta och hämta ner bebiskläder från vinden. Känns så overkligt. Bebiskläderna alltså. Jag vet ju att jag rultar runt som en stor jävla pilatesboll och att jag har myror i vaderna som håller mig vaken om nätterna, men ett till barn - nej, det är bara FÖR overkligt.

Mys och skor och hejdå redax!

Morgonmys med treåring. Vet inte om det finns något bättre faktiskt. Natten var dock vedervärdig. Efter en dag utan stödstrumpor plågades jag av kli i vaderna något så infernaliskt att sömnen vägrade infinna sig. Positivt är dock att jag fått bevisat att det verkligen funkar, stödstrumpor alltså. Känner mig som hundra år, men alltså, sjukt bra. I dag är det jag som köper upp mig på ett gäng.

I går käkade jag lite avslutningsmiddag med redax. Har ju bara ett par dagar kvar nu. Det var så trevligt och jag fick ett par skor, att strutta omkring i när magen är väck. Ni ser va tjusigt va? Min kollega A sa att när hon tänker på mig och en färg så blir det grönt - en ganska bra iaktagelse, för titta bara, hela mitt hem är grönt...

femme-inist javisst!!!!

Genialt av min kära kollega Salka. LÄS!

v 33

Och jag upptäcker stödstrumpan! Vilken grej!
/goinon85

Helgen i korthet

Helgerna går fortfarande till stor del åt att fixa grejer till lägenheten. Butiker med lekhörna uppskattas - av alla.

I eko- och surdegsland där vi nu bor får man leta noga för att hitta politiskt inkorrekta äpplen. Kan inte leva utan importerade kriskpiga Jona Gold-äpplen. Sorry miljön.

Bakade ett enkelt bröd (med jäst) till kvällsfikat på lördagen. Ett hem känns inte riktigt som ett hem förrän doften av nybakat satt sig i väggarna.

Loppan hjälpte förstås till.

Ambivalensen

Och jag som var så sugen på att klippa lugg, liksom ha en ickefrisyr, bara så där. Samtidigt vill jag ju alltid växa ut den när den väl är kort. Så nu får den vara, har ju ändå kommit en bit på vägen. Men ambivalensen. Den följer mig på de flesta plan. Stan vs landet, mediaslitet vs mindre engagerande jobb, lugg vs ingen lugg... Ja ni förstår. Det är högt och lågt. Vi har just köpt en fantastisk lägenhet på söder, renoverat den så att den är precis så där som vi vill ha den. Men. Och det finns alltid ett men, vi kommer att växa ur den ganska snart. Men hur ska man kunna veta exakt vart man vill bo för resten av livet? Tänker att jag kanske borde det, för barnens skull, men det gör jag inte. Drömmer ofta om natur utanför knuten, men dör jag inte av tråkma om jag inte får min bit av glam och stadsbuzz? Jo, jag tror det. Eller? Men okej. Jag ska lugna mig lite nu ett tag. Stänga av surret i huvet och bara vara här. Ett tag i alla fall. Deal?

Bakpremiär i nya köket

Vi bakar kvällsmacka. Precis som de homoerotiska bagarna på planschen bakom mig. Bara en liten statusuppdatering så här på kvällskvisten. Annars långsam dag med sjuk, men på bättringsvägen, Loppa!

Dagens insikt

Beige nagellack mot rödfnasiga vinterhänder = Fail!

En särskild dag

S fyller år i dag. En viktig dag, särskilt om man värdesätter presenter, eller framförallt tankearbetet bakom presenterna, högt. Misslyckades lite med det den här gången. För lite tid, för DÅLIG på att ha framförhållning. Ibland får jag till det, svinbra! Dock inte denna gång. Vi får se om det går att häva besvikelsen något...

Obsession

Har helt snöat in på beauty, alltså är besatt, på ricko. Det är inget nytt egentligen, men det går lite i perioder. Tänker att det kanske kan bero på att jag inte kan ägna mig åt kläder, vilket jag gör i vanliga fall, utan i stället går bananas på hud och kropp. Men det känns bra, lite terapi faktiskt. Klickar hem skit som en galning och hittade en webbshop igår med bra priser. Väntar nu på dessa godingar.

Edit. Måste ju förstås vara lite mer specifik i  mina tips. Webshopen heter CD Wow och säljer förutom film och musik, lite otippat, skönhetsprodukter. Billigare än exempelvis eleven, men dyrare än om man orkar hustla på ebay. Tänkte prova i alla fall.

Hope in a Jar från Philisophy är en nattcreme och bloggfavorit som jag är sjukt nyfiken på.

GloMinerals Glopressed base är en mineralfoundation som jag läst mycket, mycket gott om.

Som ni förstår är jag all about ytan, alltså, den perfekta hyn. Inget slår det liksom.

Fuck, fucketifuck..

Har slutat sova på nätterna. "Det är för att du ska vänja dig tills bebis kommer", säger förståsigpåarna. Det är ju I D I O T I S K T! Borde man inte få chans att vila upp sig nu istället. Så att man orkar. Minns inte hur det var sist, men jag har ju alltid haft sömnproblem iofs. Well... Nu ska jag försöka ta mig igenom en dag på jobbet. Skriva lite notiser kanske. Lagom ansträngande...

Ingenting

Wordfeud och kaffe, så firas denna fars dag. Lite frukost på sängen också förstås. Loppan har tagit av sig alla kläder, som vanligt, jag har närt en naturalist vid min barm, helt klart.

Yay or Nei?

LUGGEN folks. Yay or nei?

Magen

Alltså sizen på magen den här gången. Sjukt pustigt – redan (!?), antar att lungorna inte har någon plats längre. Sportar btw ett Rodebjerfynd från utförsäljningen jag besökte i går. Köpte även en kappa som jag inte kan ha med magen... ha ha... så vi får väl se hur den sitter sen. Gjorde faktiskt exakt samma grej förra graviditeten, men då gick det bra. Jag tvingar helt enkelt personalen att prova så att jag kan se hur det sitter utan mage, sen att personalen oftast är typ två huven längre, tja, det är en chansning man får ta.

Random

 När man (S) bygger och fixar hemma, kan man ta tillfället i akt och göra en liten handavgjutning. Att gips "brinner" var ett mycket flummigt begrepp, tyckte Loppan.

På väg till jobbet där jag nu bara jobbar halvtid. Så fantastiskt skönt. Synd bara att man får halva lönen också, annars hade jag kunnat vänja mig vid det här. Ha ha. Men så var det det där med pension som min pappa alltid tjatar om, och som det faktiskt stod en hel artikel om i DN i dag. Nu får inte jag pension i alla fall på mitt jobb, som kulturarbetare lär man väl få jobba hela livet, men det är ett aber det där - ska man jobba ihjäl sig nu för att ha det gott sedan, eller ska man försöka leva lite medan liv finns?

Samlade tips inför el tvåbarnschock

Blodpudding sa:
Vad gäller syskonchocken så väntar vi fortfarnade på den. Det MÅSTE inte bli traumatiskt. Jag förväntade mig ett jädra hallabalo när vår äldsta skulle bli just...äldst. Avundsjuka etc. Det inträffade aldrig. Hon ÄLSKADE att bli storasyster och hon ÄLSKAR sin lillasyster. Dessuotom är det ömsesidigt. Hon kunde vänta på sin tur när ajg ammade och hon försökte aldrig någonsin att slå eller vara hårdhänt mot Juni (vår yngsta som nu är 1,5 år)när hon var bebis. Inte nu heller faktiskt.

Jag minns bara hur jag avskydde min lillasyster och slog henne dagligen. Men så måste det tydligen inte alls vara.

Poängtera det stora med att få vara storasyskon.Låt henne få vara med och byta blöja på bebisen, att få sitta när a när du ammar eller ger ersättning, att hon får dra barnvagnen ibland. Att Loppan får vara delaktig. Då löser det sig säkert :)

Hanna sa:
Har ju bara ett barn men lyssnar mycket på Knattetimmen (sr, tips!) och där pratar de om att barn ett ska få vara liten. Att man som mamma (i de här fallen har mamman varit föräldraledig första delen och därmed ägnat mycket tid, amning etc, åt bebisen) ber sitt äldsta barn om egentid "kan inte du följa med mamma till sovrummet så gosar vi bara du och jag", prata om och visa bilder från när det barnet var bebis, kanske ge vällingen i nappflaska igen etc.

Clara sa:
En sak! Som jag också lärde mig av denna Knattetimme, men om ett annat ämne: Min Alma blir väldigt ledsen när jag inte alltid kan hålla henne i handen när hon ska sova eller när hon sover (vaknar ofta nu sedan bebis kom och vill detta...), eller när vi tittar på film tillsammans (på grund av att jag håller i eller ammar Ines). Och just det här med att prata och lyssna, men inte bara trösta utan LYSSNA och svara - provade igår tipset att säga "om jag fick bestämma skulle jag hålla dig i handen alltid". Varpå jag fick ett långt svar: "Ja för förut, när lillasyster var i magen och vi väntade SÅ länge - såhär (visar fem fingrar) - då höll du och jag varandra i handen hela tiden." "Ja det gjorde vi, och det kan vi göra igen men inte HELA tiden", sa jag. Lärde mig på Knattetimmen nämligen att barn förstår begreppet: Man kan inte bestämma allt.

Och bara det där; att vi snackade om det utan att jag försökte få det tråkiga att FÖRSVINNA, gjorde att det kändes så mkt bättre. Som någon skrev om flytten: finns där för henne och lyssna, bekräfta henne - "jag hör att du är ledsen, hur känns det?" och så vidare, tror jag är skitbra.

Ett annat tips jag har (som du hör ljuger jag mycket haha), nu efter 2 månader med en rätt så känslig storasyster, är att snacka lite skit om lillasyster. Sådär: "Visst är det lite jobbigt när bebisar skriker så mycket" och "vad skönt att vara bara du och jag utan bebisen en stund", för då får hon antingen hålla med eller så faktiskt säger hon ofta något snällt om sin syster för att kontra: "nästa gång kan vi ligga i sängen alla tre", etc.

Det här sista har jag gjort med en idé om att hon ska känna att det ÄR OK att tycka att det är kass med syskon, och att få ventilera det.

Mamacita sa:
När lillebror föddes väntade vi på krisen. Tillslut kom den men riktades bara mot oss föräldrar, trots att vi hade full fokus och nästan all uppmärksamhet på dotter (lillebror sov mest). Som tur var slapp lillebror frustration och avundsjuka. Märkte att stora hade ett jättebehov att få vara liten hon också. Ville ha hjälp med att ta på skorna även fast hon egentligen kunde det själv osv. Vi lät henne vara så liten som hon ville och bannlyste "du som är så stor"-frasen. Det hjälpte henne att komma ur krisen tror jag, för hon märkte att hon "hade oss" lika mycket som förut. 

Tack!

Tusen tack Blodpudding för din berättelse. Känner mig inspirerad att bjuda gamla dagiskompisar plus föräldrar på adventsmingel. Tack för tipset!

Och tack Hanna för tipset från Knattetimmen (kanske något jag bör lyssna på), om att låta första barnet vara med och att ge henne egentid också.

Och Katta Kvack! Befriande med lite vanlig, hederlig optimism. Ha ha.

Ni får ha i åtanke att jag är preggo också, alltså sjukt känslig med nära till tårar.

Nu känns allt mycket bättre!!

Calling out to flerbarnsmammorna där ute! Hjälp!

Har inte fått en enda kommentar på detta inlägg om att flytta, men framför allt frågan om hur man kan underlätta omställningen som ett nytt syskon innebär för familjen. Snälla, help me out! Eller skriv ett eget inlägg på ämnet. Tack!

Låtsasliv i dag

Låtsas vara frilans i dag för att kombinera vård av förkylning och färdigställandet av den svårfångade hipstertexten jag försöker skriva.

Sjukt misslyckad beautynörd i dag också. Smetade på för mycket ögonbryn (har inte orkat färga vilket jag gör i vanliga fall) och gjorde bort mig kapitalt med torrschampot. Så ser ni en barbamama med kladdiga ögonbryn och vit hårbotten - that's me!

Rättelse - oljor

Skrev förut felaktigt att mandelolja var en torr olja. Det är det alltså inte. Något av en djungel det där som jag gärna djupdyker i vid tillfälle. Men så länge saxar jag lite fakta från Caroline Hainer aka Fifty Scents, från ett svar hon skrev angående just torra oljor:

"Du vill prova en bra torr olja som går ned i huden och tillför fukt? Det beror lite på din hudtyp vilka torra oljor som passar bäst. Du skriver att du inte har några hudproblem (Åh, grattis!) så jag utgår från att du har “normal” hud. Gurkörtolja funkar på alla, den är utmärkt och fräsch. Tistelolja också.
Jojobaoljan än halvfet, lätt att få tag i och funkar bra. Den är inte lika fet som olivoljan, eftersom du är van vid dem kommer jojobaoljan att kännas något torrare. Aprikoskärnolja och hasselnötsolja är också halvtorra och universala. Nyponfrö funkar bra på aknehud, fet hud och lite glåmig hud. Den fräschar upp. På torr hy också, men då behövs en fetare olja som komplement.
Halvfeta sesamoljan tycker jag om, den har jag på naglarna. Blanda med lavendel för lite lugnande och avslappnade effekt på både hud och sinne.
Dessa oljor kan du förstås blanda, gärna också med lite fet olja så att de glider fint. Hoppas att du hittar en favorit!"

Smärtan i att flytta med barn

– Jag vill inte bo här...
Tårarna sprutar på liten Loppa när hon pillar förstrött på flyttbråtet som står i hallen.
– Jag vill bo i gamla lägenheten...
Hon tittar på mig med stora, runda, fuktiga och oförstående ögon. Jag försöker förklara att det kommer att bli bra här, snart är allt i ordning och då kommer det att kännas bättre.

Kanske skulle vi åka till Ikea "så får du välja lite saker till ditt rum...?", försöker S.

Jag håller om henne, lika mycket för att trösta som för att tvinga tillbaka mina egna tårar som står i givakt bakom ögonlocken. Jag får en puss, hon går med sin pappa mot dagis. Dörren går igen och det brister inuti.

Jag tänker att nu kan vi aldrig flytta igen. Jag står inte ut med att rubba hennes trygghet något mer och det smärtar så oerhört att se mitt barn i sorg. För det är vad hon har. Sorg över att ha behövt lämna sina kompisar, gamla rutter, rutiner, parklekar och den där snuskiga gamla sandlådan som fanns på gården. Det, mina vänner,  är monumentala uppoffringar för en treåring.

Och snart. Snart. Kommer nästa stora förändring – lillebror. Hur gör man detta? Ni som har erfarenhet, snälla ge mig tips? Jag är desperat.

Ett steg fram och tre tillbaks

I går hade vi elektriker på plats. Enter: fungerande spis, fläkt och ugn. Dock behöver rörmockaren komma till undsättning för att vi ska ha ett fullt fungerande kök.

Vi har nu flyttat ut helt ur gamla lägenheten, vilket även innebär att nya lägenheten är full av prylar igen.

Allt enligt den allmänmänskliga regeln; kan man skjuta upp att flytta allt på en gång - så gör man det.