En gång i tiden skrev jag och Hainer en artikel om "vardagsprovokationer", var det så vi kallade dem? Minns inte riktigt. Men det handlade om saker som att "klä sig för kallt" och "ryggsäckar i trånga utrymmen", typ. Men sen är det ju väldigt olika vad man blir provocerad av, jag minns att Hainer ville ha med "modern konst", men det tycker inte jag är ett dugg provocerande. Kan fatta grejen, dock. Typ, "min unge skulle kunna måla det där". Andra saker som provocerar mig på riktigt (vår artikel var ju ganska ironisk), fast jag vid en andra tanke tycker att det inte borde göra det är:
Kristendom - anser ju mig själv troende på ett plan, men folk som proklamerar en förbehållslös kärlek till Gud, skrämmer mig lite. (Och kanske med all rätt, det finns mycket dåligt som görs med Gud som täckmantel). Det är ju också väldigt ovetenskapligt och därmed omodernt att tro.
New Age - tränar ju gärna yoga och har gått på "frigörande målarkurs", så vad är det som skaver?
Feminism (!?) - jag är ju själv feminist, men ordet har fått en negativ laddning tyvärr. Hatar att det likställs med underarmenhåringar och allt vad den klyschan står för. Känner mig inte alls hemma i den beskrivningen.
Jag antar att det handlar om att det finns mycket fördommar, feltolkningar och generalliseringar kring detta helt enkelt. Men jag blir lite ledsen på mig själv när jag inser att jag själv annamat fördommarna och reagerar negativt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar