torsdagen den 22:e september 2011
Om narcissismen i mediebranschen och en liten gnutta avundsjuka
Det finns ett gäng snubbar som rör sig i cirklar kring min här i den narcissistiska mediebranschen och varje dag kan man läsa saker som "läser min egen text i xxx och lär mig massor" eller "konfliktchic i Afganistan" på facebookstatusarna hos denna lilla crowd som rullar sig i sitt ego över alla sociala medier de kan komma över. Och folk köper det, det går bra, de startar förlag, de får publicitet. Och jag pendlar mellan att känna mig oerhört provocerad till att erkänna en smula avundsjuka. Varför är det inga tjejer som gör samma sak? Varför startar inte vi förlag? Varför marknadsför vi oss inte stenhårt, utan att se oss över axeln och undra vad folk ska tycka? Why? Why? WHY?? Samtidigt känner jag, men "orka", behöver jag verkligen söka den där yttre bekräftelsen som egentligen är så förödande... som Alex skriver om i sin blogg i dag. Så dubbelt det där. Vad tycker ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har börjat lyfta fram mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Jag ser till att få kredd för det jag gör. Det ger resultat, både på jobbfronten men också för egen del. Fan vad skönt det är att inte längre bara stå där och vänta på att folk ska se det man gör.
Jag pratade om det här senast i går kväll med en kompis som jobbar inom konstbranschen. Hon får så sjukt lite kredd för det hon gör, fast hon bär på ett tungt ansvar. Vi kom fram till att det enda hon kan göra är att själv lyfta fram hur bra hon är. Det hamnar liksom i skymundan när man hela tiden ska titta framåt.
Ja, och det är ju skitbra! Generellt sett så är ju tjejer väldigt dåliga på att framhäva sig själva, det är inte något vi fått med modersmjölken direkt. Kanske därför det känns så avigt för mig. Men jag ska också ge det ett försök! Se hur det känns.
Skicka en kommentar