Planering

Det där med planering. I går kväll gick jag och handlade, mellis till mig själv och middag till i dag, så att jag slipper släpa lilla Hungran genom mataffären på väg från dagis:
– Försov mig så det blir inte jag som hämtar och lagar middag. (Grattis S, allt är ordnat.)
– Glömde min mellis hemma.
So much for planning.

Hell hour

Men alltså. Timman mellan dagishämtning och middag. Jag dör på den. Alltid sådant gnäll och så den eviga frågan "Vad ska vi äta till middag?" I mitt paniska surfande efter något gott och snabblagat snubblade jag över den här artikeln. Spot on. Men det faller alltid på det där med veckoplanering. Så dötrist liksom. Men kanske, om det betyder att vi slipper hell hour, att det är värt det. Vi borde dela med oss av våra bästa recept. Uppdaterar med ett i kväll.

Nytt jobb

Jo förstår ni. Efter en ganska slitsam vår och sensommar på den Prestigefulla Mattidningen, finner ni mig numera på en inte fullt så glassig, men dock trevlig, inredningsblaska. Höll på att tappa modet ett tag, men nu känns det bättre. Mer om det senare, nu måste jag jobba på för det blir visst inryckning på föräldrarkooperativet i em...

Helt ytligt

Hörrni! Håret! Gah... Jag dör på mitt hår. Det är långt nu, jag har sparat i typ fyra år, bara för att inse att  mitt hår inte håller för långa längder, alltså det blir frissigt och torrt och livlöst. What to do? Jag tror jag måste lära mig att leva med min hårångest. Lugg eller inte? Page eller långt? Det är de eviga frågorna.

Ordningen återställd

... med en smärre miss bara. Väckarklockan går visst på vintertid. 05.00 var det nya "Gåmårrån" denna morgon.

Vår väckarklocka har ballat ur

Förr ringde den konsekvent klockan 06.00 varenda morgon. Men på senaste tiden har den ringt någon gång mitt i natten och hållit på och jämrat sig någon timma, vilket sedan resulterat i att den snoozar till typ 08.00 på morgonen.
Helt opålitlig, den där Loppan.

Tiden – eller orken

Sist min mamma var barnvakt sa hon ursäktande när hon gick "Jag hann inte städa någonting i dag.". Ha ha! Det är ju inte meningen att hon ska städa när hon är hemma hos oss (även om det behövs), men på något sätt känner hon ändå att hon borde gjort just det. Jag tänker att det har med hennes generation att göra.

På något sätt lyckades min mamma:
Ha två barn
Göra karriär
Baka bullar och hela julbordet från scratch
Ha städat hemma
Stryka alla kläder (även jeans och t-shirts)
Byta gardiner och kuddar efter säsong (!?)

Alltså!
Själv har jag svårt att få ihop livet med EN liten knodd och heltidsarbete. Städning? Typ, längst ned på prio-listan.

Men jag undrar om det har med min generation att göra, den självuppfyllande, egocentrerade. Att vi liksom bara inte ooooorkaaar, eftersom vi är vana att ha tid att umgås och bara jobbar för att det är roligt (och inte nödvändigtvis lönsamt... suck.). Vad tror ni fellow-moms?

På senaste

ajphööön

Jag har blivit med iPhone. Och genast blir man ju sugen på fler saker som man bara måsta ha. Förresten, är det någon som vet om den funkar, den där filmen som man kan klistra på för att skydda glaset?

iPhonefodral från Ordning&Reda. Gottu have.

Sorglösheten

Åh herre guuu! Den romantiska sorglösheten! Kolla in och dröm er tillbaka till rangliga cykelturer, nattbad och hämningslöst festande.

Så måste jag bara lägga till att det är tur att man har gjort allt det där, även om jag önskar att jag varit stnällare mot mig själv i vissa lägen, så att man inte känner att det är något man missat, menar jag. Nu toppar dans till "Man boi" i vardagsrummet med en studsande 2-åring vilken utekväll som helst.

Inspiration

Pepp

Ibland när det är stökigt runt om kring, missnöje, gnäll och allmän nervositet kan det smitta av sig. Det kan smitta av sig så pass att man börjar tvivla på sig själv och ställa sig frågan "Är det mig det är fel på?". Det är då man ska omge sig med bra människor, de där som vet vem man är, vad man går för, hur man kämpat för att komma någonstans med sig själv. I dag åt jag lunch med en sådan och nu känns livet genast mycket lättare. Min fjäderdräkt har fått sig en inpackning och all gammalt skit rinner lättare av nu. Som ett lätt höstregn. Dripp, dripp, dropp.

Vad vill du bli?

Var på fest i helgen. Fick en gammal barndomsvän till bordet (till bordet, ja ni hör ju vad det var för typ av fest, "Hej, jag tänkte föra dig till bordet..." Oh Lord! Har ine varit på en sådan fest sen jag var tonåring och lekte vuxen).

Hur som helst.

Han frågade vad jag skulle göra om jag inte var journalist. Och om jag fick välja helt fritt, utan att tänka på vilka förutsättningar som finns, är det två saker jag drömmer om:

1. Att bli neurolog. SÅ spännande. Hjärnan liksom. Fascinerande.
2. Att kunna sjunga. Och då menar jag riktigt, riktigt bra. Så att det låter så där otvunget och enkelt.

Vad drömmer ni om?