Ditt och datt

Tidig på jobbet i dag. Närmare bestämt klockan sju. Hoppas kunna gå lite tidigare så att jag får fira Valborg med bästa vännerna, bästa sambon och härligaste ungen.

Passar på att ta tag i mitt oorganiserade lösbladssystem. Har intentionen att köpa en ny anteckningsbok från Moleskin, men får aldrig ändan ur. Under tiden har jag skrivit memolappar på baksidan av allehanda utskrifter som ligger strödda runt mitt skrivbord. Kreativt kaos kallas det lite välvilligt av vissa. Men rent krasst handlar det nog bara om rent slarv.

Tills jag får ordning på mig själv och mitt bloggande, postar jag en bild på hur det kan se ut en arbetsdag hos mig.

Ha en skön Valborg nu folks!

Plötsligt i en stormig vattenpöl

Har fått erfara det hårda klimatet i "mat-Sverige" på nära håll. Chockerande! Verkligen, alltså, inget hyfs här inte. Men mest av allt – fascinerande. Fascinerande att lyckas provocera. Ha ha! Underbart. *skakar på huvudet*

Kom in och ät!

Skriver om en kokbok i nästa nummer av tidningen som jag just fått i mina händer. Den heter "Kom in och ät" och är recept och lite nyttig matkunskap för barnfamiljen. Det är en gammal bekant till mig, Karin Alfredsson, som fotat och kockens sallader på restaurang Arom som hon drev för några år sedan var verkligen to-die-for. Så jag har höga förväntningar på rätterna och jag ska provlaga något redan i kväll tänkte jag. I boken hittade jag även länken till allebarnsrätten, ett ideellt projekt vars syfte är att stärka måltiden på förskolor runt om i Sverige. Dyk in vettja. Verkar spännande.

Älskade barn!

Genom min dotter har jag fått möta total tillit och en svindlande vacker och absorberande nakenhet. En typ av närvaro och oförställt varande som jag skulle vilja skydda med mitt liv, men som jag vet kommer att slipas ned med tid och erfarenhet, på både gott och ont.  Mest ont. Tror jag.

För ett tag sedan lärde jag känna Tekla, krigarprinsessan med funktionshinder, vars mamma skriver så gripande att jag ibland inte orkar läsa. Hon träffar de ömtåligaste av känslotrådar och sätter ord på farhågor som trevar innanför huden på varje förälder, vare sig man har ett barn med funktionshinder eller inte.

Här om dagen var Tekla på kalas och blev föremål för en rad svårbesvarade frågor, och min reaktion blev denna: " Jag önskar att det fanns en “babelfisk” (Liftarens guide till galaxen) som Tekla kunde ha i örat för att förvandla alla frågvisa och tanklösa ord till klarögda och lekfulla konversationer. Som silade bort all okunskap, alla fördomar och dum klumpighet. Det önskar jag. Verkligen."

Är det inte vad alla föräldrar önskar sina barn? Egentligen. Men de tanklösa bokstäverna kommer att vara så många fler i livet för en person med funktionshinder. Genom Tekla blir jag en bättre och lite mer hänsynsfull människa. Jag blir mindre rädd, eftersom det som förut varit okänt och skrämmande, numera fått kropp i en vansinnigt charmig liten smultronflicka.

Så tassa in på Smulgubbe nu. Du kommer inte att gå därifrån oberörd. Möjligen lite rakare i ryggen.

Tack Tekla och Towe!

05:30

Behöver jag säga mer. Varenda morgon...

Mycket jobb. Dålig blogginspiration.

Bare with me. Jag kommer tillbaka.

Klänningsbärarnas hemlighet

Jag känner inte till den. Hemligheten som klänningsbärarna ruvar på.

I går var det kallt och jag tyckte det var ett förträffligt tillfälle att återinviga mammas etno-kjol från 70-talet. Mycket inka, precis som jag vill ha det (just nu). Strumpbyxor på och så kjol över det, ut i jobbstressen, och bah "nä, just det, nu minns jag varför ja aldrig har kjol eller klänning". Den fastnar ju jämt i strumpbyxorna! Vad som såg ut som en böljande kjol i hallspegeln, ser efter några steg på stan ut som en förälskad disktrasa, som tätt omsluter lår och rumpa. Jag känner att det krävs en hel vetenskap för att bära kjol. Snälla, hjälp mig!?

Shopping på vilda vebben

Här om dagen satt jag framför datorn och var bitter. Bitter för att jag aldrig hinner något annat (läs shoppa) än att jobba, så jag gjorde något jag aldrig gjort förut, jag shoppade på nätet. På asos för att vara exakt. Klickade hem en superfin klänning, ett par solglasögon (man kan aldrig ha för många) och en kofta. Solglajerna var ju fina, men klänningen var alldeles för genomskinlig och koftan hade ett stort hål i ryggen! Hmmm. Nu hade de gjort det extremt enkelt att returnera, så nu får vi se hur det går, får jag tillbaka klänningen i en mörkare färg och en hel kofta inom kort kommer jag nog ändå att vara hyfsat nöjd.

Utvärderingssamtal på dagis (ja veeet, förskola rå)

Hon är snäll, äter bra, sover bra och är nästan aldrig ledsen. Jaha. Det var ju bra.

Så gick vi hem och S drog iväg på sitt, så det blev jag och Loppan. Solen sken och det kändes så mossigt att försöka få henne att kolla på "Fyjka!" (Svampbob fyrkant) bara för att jag gillar det, så jag kom på den geniala idén att vi skulle gå ut. Gå till Hemköp och gunga lite på gården.

Jag klädde på henne, tog vagnen, ropade på Loppan och gick mot dörren. Hon kollade på mig, tog sin gåvagn och gav mig en blick som bah: "Ska du ha vagn, ska jag ha vagn". Och jag visste ju redan där att det här skulle bli en viljornas kamp. Det slutade med att jag fick dra henne i hennes lilla briovagn medan jag samtidigt puttade den stora vagnen, till affären och tillbaka.

Ha ha! Jag är ju dum, får skylla mig själv.
Men den där snälla, medgörliga lilla tjejen verkar blivit kvar på dagis.

Hej igen våren, den här gången tänker jag inte låta dig försvinna för jag har letat upp mina solisar

Cirkeln är sluten

Nämen!

Sist jag såg dig dansade du salsa med en eldig kuban. Det var inte så länge sedan och jag hade precis läst Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Du har levt du! Vila nu. Och tack för allt!

RIP

Punkpappan.

Den perfekta jackan!

Oh no! Minns ni min 70-tals/etno-vurm? Nu har jag hittat den perfekta jackan, på REA! Men den kostar fortfarande 3 000 kr. Lite mycket va? Ja. FAN!

 

Mitt barn är ett geni

Bara så att ni vet. Ha ha!

Duktig flicka!

Nä, nu är jag så trött på att vara präktig. Hemma jämt, vaggandes mitt barn, ständigt vakande, duktiga lilla mamman med dåligt samvete för såväl jobb som barn. Heltid och småbarn ÄR ett aber. Särskilt om man som jag, tar på sig mer ansvar än man behöver, är dålig på att be om hjälp, ta plats...
Men i morse tog det stopp.
"I n t e  e n  s ö m n l ö s  n a t t (utan hjälp)  t i l l!"
, kände jag då.
Nu är det fanimej dags att dela, även fast hon är mammig. Vi (jag) tillåter det ju. Så KLART att hon är mammig då.

På torsdag ska jag dricka vin med mamma A. Hurra!

Galenpannan på tv ... igen

Galenpannan Anna Wahlgren på tv i morse, hon känns som en psykotisk predikant som snärjer de förvirrade och förtvivlade. Minns inte hur många gånger jag surfade in på hennes sida i jakt på ett recept för det perfekta mammavarandet. Det var så förtvivlat att ha ett otröstligt barn som inte ville sova. Och många gånger var jag nära att falla dit, att bli bokstavstrogen, men det gick inte. Min modersinstinkt tog över i slutändan, inte fan kunde jag låta mitt barn gråta sig till sömns, eller hålla ner det i sängen. Det är ju för sjutton barnmisshandel.

Så gick tiden och jag lärde känna min lilla hetlevrade skrutt. Det är vad som krävs. Tid. Bra tips och råd är bra, men ett recept för alla tror jag inte på. Vi är alla olika, både barn och föräldrar.

Den andra göbben som snackade barnuppfostran verkade bra. Kanske ska köpa hans bok. Behöver lite råd och dåd nu när Liten testar gränser för fullt. Eller har ni något annat tips?

PS. Varför får hon komma till tals hela tiden, Wahlgrenskan? Är det för att hon är en pikant loonie? Eller? *irriterad*

Söndag

DAGENS VILL HA: ett hus med trädgård, eller åtminstone balkong. Det är så smärtsamt att sitta i en mörk lägenhet och titta ut på solen.
DAGENS KLÄDSEL: just nu ett par preggo-tajts och en randig tröja. Loppan kissade på jeansen jag hade på mig tidigare i dag. Behöver jag säga att potträningen går - sådär.
DAGENS SMINK: inget längre.
DAGENS FRISYR: halvskitigt.
DAGENS HÄNDELSE: sol, sol och SOL!
DAGENS LÅT: trollmor.

DAGENS PLANER: dagen är nästan slut, så inte så mycket...
DAGENS SAKNAD: tid. Helt klart. Önskar att alla helger var tre dagar långa. Alternativt att veckan hade åtta dagar.
DAGENS DUMMASTE: att Loppan blir så förbannad när hon ska sova, jag är bestämd men efter ett tag kan jag börja tvivla och undra om hon faktiskt har ont någonstans!? Svårt det är med barn med mycket vilja!
DAGENS DROG: Prosecco, lite vardagslyx till middagen.
DAGENS FAVORIT: min familj.
DAGENS KÖP: diskmedel, disktrasor och fläckborttagningsmedel.
DAGENS HUMÖR: bra! lite trött, men what's new...
DAGENS ORD: unga! (gunga!)


Enkät snodd av AMO.

PÅSK

I går var vi på påskmiddag hos S moster. Jag hade bakat tryfflar att ta med som present. Polkagris smak (a la Teresia), chili och ljus choklad med kakao. Fint som snus och lätt som en plätt. Absolut enklaste receptet lyder:
200 g choklad
I dl grädde
+ valfri smaksättning

Hacka chokladen fint och lägg i en bunke, koka upp grädden och häll över chokladen. Rör tills chokladen smält helt. Rör i de krossade polkagrisarna, chilin, romen eller vad du nu vill smaksätta med och låt svalna i kylen. Sen är det bara att forma lagom stora kulor, rulla dem sedan i kakao eller florsocker. Klart!

Det finns förstås andra recept på tryffel, bland annat ett som inkluderar smör och farinsocker. Det ska jag prova nästa gång.