Fullmåne längs memory lane

Fullmåne och en förtvivlad Loppa. I natt har hon velat bli vaggad timmarna igenom. Åtminstone mellan  04.00 och 06.30 vilket resulterade i att vi försov oss. Knasig natt. Är det nya tänder, hunger, oro? Eller fullmånen?

I kväll är jag ensam hemma och sneglar på Antikrundan medan jag uppdaterar mig på bloggar och ögnar igenom Claras tidning som damp ner på hallmattan i dag och det är som att världar kolliderar på matt papper, ett "hemma hos" hos bloggaren Sammyrose, dåtidsvurmerier och pyssel och plötsligt kände jag mig gammal. Tidningen är som ett fanzine, ett neo-husmors-bloggs-fanzine. Det är fint! Missförstå mig rätt. Det är jag, absolut – men för tio år sedan (eller är det 15? Lord, vad tiden går). Fast min tidning hade handlat om mode och droger och musik, sådant som var modern då, heroin-chic helt enkelt. Mina romantiseringar av allt som var destruktivt. Sorgligt på ett sätt. Men så var det då. Antingen var det klämkäckt och moraliserande med Beverly Hills eller unplugged med mörksvarta Kurt Cobain.

Fint att se att det finns så starka och kloka förebilder för unga tjejer (och 30+are som jag) i dag. Det lovar gott för min lilla Loppa. Go, go, go!

Helgen

Det blev inga våfflor, men väl pannkakor. "Det gäller att roffa åt sig när det bjuds", tänkte söta fröken och tog en hel hög i famnen.

Solen ville aldrig infinna sig men påskliljorna lyste upp.

Jag bakade också en kaka för att ha med mig till en pre-påsk middag, men den hann aldrig bli klar så nu sitter vi här med en ohälsosamt stor kaka som någon måste äta upp...

Sen fick jag hybris när det kom till min stickning och bah: "Nu stickar jag resår i stället", so far so good, men när jag sedan skulle tolka stickbeskrivningen utifrån mina nya förutsättningar blev det lite för mycket. Jag hoppas på proffs hjälp från svärmor nästa gång vi ses.

Inte ens ett "hej då"

I morse när jag lämnade på dagis hade hon inte ens tid att säga hej då. Alice var där. En sak som vi börjat med är att lämna henne lite tidigare så att det inte är så många barn där, så att hon får en lite lugnare start. Det funkar bra.

Ensamma hemma

Appropå omodernt

Att banken stänger klockan tre. Ja, jag vet, internet. Men det är ju just det, min internetbank-mojäng har blivit slickad på av Loppan och därmed upphört att fungera. Behöver en ny. "Visst, bara att komma in och byta." Är de i masskopi med vår förskola eller, finns det någon hemlig klubb för alla som kan komma loss från jobbet innan tre?? *bitter*

Komma-i-klänningen-mentaliteten

Nu har jag ögnat igenom Alexandras bröllopsblogg, den var rar och väldigt matnyttig för den som planerar bröllop. Men en sak stör mig. Och det är den här komma-i-klänningen-grejen som verkar vara ett obligatoriskt inslag när det vankas bröllop. Nu verkar Alexandra vara en klok och bra tjej på alla sätt och jag vet att jag säkert själv skulle börja tänka mer på midjemåttet inför en så stor dag som bröllopet, då man självklart vill vara sitt mest uppdaterade jag. Men är det inte klyschigt!? Omodernt! Den gamla anorektikern i mig slår bakut.

Alltså, vad jag menar är, att man aldrig bara duger som man är. Det finns alltid något att rätta till. Suck.

Dåliga mammasamvetet pt 2

I dag bjuder man på våfflor på Loppans dagis, mellan klockan ett och tre. Alltså, VEM (som jobbar) kan svänga förbi då? Svaret är: ingen (som jobbar). Men faktum är att det är väldigt få barn på vårat dagis som är där längre än till tre... Och om jag ska vara fördomsfull kan det bero på att vi bor i en hyfsat välbärgad del av staden, men jag vet inte. Hur som helst. Vi hinner inte.
*dålig, dålig mamma*

Religionsfunderingar

Ja men det är så intressant! Religion var faktiskt ett av de få ämnena jag hade 5:a i i gymnasiet. (Lite skoltrött där ett tag, och ja, 5:a, SÅ gammal är jag, eller var det 4:a...). Kollade på Jonas Gardells program och fastnade för ett citat, "Antingen tror man att Gud är allsmäktig eller att han är god". Jag tror att han/hon/det är god. Det är en väsentlig skillnad.

En annan rolig grej var att Jesus som dog vid 30 torde ha varit tandlös och tämligen sliten eftersom 30 ansågs vara en hög ålder vid den tiden... FYI.

Yin o yang

Det går snabbt i hockey. Och på mitt jobb går det ännu snabbare. Lovar. Det är verkligen ett rasande tempo vi snackar. Efter påsk lär det lugna ner sig, till det vanliga, men som plötsligt utökats med ett något större ansvar. Kul. Läskigt. Och förunderligt.
Jag menar.
Nu när min rastlösa själ äntligen landat, och jag helst av allt vill vara hemma och väcka familjen med nybakat bröd, har jag samtidigt fått ett jobb som jag verkligen trivs med men som är ganska krävande. Är det inte typiskt? Eller är det helt enkelt så att det ena är en förutsättning för det andra?

Stuck

Min stickning, jag behöver mer garn, men hinner aldrig till garnaffären innan den stänger. Inte bra, inte bra.

Nu har jag beställt

... Claras tidning. Älskar att man betalar via essemess.

I-have-a-life-and-a-kid-chic

Bild

Satt och bläddrade i H&M mag här om dagen och rackarns vad bra den blivit, absolut inte den Galne-Gunnar-style broschyren den var när jag skrev i den. Hur som helst. Där läste jag en artikel om den nya I-have-a-life stilen som frontades av Agyness i ledig vardagsklädsel (här dock uppstajlad) och gick ut på att äkta fashionistas klär sig så att de kan leva ett liv i stället för att stappla runt i höga klackar och matsmältningshämmande stuprörsjeans. Och jag tänkte att JAG minsann har tagit trenden steget längre eftersom jag inte bara är I-have-a-life-chic utan även vansinnigt I-have-a-life-and-a-kid-chic. Mina hetaste accessoarer just nu är:
skor med halvklack (funkar vid de flesta tillfällen)
grafiskt mönstrade tröjor (fläckarna syns inte lika väl på dem)
ett söndertuggat halsband
ojämna naglar
westwood-kappa med kräkfläckar på (ok, där går gränsen, den ska på kem. pronto!)

Och i min handväska finns saker som:
en blöja (man vet aldrig)
snytpapper
bestick (från någon plåtning)
Hello Kitty plåster
och så:
smink
nycklar
och plånbok förstås

Men jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag längtade efter lite glam. Lite glam och romantik kanske till och med. Inte så lite heller faktiskt när jag tänker efter, alltså jag LÄNGTAR. Matsmältningshämmande jeans - come my way!

Nojja

"Tänk om du har bakat in en massa vinterkräksjuka i bullarna nu, och varje gång ni tar fram en laddning ur frysen får ni en ny släng av sjukan."
Den här kommentaren satte spiken i kistan. Nä. Jag kan inte äta bullarna. KAN INTE.
Fan.
(What a waste.)
*hypokondriker*

Drömmer om just nu....

Bild från Flickr.

...djupa fönsternischer. Eller ett helt hem om jag ska vara ärlig. Vi bor i ett hus som är byggt på 70-talet, med "ekonomi" och "effektivitet" inspacklat i väggarna. Inget fel med det. Men det gör något med husets själ. Tycker ni inte? Lever ju med en arkitekt som så klart ska rita huset vi drömmer om att en dag flytta in i, då blir det ju modernt, men djupa fönsternischer kan jag väl få? Ändå.

Helgen

I helgen kom våren (och försvann) och jag pyntade med Videung och jag bakade bröd till frukost. Snart ska vi till min farmor som bjuder på våfflor. En lugn helg. En post kräksjukehelg.

Man vet att man har en frisk unge när:

- man behöver sjunga 68 "Trollmor"
- ta 8 vattenpauser
- ge upp och slänga i dörren 3 gånger
innan dottern somnar...
Skönt.

Kräkkarantän pt 3

Spännande dag i dag. S vaknade med ett skutt, rätt in i badrummet... Vad det gällde Loppan trodde vi att det var över, men icke. Frukosten kom upp, likaså juicen i taxin på väg till akuten efter ett samtal med vårdguiden. Men det var okej med henne, 10 ml/15 minuter är det som gäller nu så ska hon nog få behålla lite vätska i alla fall.

Just nu

Stickar.

Kräkkarantän pt 2

Solen dundrar ner mellan hustaken och jag är hemma med kräkbarn. Skulle gärna dra på mig solbrillerna och svepa en soya-latte i parken. Men här är vi. I karantän. Och vore vi inte det hade jag suttit och jobbat för glatta livet, vi lämnar nämligen i dag.
Så.
I stället för sol och latte sitter jag nu hemma med kräk och jobbstress.
Voila!
Småbarnslivet in a nutshell.

Om bakning och demoner

I väntan på att vinterkräksjukan ska visa sitt fula tryne här hemma igen (för det är väl rimligt att jag åker dit med tanke på att jag haft Loppans kräk över mig hela natten) bakar jag. Just nu vanliga kardemummabullar, i veckan matbröd.

Jag tycker verkligen att det är så roligt men det förbryllar mig samtidigt. Med en historia av ätstörningar och en patologisk matkontroll till följd av det är jag ju väldigt rädd för kolhydrater, egentligen. Eller borde vara åtminstone. Ja, ni vet, det är ju det senaste, att man inte ska äta carbs, förut var det fett och nu är det carbs (ja ni hör ju hur det låter, ha ha..).

Enligt min trogna matdemon borde jag därför undvika bröd, och sött bröd, my lord, det ska vi inte ens tala om. Ändå är det bakningen jag lockas av, kanske för att det är så estetiskt på något sätt och för att bakverk är de perfekta presenterna. Kanske för att doften av nybakat är den mjukaste och tryggaste man kan uppleva. Har det någonting med Loppan att göra, tro?

Hur som helst får inte matdemonen särskilt mycket utrymme i mitt liv längre, har inte tid för den helt enkelt och det är så fantastiskt befriande. Ibland dyker den upp igen. Det gör den. Men inte ofta. Inte alls ofta. Typ aldrig. Faktiskt.

Vi säger hej och välkommen till...

... vinterkräksjukan! Igen. Loppan har varit dålig hela natten och nu gamblar vi om vem som kommer att köra porslinsbussen först av mig och S. Yay!

Nedåtgående spiral

Stora tårar när jag lämnade Loppetilopp i dag. Hua! Nästa vecka får nog S lämna...

Annars har jag satt en ny deg för danskt rågbröd a la My cup of tea, det blev gudomligt sist. Den här gången ska det dock få jäsa lite längre, hoppas på att få lite bättre höjd på brödet på det sättet. Men hembakat bröd är verkligen fint som snus det.

Efter

Om ni tycker att posen ser lite konstig ut är det för att datorn står i bokhyllan och jag inte orkar flytta på den. *lazy ass*

Klart darr på underläppen

...vid lämning i morse. MY PRECIOUUUUUSSSSSssssssssssssssssss...

Före

I morgon ska jag ta farväl av mina gråa hår och fixa till den här halvmesyren till lugg.

Skönt!

Har förvånats lite över hur okomplicerad vår lilla ängel är när hon är på dagis. Hon är ju en glad skit och så men hemma kan hon verkligen få vredesutbrott där hon ligger på golvet och bankar i bästa Kalle Anka-manér och ilskan rinner i fåror längs kinderna medan gälla, gälla IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII:n marcherar ur hennes mun. Detta känns betryggande när man frågar sig vad man gör för fel. Jobbigt att jag är så konflikträdd bara. *får jobba på det*

Dåliga mammasamvetet

.. ja det får jag varje gång jag lämnar på det fantastiska Draken, för det är det, bara att jag kanske inte vunnit medalj för mest välorganiserade morsan i Vasastan (ännu...eh). Efter att Loppan kommit hem med lånade kläder flera dagar i rad, fyllde ja nu äntligen hennes back med ombyteskläder. Men så var det det där med bilderna på familjen som ska upp och tidschemat som ska spikas... Phew...

Så glad asså

...ingen gråt i morse när jag lämnade Loppan.

Emil var där. Och Tage.

"Hej då morsan!"

När verkligheten kommer som en käftsmäll

Den här veckan har det varit premiär för heltidsarbetande föräldrar med nyblivet dagisbarn. Lord! Vad det är tufft. Denna vecka har dessutom innehållit en del vabande och jag har haft tre olika plåtningar att rodda, plus artiklar att skriva och styling att göra. Allt på en gång med andra ord.
Nåväl.
Vi ska nog få rutin på det här med.
Men är det verkligen meningen att man ska jobba heltid när man har småbarn? Vad tycker ni?

Här ska vi plåta i morgon

När vi skulle reka inför plåtningen var sviten ostädat - och inspirerande. Champagne i badkaret. Mm-hm. Funkar för mig.

Ibland är förpackningen roligare än innehållet

Konsekvenser av att åka pulka på nyårsdagen

Stressen

jag säger bara det. Stressen man kommer tillbaka till efter att ha varit hemma med ljuv unge och bullbak i ett par dagar....

For the record

Jag tror, även om min tro kanske inte är mycket större än ett senapskorn.

Frågor på det?

(Är förvånad att ingen högg på mitt tidigare inlägg).

Vabbar

Jepp. Så har man kommit till en ny milstolpe i föräldraskapet. VAB... Anywho. Hon HAR ju inte feber flickebarnet. Jag gick och köpte en riktig stjärttermometer - 37,1, det är ju inte feber. Örontermometern däremot har fått spel och visar typ 38,1. Näväl. Nu får hon i alla fall en feberfri dag innanför västen innan hon drar till dagis i morgon.

Nu:
Bak och jobb.
Later.

Det där om religion

Just det. Religion. Jag läser ganska ofta bloggen Underbara Clara. En klok tjej som har gjort karriär av att vara precis den hon är. Kristen, feministisk, formsäker och en hejare i köket. Och det där första - det kristna - hoppade direkt upp från bloggheadern som en flisa och satte sig i mitt politiskt korrekta öga så fort jag såg det. För visst skyltar vi inte med vår tro i det här landet? Är inte det att förhäva sig, så säg?

Så läser jag ändå och vänjer mig vid tanken, på att man kan stå för sin tro och jag börjar fundera på min egen. För visst är jag troende. Det är jag. Jag tror på en högre makt, absolut, kärleken eller universum om ni så vill. Däremot vill jag inte tillskriva mig någon särskild religion även om jag finner samma grundbudskap i de flesta (kärleken), främst för att den historiskt (och även nu) missbrukats så till den milda grad.

Därför undrar jag varför man vill stå upp för en religion som skördat så många offer? Det undrar jag. Verkligen. Det kanske inte stormar så mycket kring Kristendomen just nu, men den är inte mycket bättre än någon annan av de stora religionerna, historiskt sett. Så, om det är någon som är kristen där ute, hur tänker ni?

Jag vill tillägga att jag tycker att Clara är klok som en bok och jag läser hennes blog med nöje. Hon är en frisk fläkt och en bra förebild, särskilt för unga kvinnor.

Sjukdom, blogger och livspusslet

Och jag som har skaffat ny dator och hade tänkt lägga upp lite risiga photoboot-bilder på bloggen, så funkar det inte!?
Nåväl.
S gör sin första arbetsdag i dag och jag blev hemringd av dagis. Loppan har feber. Igen. Börjar bli lite oroväckande detta. Hon har haft feber från och till i tre veckor nu, trots att hon äter penicillin.

På kvällen åkte vi till akuten. Orkade inte vänta på telefontider utan ville ha besked nu. De kunde inte ge några absoluta svar eftersom de inte kunde ta prover där, men antagligen har hon urinvägsinfektion. Stackars. Och inte har hon kunnat berätta.
Nu saxar vi, jag har massor att göra på jobbet, så S tar förmiddagen med Loppan i dag så får jag ta eftermiddagen.

Jepp. Nu har det börjat - livspusslet. (Trodde aldrig jag skulle ta det präktiga ordet i min mun. Uuuhhh!)