Glam for mum!

Men hurrni! Ikväll blir det glam vill jag lova. Middag på tu man hand med mr Manny-ken följt av drinkar på bästa coctailbaren för att sedan avsluta storstilat på post Elle-gala-fest med Minimarket (som vi håller tummarna för ska bli årets designers). Mat, drinkar, spets och klackar. Can't wait!

Appropå dagis - ooops, förskola menar jag

Jag lämnade i dag. Hörde ni!? JAG lämnade. Det gick bra. Lite gnäll, men då plockade en av tjejerna upp henne och då blev hon nöjd. Så frågan är om hon helt enkelt inte bara ville bli buren. Ha ha! Den sluga lilla rackaren. Men jag räknar med ett bakslag framöver, när hon kommer på att det ska vara så här nu - varje dag.
Hur som helst.
Vi har valt att ha Loppan i ett föräldrakooperativ, en förskola. "Dagis har det inte varit på 13 år, det är en f ö r s k o l a", fick S förklarat för sig när han felaktigt sa dagis till föreståndarinnan. Ja, ja. Titlar, schmitlar. Vi valde det framför allt för att min brorsdotter gått där och trivts alldeles utmärkt och för att jag kände mig lugn med personalen, alltså, jag känner mig trygg med att lämna mitt barn med dem. Sen ligger det ju typ 50 m från vår port. Så. So far är allt bra.

Inskolning av skruttungen

Det är S som sköter inskolningen. Schemat har sett ut så här, hittills:

Måndag: Bekanta sig med lokalerna tillsammans med en fröken + S. En timma.
Tisdag: Bekanta sig med lokalerna tillsammans med en fröken och ett barn + S. En timma.
Onsdag: Till parken med alla barnen och fröknarna + S. En timma.
Torsdag: Lämna. Loppan följer med förskolan till parken, sen samling i lokalerna. Hämtning.

Lämningen hade gått jättebra. Hon är så fascinerad av andra barn så hon helt glömmer bort S. Men snart lär hon väl komma på att hon blir "lämnad". Hämtning om 25 minuter alltså. Väntar på rapport. Med spänning. Min stora tjej!

Hämtningen gick bra! Hon hade velat visa S olika leksaker och var glad. Skönt!

Pilldöden

Jag dör pilldöden om nätterna. Loppan vill ligga tätt, tätt och pilla, pilla för att komma till ro. Jag misstänker att det är inskolningen som spökar, nya intryck, nya barn. Måste vara nära, samla trygghet om nätterna. Men mamman är trött. Åh så trött.

En sak till bara innan jag börar jobba

Är nämligen sjukt sen i dag. Loppan vägrade sova utan mig vid sin sida och snurrade runt hela natten. Trött. Jorå. Men läste ju det här inlägget precis och måste berätta att när jag precis blivit morsa var det faktiskt Try not to och Erdoderdo som var mina största stöd, även Mina bestyr. Är det inte märkligt och så vansinnigt häftigt på samma gång, att människor man aldrig träffat kan spela så stor roll i ens liv. Så tack kära vänner i etern för all mammasupport! Mamacita, icke att förglömma.

Vi är inte vänner...

jag och min dator alltså. Nu har den kraschat för tredje gången och, jag vet, det är kanske inte helt listigt att ha den i köket när man bakar eller ställa den så att världens mest klåfingriga 1-åring kommer åt den. Jag borde inte ha tillåtelse att äga en bärbar dator helt enkelt. Borde avkrävas någon slags licens. Och nu då? All musik, alla bilder... Nej, jag vågar inte ens tänka på det. NEJ! Så, spartansk uppdatering ett tag framöver, tills dator varit hos farbror doktorn.

testing, testing ett, två

så high tech att blogga från mobilen

Hårrevärer

Alltså. Jag var och vaxade benen i dag. Vaxerskan (kan man säga så?) bad mig att lyfta lite på benet "för man vill ju inte glömma en sträng". Och då sa jag att jo, det kanske man visst vill, man kanske vill ha hårrevärer i sommar! Vad tror du? Beach 2010 = bikini och hårrevärer. Vaxerskan svarade inte.

Eller bara en hårbikini helt enkelt, som snubben på bilden. Vad tror ni? En hårig sommar va?

Från känguruunge till klätterapa

De första sex månaderna av Loppans liv sov hon på mig eller S. Antingen i vertikal ställning på magen eller lodrät i en bärsjal. Nära, nära, nära fann mitt lilla smultronhjärta trygghet och ro. Så är det egentligen fortfarande, fick hon skulle hon fortfarande sova tätt intill och helst med bröstet i munnen. Det får hon förstås inte. På senaste tiden har denna lilla känguruunge utvecklats till en fullfjädrad klätterapa. Inga utmaningar är för svåra. Att klättra upp på köksbordet är ingen match, matsalsbordet inte heller och soffbordet - pah! en barnlek. Man kan säga att hon bokstavligt talat klättrar på väggarna där hemma. Att börja på förskolan på måndag blir nog alldeles utmärkt stimulans för söta fröken. Värre blir det för kycklingmamman. (Enough med alla djurreferenser nu! Ha ha).

Morgon och möbler

Skulle ta pendeln ut till Stockholmsmässan för att gå på Formex. Blev tvungen att fråga en tjej på perrongen om vilket tåg jag skulle ta. Tunnelbanan kan jag, men pendeln, nej... Och hur länge har du bott i Stockholm?, undrar ni säkert. Ja... 34 år snart va, minus det där halvåret i San Francisco förstås. Pinsamt. Kom fram till slut, såg mig om på pressfrukosten och överväldigades av alla färgglada tv-inredare och blommiga trädgårdsskribenter. Inte alls som på modemässor där det är svart, svart, svart och lite så där champagne-dekadent. Visst har inredningsvärlden sin beskärda del av modstulna konstnärer men överlag kändes det lite gladare, trevligare. Nu: Helt dränerad.

Prinsessan, pojkpappan och promenaden till jobbet

Loppan var arg i går. Jag skulle lägga henne men hon bara krängde och spjärnade emot som en fiolsträng. Gick mot dörren. Blängde på mig och ropade "pappa, pappa" med det mest perfekta uttalet hittills. *Mamma är dum, kom och rädda mig* betydde det. Men det gjorde han inte. Tillslut somnade hon emellan snyftningarna. Hon somnade till sagan om den lilla prinsessan (Loppan) och pojkpappan (S - för att han är en pojkman). I dag känner jag mig utvilad. Fick sova ända till sju i stället för 04.35 som natten innan. Utsövd! Hörde ni?

Jag gick till jobbet. 30 minuter tar det. Det är ett halvhjärtat försök att komma till ro med att jeansen spänner mer än vanligt. Jag gillar det inte. Men. Jag försöker att inte tänka för mycket på det, försöker hålla demonerna på armlängds avstånd. Tröstar mig med att INGEN gillar att gå upp i vikt. För det gör ni väl inte? Men det är skönt att gå. Jag tjänar en kvart på att ta tunnelbanan. En kvart. Det är försumligt. Då kan man lika gärna gå. Så jag går. Och nu är jag på jobbet. Har plöjt lite bloggar och nu ska jag jobba. Nu. Ska. Jag. Jobba.

Later.

Intressant om barn och mat

Detta tyckte jag var intressant och lärorikt. Eftersom jag själv haft ett tveksamt förhållande till mat blir jag väldigt stressad över hur jag ska bete mig kring det ämnet inför min dotter. Den här artikeln klarade ut en del frågetecken för mig.

Bakhelg

Men. Jag börjar skriva men orkar liksom inte redogöra för vad jag gjort. Vad är detta? En dagbok? Vet inte. Hur som helst. Här sammanfattas de senaste dagarna i punktform.
- Bakat, polkagrisbiscottis och nya hälsobullar. Gott! (Sötasaker är just nu min "kran" vad det gäller bakningsinspiration).
- Varit på middag. Supertrevligt och gott! Hemlagad pasta och det viktigaste av allt - massor av vin! Loppan vägrade dock att sova och var uppe med oss till 23.30... Hrmm...
- Firat svärfar.
- Shoppat tajta, lite porriga saker från AA.
Så var den helgen slut.

Hemmafrurookie

Jag bakade de här bullarna igår, receptet kommer från bloggen Söta saker (bilden likaså). På inrådan från Eat it and you will så lät jag bli att ha i så mycket mjöl i degen, bara så mycket att den blev hanterbar. När jag sen gräddade brödet hade jag lite vatten i ugnen för att få en fin yta. Bullarna blev supersaftiga och goda och ytan var perfekt! (Dock inte lika snygga som på bilden). Men det där med yta alltså. Den försvinner ju så fort man lägger dem i en påse för förvaring. Tips!? Anyone. Jag är en housewife in the making, helt rookie. Help me out!

Jag ger mig!

Nä, jag tror fan att jag måste börja kolla på let's dance. Också! Jag har liksom dragit mig för det eftersom det skulle innebära total svennebananafiering. Jag menar, i höst har jag slaviskt kollat på Idol, Bonde och i lördags såg jag Robinson och bah: Men åh jag döööör va spännande! Och det är ju lite skämsigt. Därför bestämde jag mig för att inte kolla på Let's dance, nån motta får det väl vara. Där går väl ändå gränsen? Men efter att ha kollat startfältet MÅSTE jag ju nästan se. Fan. Jag är svennebananas. Jag kapitulerar.

Annars, vad händer då?

Inte så mycket. Vardag. Liksom. Och tiden, vart tar den vägen? Börjar boka träffar med vännerna månader i förväg. Det är det nya, antar jag. Planering. Annars har jag fått bra kontakt med fotografen här på bygget, han plåtar mina saker med sin egen kamera medan alla andra får vänta tills jobbkameran kommer från reparationen. Ha! Men det är klart, jag har ju choklad och andra delikatesser att muta med. Snart hem till familjen och baka surdegsbröd. Och sen hörrni. Sen är det fredag!

Lita på första instinkten

Ni vet hur det är när man har en idé. I mitt fall en idé om ett stilleben till tidningen. Jag plockar grejer, ser det framför mig. Sen säger någon något. Typ. "Men ska det inte vara en duk också?" Så börjar jag fundera på det och hamnar i helt andra banor, plockar fler grejer, ställer upp, synar, funderar. Det känns inte bra. Jag går hem. Lite orolig. Ska precis gå och lägga mig. Och DÅ faller allt på plats. Min ursprungsidé var ju jättebra, jobba vidare på den liksom. Så, nu har jag gjort det. Känner mig nöjd och lugn. Det kommer att bli fint!

Nytt i ordförrådet

faffa – farfar
boba – borta
ack – tack

Intresseklubben antecknar.

Hon vaknar konsekvent kl 04.00 varje morgon...

Varför!? Undrar jag och min grötiga hjärna.

Tips till fikasugna morsor från A.M.O

"Fikapåsen!!! Köp ett pennfodral eller kolla om du har någon slags väska i miniformat, några kritor och ett ritblock, kasta ner massa konstiga grejer i pennfodralet som hon kan plocka med, helst i och upp, i och upp. Fikapåsen måste vara åldersanpassad, men shit vad bra den fungerar."

Tack a.m.o! Skönt med lite rutinerade morsor här i etern.

En perioooooood

Ameh! Kom igen nu. Just när man tror att läget är under kontroll. Att de söta små ängladunstimmarna av söt sömn äntligen är mina igen, så... Ja men då ska trollungen vara vaken på nätterna, gärna ett par timmar och mammig så inåt. Jag får inte röra mig en millimeter. Och nej, hon sover inte för mycket på dagarna. Jag antar att det är – ännu en period...

Ps. Mina bröstvårtor är sönderpillade. Hon ska pilla. Hela tiden. Pilla!

Om att fika med barn

Alltså, min lilla Loppa har ju aldrig varit någon fikabebis. Hon har aldrig gillat att vara still helt enkelt. När hon var så liten att hon inte kunde röra sig själv krävde hon att man skulle vara hennes ben. Att man gick runt med henne, skumpade, vaggade - ja, ni vet. Nu när hon kan gå har hon så mycket spring i benen att det är omöjligt att få henne att sitta längre än tills kakan är uppäten, sen är det äventyr som gäller. Så min fika med nyblivna mamman E och gravida E i går, blev något av en cirkusakt. Eller jakt kanske är ett bättre ord, för mellan kaffeklunkarna och avhuggna meningar jagade jag förrymmen unge på fiket. Ha ha! Men jag får skylla mig själv. Hur tänkte jag? Nä, nästa gång blir det till att ses i parken, hemma eller typ rum-för-barn. Någonstans barnsäkert i alla fall. Helt klart.

Tjejer som hjular på stranden

Jag klickar mig runt och vidare bland modebloggar i min rådande handlingsförlamning och ser ett gäng bilder på tjejer som hjular och hoppar i bikini på stranden. Blir fascinerad över att bikinibilder tydligen ska tas i ett hopp. Det verkar vara en oskriven regel bland modebloggstjejen. Kolla här, här och här. Är det inte lustigt?

Tits and ass

Något jag sällan unnar mig är vackra underkläder. I väskan vi hade med till BB hade jag packat ner ett vackert par underkläder, en lite finare amnings-bh och ett par trosor. Det kändes bra att få på sig något lite lyxigare än sönderklippta bomullstrosor som jag gått med under hela graviditeten. Så var vi på middag hos vänner i går som fick barn ungefär samtidigt. S hade varit på underklädesrea på NK och köpt lite sköna pjäser. Ja!, tänkte jag. Jag ska också unna mig lite lyx nu när jag inte ammar längre, men ändrade mig snabbt. Jag har ju inga former kvar! Inte för att jag var särskilt kurvig innan, men nu har jag verkligen INGENTING att fylla ut en bh med... Suck...

Te-koma

Så! Nu är teprovnigen över och jag vet mer om te än vad som är hälsosamt. Eller, nej, det var kul. Spännande. Alltid intressant när man får dyka in i helt nya världar och jag kommer framöver att dricka te med en helt annan medvetenhet. Men mjölken i det svarta teet kommer jag inte att överge i första taget. Och det står jag för. Så. Nu borde jag ge mig i kast med alla andra uppgifter men har hamnat i nån slags koma. Te-koma.

Ps. Det känns som måndag i dag (alt fredag).

Ensam på redax

Och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Ska hålla i en "provning" på torsdag. Känner mig verkligen inte hemma i den här världen ännu, lite stressad över det och har svårt att koncentrera mig på allt det andra som också ska göras. Fick dessutom ett jävligt kul jobberbjudande i dag. Ett vikariat visserligen (Lord vad det är mycket mediabebisar på gång!), och hade jag inte varit här hade jag lätt hoppat på. Men. Jag trivs vansinnigt bra. Känns som att jag har så oerhört mycket att lära mig här plus att jag kommer att styla en del igen, inredning då. Kul! (Och läskigt). Ok. Åter till jobbet nu...

Hon "pratar"

Det händer så rackarns mycket med min lilla strumpa just nu. Hon fick en docka i julklapp som hon knappt tar ett steg utan. Hon kallar den Bis (bebis) och hon matar den, nattar den, vaggar den... allt som vi gör med Loppan. Det blir så tydligt att hon fattar precis allt, när hon kan imitera oss helt perfekt. Hon "pratar" massor, men har mest egna ord på saker. Allt heter egentligen "baba" fast med olika betoningar. Ha ha! Men typ så här (den här listan är kanske mest för att jag ska komma ihåg, vet inte om ni tycker det är så intressant, men..):
Baba - Alma
BAba - Lampa
Bis - Bebis (docka)
Eeej - Hej
Eeej då - Hej då
Titta
Mamma - (kan ibland också bli baba)
Pappa - (här också)
Sen är hon ju duktig på att visa vad hon vill, hon går till kylskåpet när hon är hungrig till exempel, hon ger mig mina glasögon när hon tycker att det är dags för mig att stiga upp ur sängen, och så vidare. Det är så häftigt nu när man kan kommunicera lite mer med henne. Hon har också ett jäkla humör, det har hon visserligen alltid haft, men rackarns vad arg hon kan bli om hon inte får som hon vill. Hmmm... Well. Det ska bli så spännande när hon börjar på dagis och se hur hon fungerar i en större grupp. Min lilla plutt. Dagis. Liksom.

Uttråkad i karantänen..

...provar gamla smycken. Hittar några smala silverringar, ett överblivet par från tiden när jag gick i mellanstadiet och hade typ 14 olika smala ringar på fingrarna. Nu har jag en på varje finger, smalt, skirt och ja, ganska fint.

Skulle åkt pulka med lilla C och hans mamma i dag, men min Loppa är så trött hela tiden. Vet inte. I morgon börjar jag jobba igen och är minst sagt besviken på den här julsemestern. Spy och torka spyor för hela slanten. Nej. Inte som jag hade tänkt mig. INTE som jag hade tänkt mig. Inte har jag hunnit träffa bästa Jazzhänderna heller, och hon som drar till Amerikat och allt.

Så. Nu har jag gnällt klart. Vi får fira nyår en annan helg helt enkelt. Och jazzhänderna, till dig tänkte jag skriva brev, alltså med penna på papper och sen "par avion". Kan bli briljant!

Tonårssmorsa?

Ahmä! Nu ligger S inne i "kräkrummet" och snackar i telefon. Känns som att jag blivit tvåbarnsmorsa plötsligt, en liten knoddas och en, ehrm, tonåring. Bah: "Stänger in mig på rumme och snackar i telefon i kväll! Låt me va fö fan!" Typ. Den känslan.
Men sanningen är den att han hålls i karantän tills Loppan gått och lagt sig. Försöker undvika ytterligare en kräkcirkus. Men weird? Jo. Hu-h!
Nu ska morsan hjälpa minstingen byta kläder på "Bis" (=bebis (docka)).