Återupptäcker preggogarderoben

Plaggen sitter definitivt annorlunda när man inte har en badboll på magen. Som en helt ny garderob, liksom. Perfekt!
Vet att jag är skitdålig på bilder, men jag skyller på Tele2 som skickade min nya mobil på posten. Det kunde väl vilken idiot som helst listat ut. Att den skulle "försvinna" på vägen alltså.

Sömnsnurr

Ja. Alltså. Hon har varit ganska bra på att sova på sistone, min tjej. Ibland får hon dock återfall och tänker bara sova om hon får ha tutten i mun. (Som i natt. Phew). Men det här med att somna har alltid varit ett problem. Det vaggas och sjungs något infernaliskt. S kan numera hela texen till Bruce:ans The River, jag nynnar mest på och sjunger text i refrängerna.
"Hon förstår ju ändå inte vad jag sjunger", tänker jag.
Men det börjar bli tröttsamt. Någon gång måste hon ju lära sig att somna själv. Eller? Det kanske kommer av sig självt, med tiden? Detta eviga dilemma. Det knyter sig i magen bara jag tänker 5mm, men kanske. Kanske är det värt att prova...

Jobbsökarstatus

"Vi söker inga nya fasta medarbetare till vårt team just nu. Men hör av dig om du vill frilansa."

Njaha! I värsta fall blir det väl "själv är bäste dräng" som gäller.

Sommarens hetaste - snille och smak!

En välklädd yngling satte sig mitt emot mig på tunnelbanan, satte på sig hörlurarna och tog fram en Rubiks Kub. "God damn!" tänkte jag. Helt klart sommarens hetaste accessoar. SÅ 80-s. Så RÄTT! Det är bara att börja öva, kids. Och flytta nu inte bara på klisterlapparna. Själva hetman ligger ju faktiskt i att fixa det. Snille OCH smak liksom!

Leve Di Leva eller Tomas som han ju heter

Hämtade frukost på Svart Kaffe. Di Leva var där. Alltid där.

Arkitekturfobi

Jag får ångest av ödsliga platser. Jo. Det är sant. Rätt jobbigt faktiskt. Måste skynda mig igenom vissa områden i stan för att inte nojja ihjäl mig.

Här kommer en lista över platser i Stockholm som ger mig ångest, och då menar jag riktig ÅNGEST (som skulle kunna kräva psykofarmaka).

- Området med 90-talshus bakom Södra station.
- Vasagatan vid centralen.
- Seniorbostäderna på Reimers.
- Birger Jarlsgatan, där den korsar Tegnergatan.

Jag och min psykolog försöker utröna varför, men har hittills kommit fram till att jag bara är känslig för stämningar och arkitektur. Ha ha! Tur att jag lever med en arkitekt då.
Hobbyanalyser är välkomna!

Working mom

Hallå! Jag sitter på office. Så jävla skönt. Om jag inte tappat min dator i golvet hade jag illustrerat med en fin photo booth bild.
Inledde med frukost utan gastande bebis runt benen.
(Att jag sedan slukade latten och mackan på exakt tre och en halv minut är en annan historia. Min nya superkraft är definitvt snabbätande. (Käkade lunch med en fd chef här om dagen som var mycket imponerad över att jag slängde i mig min Ceasar innan han ens hunnit börja). Hrmpf).
Nu sitter jag och strukturerar upp mitt arbete med notisblocket för en modeblaska. Sjukt effektiv är jag. Har redan bockat av ett par "to do:s" på min lista och klockan är inte ens halv elva. Detta är dock bara ett litet inhopp, söker fortfarande fast jobb till hösten. Men det känns bra att liksom prova på redan nu. Livet utanför mammabubblan menar jag.

Blir så sugen...

...på gott och hemlagat när jag är inne hos dig, Ulrika. Göra hemlagad grenola, ja, varför inte. Är övertygad om att det har något med mammablivandet att göra. Bullmamma liksom. Fast än så länge är jag bästa på att ÄTA godsaker. Men tiden kommer. Lovar.

Det är konstaterat

Min unge gillar inte vagnen. Har aldrig gjort faktiskt. Hon tycker det är skittråkigt. Grinar. Fäller stora rullande krokodiltårar - tills man tar upp henne. Och det är inte mammas trygga famn hon längtar efter, nej, hon vill SE! Hon vill se annat än morsans töntiga solglasögon när hon sitter där i vagnen. Hon vill kunna hälsa på alla andra kids och kolla in jeansrövar, hundnyllen och godispapper. Och det kan man ju fatta. Men man får ju inte vända på barnvagnen säger dom. Å andra sidan säger DOM så mycket. Funderar på att skita i det och vända på steken så jag slipper kånka på Lilloppan hela tin.