Nej, nu lägger jag ner...

ett tag i alla fall. Vi får se. Känner mig sjukt oinspirerad och har alldeles för lite tid för att göra bloggen rättvisa. Over and out. Later folks!

När BH:n är full av snor

...vet man att man har en förkyld unge.

Duktiga lilla idiotmamma

Jag avskyr ordet duktig, särskilt när det hamnar i samma mening som mamma. Duktig mamma. Alltså. Jag visste inte att det skulle vara en prestation att vara mamma. En prestation på det sättet att det betygsätts med janteord som duktig. Jag trodde verkligen att mammaskapet skulle vara en duktig-fredad zon. Hur dum får man va!? Allvarligt. Ni får skratta åt min enfald. Det är öppet mål. Jag bjuder på't. Ska nog skratta lite åt mig själv och käka en semla. God fettisdag på er!

Motsatsförhållande

Det är lågkonjunktur. Jag måste fixa ett jobb.

Det där med våren...

verkar ju långsökt när man tittar ut genom fönstret i dag. Dessutom är Loppan förkyld. Igen. Stackars.

Helgen var bra. Drack ett glas vin med A på Tranan i fredags. Ammande morsor på permis, liksom. Vi var tvungna att gå när det började bli riktigt trevligt, alltså när vi kommit förbi babysnacket. Well. Allt har sin tid.

Sen fikade jag med mina allra käraste vänner, som inte ens har bebisar i åtanke. Det var skönt och trevligt och jag kände mig som innan jag fick barn. Sen rusade jag hem. Och när vi badade senare på kvällen, sjöng "Pluttenlutten" och pruttade med badankorna så att Loppan fick den där förvånade rynkan i pannan kände jag mig så lycklig. Det är fint att va morsa alltså!

Halleluja!

Börjar ruttna på fejjan

Vaddå profil inte tillgänglig, försök igen senare? Jag har inte tid att försöka igen senare. Trodde det här internet var för snabb kommunikation. No? Dessutom börjar jag få vänförfrågningar från folk jag inte har en aning om vilka de är. Det var ju därför jag la ner min Myspaceprofil för att slippa folk som samlar på "kompisar" liksom. Prutt på fejjan.

Definitivt vårkänslor

Nej, jag är inte arg. Jag har bara solen i ögonen. Och aldrig någonsin har jag blivit så glad över att behöva kisa mig till huvudvärk. Eller. Jo förresten. Är ingen stor fan av Stockholmsvintern. Så. Välkommen solen! Verkligen!

I dag har vi badat. Loppan hängde i en badring som om hon aldrig gjort något annat. Sjukt kool unge. Sen var vi och fikade med Charlie och A, vi tog med barnvagnsinsatserna med våra sovande ungar in. Tog upp minst sex platser. Vi diskuterade huruvida det var fördomsfullt eller inte att anta att två kvinnor med ett barn på babysimmet är lesbiska, eller om det är politiskt korrekt? När vi skulle gå började Loppan illvråla. Så där som bara hon kan göra. Av ren uttråkning, liksom. För två år sedan hade jag hatat de där morsorna som breder ut sig och inte kan få tyst på sina ungar. Ha ha. Jag älskar hur livet liksom loopar sig och lär oss våra läxor. Nu dricker jag ett glas vin. Det är gott. Det är mammalyx.

Att festnappa

Min dotter festnappar. Det vill säga, hon tar nappen vid lite speciella tillfällen, som i vagnen till exempel. Annars skiter hon blankt i den, hon har inget beroende om man säger så. Detta är ju både bra och dåligt. Bra, eftersom det inte lär vara några problem för henne att sluta, men dåligt eftersom den inte har den där sköna, lugnande effekten, som jag hade tänkt mig att den skulle ha. Som droger i allmänhet har för beroende. Nä. Napp är inte hennes drug of choice helt enkelt. Min däremot - är kaffe (och choklad förstås). Nu är det dags för dagens första sil.

Jag har gått barnvagnskaravan!

Så till slut. Kom jag iväg. Vi var fem Bugaboos som gick i karavan till Hagaparken och käkade lunch. Det finns ändå något väldigt sympatiskt med att träffa och umgås med människor utanför min egen lilla cirkel av mediamedelklass. Det var väldigt Polarn O. Pyret-präktigt på något sätt, men ändå helt ok. En förskolefröken och jag bondade över att vi var såna suckers för våra barn att 5mm nog aldrig kommer att verkställas i våra hem, hur förbannat trötta vi än är... Men det var bra. Som mina vänner ungefär. Minus Diana Orving-tält och champagne-baksmälla. Plus bostadsrätt och fasta jobb.

Alla hjärtans dag...

har aldrig varit av betydelse för mig. Men just den här dagen skulle jag inte ha något emot lite uppvaktning av något slag. För i dag är jag less.

Jag får fem minuter över. Och vad gör jag? Googlar efter en gåstol till Loppan. Nej. Här krävs förändring. Lite liv. Tack.

Stammis

När man blivit morsa får man skaffa sig nya stamhak. Efter trogen tjänst betalar jag nu på krita på café coco vaja. Deras soyalatte är perfekt till promenaden i Hagaparken.

Dyrt är inte alltid bäst

Som former skönhetsredaktör måste jag ju dela med mig av lite skönhetstips. Har brottats med torra fläckar i ansiktet nu under denna kalla årstid. Har använt en svindyr creme från Decleor med halvbra resultat. I går tog den slut så jag letade igenom mina skåp och hittade en creme som fått ligga i träda sedan graviditetens luktöverkänsliga tider. Smorde in mig och vips är huden mjuk som siden.
Dr Hauschkas Kvitten creme är billig och finns på närmaste hälsokostaffär.

Karantän

Varken baby Nestor eller baby Valle (en kompis nyföding) vill umgås med oss. Loppan är nämligen magsjuk.

Upp och ned!!

I morse när vi rejsade med barnvagnen till BVC passerade jag en gammal klasskamrat från mellanstadiet.
"Åh! Magnus Persson", sa jag.
"Vem är det?", sa S.
"En gammal klasskompis.
Jag blev så förbannad på honom en gång att jag fick honom att börja gråta".
"Vad hade han gjort då?"
"Vi gjorde ett kompendium om Österrike och på omslaget klistrade han bilden på Wien upp och ned!"

Eehrrrm.. Så här i efterhand känns det som att jag var ett mycket ont barn. Och, ja, jag var en pluggis.

Zzzz

I fyra underbara nätter gick Loppan med på att somna om med nappen. Jag kanske var uppe och ammade högst två gånger per natt. Rena semestern. Men se, den göbben går inte längre. Vad göra? Det universella botemedlet mot allt ligger nära till hands. Lindts Madagascar den här gången...

Rich lookin houswife i velour

Minns ni den här outfiten. Jorå! Visst drar jag omkring i den på förmiddagarna, hänger med Malou och gänget på 4an innan jag och Loppan ger oss ut på lattepromenad.

För att looken ska bli komplett fattas förstås två saker:
En Drajja
och
En poolkille

Hurra hurra!

I helgen fyllde jag år. Vinboxarna var utbytta mot färska bullar och kaffe i termos. Saft i glas med sugrör för de små. My lord! Vilket drag. Små telningar i vartenda hörn, bråk om leksaker och saft över hela golvet. Jag hade inte ens en chans att supa mig full för att slippa vara så där värdinnetorr. Ha ha. Nytt år! Nytt liv! Jag gillart.

Lyxlördag

I lördags var jag och klippte mig. Första beautyprimpet sen Loppan föddes. Jag kan säga att jag aldrig njutit så av den där halvtimmen man får vänta med huvudet fullt av färg. En hel halv timma att göra... ingenting.
Sen bar det av hemåt med nyfärgade rötter och fintrimmade toppar och......väskan full av choklad.

Bugaboo-tummen

Känner ni av den? Börjar känna mig konstigt utsliten i högra tummen. Tror jag kom på vad det var i dag när jag var ute med Loppan. Den där jäkla handbromsen som är så trög. Trycka. Trycka. TRYCKA. Min tumme pallar inte sånt. Mina tummar har inte gjort tyngre saker än att forma en perfekt andra position på 32 år. Hur tänker dom på Bugaboo egentligen. Fy fan.

Eller.

Det kanske är bajshinken.

Det luktar bränt

Loppan vrider sig så mycket om nätterna att det luktar bränt hår i nacken på henne. Nästan helt kalt är det där numera. Funderar på att göra en toupee åt henne av allt hår som ligger i golvbrunnen efter att jag duschat.

Stjärt- och läppsmet

Jag och dotter använder samma creme. Idomin stavas den.

Självbedrägeri

Min chokladkonsumtion har helt gått över styr sen jag kom på den geniala idén att alltid ha två chokladkakor på gång. Då tittar man på den ena och tänker: "Oj, nästan hela kvar". Sen tittar man på den andra och tänker samma sak, och lyckas därmed samtidigt förtränga att två halva chokladkakor är lika med en hel... Hmm

Sporta spirorna

I dag har jag rakat benen. Vi ska på babysim.

Snutt och grymtvridningar hela natten lång

I natt var nog värsta på länge. Levande napp - I am. På morgonen tänker jag "det här måste få ett slut", sen ler hon sitt vackraste leende och stoppar tårna i munnen och jag är såld. Igen. Men det måste faktiskt få ett slut. Frågan är bara när? Och hur?

Inga nya bett

Tror jag avskriver Loppteorin. Kanske att det var en övervintrad mygga eller nåt. Men aldrig, ALDRIG mer ska jag låna träningskläder ur kvarglömtskåpet.

Hos terapeuten:

T: Du kommer alltid för sent till mig. Är det för att du försöker kontrollera tiden på något sätt?
Jag: Nej. Det är för att det känns som att jag ska till tandläkaren och dra ut en tand.

En hypokondrikers bekännelser

I natt har jag legat vaken. Inte för Loppans skull, även om hon är inne i värsta snuttningsperioden någonsin, nej, den här gången handlade det om något helt annat.

I går när jag kom till yogan upptäckte jag att jag slängt ner en kjol i träningsväskan, visserligen ganska snygg, men knepig att göra solhälsningen i. Jag lämnades inget annat val än att rota bland kvarglömda kläder och fick finna mig i att göra skulderstående i ett par noppiga tajts av märket Reebok.

Efter ett nattligt besök på toaletten hittar jag tre bett (tror jag) i kvävecket. Jag grips av panik. Vad bodde egentligen i de noppiga tajtsen? Var det loppor (inte min Loppa då, utan skadedjuret) månne? Några sega rackare som nån etnotant dragit med sig från Indien kanske? Panik, panik, PANIK. Är det anticimex nästa?, tänker jag förtvivlat.

Nu har jag lugnat mig.
Lite.
Jag tänker, "hittar jag fler bett får jag väl gå till sjukan"...
Fortsättning följer.