Hos terapeuten:

Nä. Jag orkar inte recitera. Det var bara en massa bebistugg. Jada, jada, jada. Nu gnuggar jag mig i ögonen och tar en dusch i stället. Sen ska jag dra på mig mina nya jeans och invänta besök av min gamla assistent. Ska försöka installera photoboot i dag också så att det blir lite bilder på den här trökiga bloggen. So long!

Vi tar det lungan

Loppan har en "period", hon vaknar sjukt ofta på nätterna just nu. Men vi tar det lugnt. Det är min nya "kur". I morse kunde vi till och med skratta och vara vansinnigt glada över att vi fick 2.5-timmars sammanhängande sömn i natt, alltså i jämförelse med att vakna varje kvart är ju det en eon av tid. Ha ha. Det blir bättre.

Det blev ingen Pingvin

I dag lämnade jag tillbaka Pingvin-åkpåsen från Henrik Vibskov. Den passade inte till vår fula beige Bugaboo (den är helt ok, men jag hade nog valt en annan färg om jag kunnat). Hade jag haft pengar hade jag köpt vagnen också bara för att få ha den fina åkpåsen. Men förnuftet tog över. Fan också. Vilken sucker jag är för fina grejer.

Bloggtorka

Jag har bloggtorka. Ett gäng inlägg som känns halvbra i "utkorgen" eller vad fan det nu heter. Inget som känns ok. Återkommer när jag har nåt på lut. Bluuuäääkk. Bada med bebis nu.

Just det!

Rapporten uteblev. Jag gick nämligen aldrig i Bugaboo-karavanen. Det blev liksom lite för mycket M A M A över det hela. Eftersom jag är så söderbajsnödig var jag hemma och pimpade min lägenhet med stringhyllor i stället. Men nästa gång. Kanske.

Flum till folket

Livet börjar så smått bli som vanligt, det nya vanligt alltså, med en bebis i bilden. Vi har fått rutiner, veckorna rinner iväg. Det känns skönt, lugnt och roligt. Men mycket vill ha mer. Plötsligt får jag för mig att Loppan ska ta alla steg på en gång, när det precis bara var i förra veckan som hon tillät sig bli ned lagd efter att hon somnat. Därav hela Anna-Wahlgren-komat här på bloggen. Men nu har jag hittat mig själv igen. Det verkar som att jag måste göra ett par tankevurpor innan jag hittar till kärnan av saker. Well. Förhoppningsvis blir vurporna till småsten på stigen vad det lider. Jag ska försöka att inte ha så bråttom. Njuta av det som är.
Så.
Lite mindfulness till fölket.
Kram på er!

Nu är jag där igen...

Här alltså. Min lilla Loppa sover vansinnigt dåligt just nu. Det är bara tutten som gäller, när hon inte är pigg och glad förstås, då vill hon ta på allting och helst stoppa in det i munnen. Hon blir skitförbannad när hon inte får som hon vill. Vilket är lite kul också. Jag fattar att det är en otålig liten en, som gärna vill kunna allt på en gång. Ha ha. Men som sagt. Ska prova att införa lite rutiner och se om det kan lugna Lillan. Phew...

AW break down

Har haft en Anna Wahlgren break down. Läste lite för mycket på hennes forum och blev lite lätt snurrig i bollen. I och med att hon är av uppfattningen att man cementerar barnets oro genom att plocka upp det ur sängen när det är ledset, innebär det att jag, som inte står ut när min dotter börjar hulka ordentligt, är en dålig mamma som tar upp och tröstar henne.
Men.
Två par jeans från Weekday och några glas vin hos A och R senare, är jag botad. Jag kör på instinkt. Yup.
Ät det, tantalora!

Solhälsning

Yup. Nu börjar småbarnslivet på riktigt. Sju är nya "god morgon" från Loppeliloppan.

Oh Per, oh 90-tal!

Letade i bokhyllan i går kväll efter något sliskigt att läsa. A men lite gossip-lit liksom. Fingret gled över ett par alster av Per Hagman. "Ja!" Tänkte jag, den här har jag ju inte läst ut, det blir perfekt. Lade mig tillrätta och började läsa lite förstrött i Att komma hem ska vara som en schlager och mindes sedan ganska snabbt varför jag aldrig läst ut den - det är för mycket lull lull, för mycket brodyr och krusiduller. Nej. Jag vill ha mitt språk rakt och enkelt. Några roliga 90-talsuttryck snubblade jag dock över, som "olivoljevänstern" och "risifruttikultur". Underbart! Hela han är förresten så 90-tal och ett glas Perequita på Tranan. Vad gör han nu?

Edit: Boken kom ut 2004. Bah! Fyra år hit eller dit.

I need wheels

I dag har jag och Loppan åkt bil. En Golf. Vi var hos bilhandlare Kristian och provkörde:
- Den här är perfekt för en ny barnfamilj, vagnen får du in här vettu..., sa han tuggigt och svarade i telefonen samtidigt som han öppnade bakluckan.
Vi körde ut på motorvägen och den fick högt betyg av Loppan, som övergav sina Mumins och somnade på fem röda. Jag gillade den jag med. Jag ska ha en Golf! Jajjemen. Nu blir det inte just den som vi provkörde( jag tror jag kan hitta en till ett bättre pris... Ok, pappa tror att jag kan hitta en till ett bättre pris) och det blir definitivt inte den på bilden, även om jag tycker att de gamla Golfarna är absolut snyggast. Men. Säkerhet går före form i just detta köp.

Kära pissmannen!

Du som envisas med att pissa mitt i toalettstolen så att alla i hela huset hör när du uträttar dina behov, snälla, sluta med det. Tack på förhand.
//Manny-Ken, 3 trappor

Det lönar sig att heta Alma

Två fina presenter kom med posten i dag. Men vi väntar med att öppna tills pop kommer hem. Men vilka fina vänner vi har. Tack Lova!

Hos terapeuten:

Jag: Nej men jag tycker att det är provocerande med mammor som slänger upp bröna och ammar på caféer och blockerar med sina vagnar. Jag vill inte vara en sån morsa.

T: Men vad är det som provocerar dig? Det är ju verkligen ytterligheten av kvinnlighet som exponeras där, är det det som stör dig?

Jag: Men jag vet inte. Nej, det är nog mer att de tar så jävla mycket plats kanske, att det är lite respektlöst, alla kanske inte vill ha deras pattar till latten liksom. Kvinnligheten har jag inget problem med... tror jag. Nej, va fan, det är lika provocerande med män som går barbröstade på stan på somrarna.

Vad är det med mig? Är jag en dålig feminist som inte omhuldar kvinnligheten i alla lägen, eller är jag bara en rädd liten skitnödig snobb? Vad tycker ni?

Stor dag i dag

Inte bara för världen i stort, men även i mitt lilla hörn. I dag var jag på mammaträff på bvc för första gången, jag har inte brytt mig om att gå förut, men nu skulle det handla om smakportioner - alltså hur man introducerar mat för små bebisar, och jag ser så sjukt mycket fram emot det. Så. Hur som helst. Jag tog mig dit.
Och.
Alla mina fördomar besannades.
Det var nästan skrattretande.
Så här:
Odd Molly - Check.
Hunterstövlar - Check.
Ringarna på rätt finger - Check.
Bugaboo - Check.
Kunganamn på barnen - Check.
Ha ha!
Själv har jag bara ett rätt än så länge, men visste de att vagnen var bättre begagnad, kanske mitt enda berättigande som Vasastansmorsa skulle ryka. Men jag ska ge det en chans. På måndag ska vi promenera. I karavan. (Yup. Ni läste rätt. Jag gör det i studiesyfte, men vem vet, jag kanske blir hooked. Rapport kommer på måndag).

Hej, hej fötter!

Ni fattar att de är spännande när de ser ut så här va!?

Känn ingen sorg...

Jag läser bloggar. Jag läser mode-bloggar. De vackra flickorna är rappa i käften, noggrant klädda, världsvana på något sätt. De går på Elle galan. De är 22. När jag var lika gammal bloggade jag förstås inte, det fenomenet fanns inte då, men jag var modeassistent och jag gick på galor, hyfsat stöddig var jag nog också. Nu är jag 32. Ödmjuk inför livet. Nybliven mamma.
Ja.
Det var nog dags.

Egen tid och glam önskas

Jo. Men jag längtar faktiskt lite efter att fiffa, ha sköra strumpbyxor, höga heels och en opraktisk väska. Även om jag kommit in i mammalivet bra nu. Jag älskar verkligen att hänga med Loppan, det är det bästa jag vet. Men lite mer glam i vardagen skulle inte skada. Därför har jag beställt tid för klippning och i dag börjar min yoga. Första stegen är tagna.
Check!

Mammalördag

Sms från A:
Jag har gått själv på stan i två timmar! Runt i finbutikerna på Östermalm. Det blev... en bitring!

Påminner mig om den här dagen.

Ha ha! Livet är helt klart inte vad det varit.

Mammafredag

I går sms:ade jag Charlies mamma A:
S dricker fredagsvin, men jag har en sovande bebis i famnen. Ha!

A svarade:
R är på gala. Jag käkar hämtmat i soffan och C sover i vagnen. Ha!

Har jag med mig allt nu?

Nycklar.
Halsduk.
Och, just det ja...
Bebis.

Nestis festis

I går var Nestor och hans mamma på besök. Han snörpte med munnen och höll hårt i delfinen. Man undrar vad som pågår i huvudet på den lille farbrorn. Ser lite ut som att han drar i en nödbroms. Ha ha.

Pretty in pink

Hon är snygg i rosa min tös. Och nu för tiden är det nog mer provocerande att klä sin dotter i rosa än blått.
Eller?
Visserligen tror alla att hon är en kille när vi är ute för att hon har brun overall och blå mössa. Så kanske att det är blått för killar och rosa för tjejer som gäller ännu.

Den lidande konstnären är död

Följer debatten kring Liza Marklunds bok Gömda och om huruvida sanningshalten är avgörande för bokens läsvärdhet eller inte. I det här fallet handlar det väl om att det står att det är en sann historia men att delar faktiskt är fingerade, fast för att skydda personerna som figurerar i boken (hävdar Marklund). Själv ser jag inget som helst problem i det. Är det en bra story så är det. Att det är en sann historia blir en extra krydda. Visar det sig sedan att så inte var fallet - ja det var ju trist, men det förändrar inte läsupplevelsen för mig.
Det hela påminner mig om en artikel jag skrev för tidningen Odd at large som handlade om just det, men då i kölvattnet av hela JT Leroy historien och senare James Frey som skrev uppdiktade "självbiografier". Kontentan var att det hela nästan blir ännu mer intressant och att den "lidande konstnären" är död. Hur roligt är det inte att JT Leroy som utgav sig för att vara en ung transande truckerhora, och genast blev film- och författarelitens gullegris, i själva verket var en lattesippande kvinna i 40-årsåldern som hittills hade livnärt sig på att skriva porrnoveller. Ha ha! Det är ju underbart.
Äh! Det är bara Jante som har problem med sånt.

Ännu mer skor

Gick till söder i dag för att köpa de efterlängtade Jodhpursen men så hade jag inte täckning på kontot. Ha ha! Men nu har jag börjat fundera på de här istället. Vad tycker ni?

Ännu mer sömn

Tack för alla tips. Här kommer utvärderingen:

Snuttefiltstricket - Loppan gnider sig själv i ansiktet när hon är trött vilket resulterade i att hon drog ner filten över ansiktet och skrämde livet ur sig själv. Så tyvärr. Den gubben gick inte.

Vagntricket - Oj! Argare bebis får man leta efter. Den gubben gick inte heller.

Skumptricket - Ja. Vi får väl fortsätta med det ett tag till då.

Återigen - sömn

Jag följer Claras funderingar kring att få sin dotter att somna själv. Hon citerar röster för och emot femminutersmetoden, och jag har också gått in på omskrivna forum för att själv läsa vad folk tycker och tänker. Och det är VERKLIGEN som den här snubben antyder, att folk slåss med näbbar och klor för sin övertygelse, precis som om de företrädde en religion. Jag har läst Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" som en Frida på forumet citerar i sitt inlägg emot 5mm, precis som om hon citerade bibeln. Men precis som i bibeln kan man hitta citat som motsäger varandra en aning. Andemeningen i Jesper Juuls bok är att man ska behandla barn som individer och respektera deras integritet vilket även jag är beredd att skriva under på, men han varnar också för att tumma för mycket på sin egen integritet, vilket enligt honom är minst lika "skadligt" för barnen. Med andra ord tror jag inte att han har något emot att man som förälder ser till att få sin sömn om man på det sättet blir en mer kompetent förälder. Och framförallt tror jag att Jesper Juul, precis som Gud skulle bli förtvivlad om han visste att folk tolkade honom allt för bokstavligt och använde hans citat för att slå varandra i huvudet med. Nej, jag tror att man får koka ihop sin egen "uppfostringsmetod" med hänsyn till omständigheter och barnets personlighet. Själv plockar jag grundtanken från Jesper Juul, finner stöd i "Att växa och upptäcka världen" men funderar också på att prova 5mm om Skrotan inte lärt sig somna själv när hon blivit lite äldre. Som det är nu måste jag hjälpa henne att somna och jag tror att det vore bra för både henne och mig om hon så småningom kunde lära sig att somna själv. Sen har hon ett hiskeligt temperament min lilla dotter så jag vet inte om mitt lilla mammahjärta kommer att klara av 5mm. Men det kanske egentligen handlar mer om min egen konflikträdsla? Hm... svåra frågor. Förhoppningsvis slipper vi använda någon metod alls. Det återstår att se... Så länge följer jag Clara med spänning och håller alla galna Momzillas på armlängds avstånd.

Fult är funktionellt

Jag har köpt världens fulast mobil till lilla Loppans spjälsäng. Alla "snygga" barnsaker är ju mest för oss vuxna, som expediten på Babyland så träffande uttryckte det. Alma älskar den! Men hon blir snarare uppspelt än sömnig av spöket Laban och hans gäng. Ja ja. Det ska nog ordna sig det där. Ha ha.

Sömntips?

Min lilla Loppa har på något sätt accepterat att sova i sängen på nätterna, oftast somnar hon dock vid bröstet men emellanåt räcker det med napp. Hon somnar nästan utan undantag vid elva varje kväll. Det är ett stort steg framåt från att ha varit uppe och skumpat med henne till framåt småtimmarna.
Men.
Dagtid vägrar hon att sova. Vagnen är dock ett säkert kort. Men annars kämpar hon emot sömnen som en liten tiger. Jag lägger henne i sängen med napp så fort jag märker att hon börjar bli trött, men hon kämpar och kämpar tills hon blir övertrött och grinig. Hon kämpar till och med emot sömnen i bärsjalen numera. Känner ni igen er? Har ni några tips?

Tappad stil

I går träffade jag min gamla kollega som är modechef på en stor glossy. Han tittade förvånat på mig och barnvagnen och utropade, "Men, jag hade ingen aning!" Frågan är om han inte visste att jag fått barn eller att jag tappat stilen. Där stod nämligen jag i mammatofs, parkas och Lundhagskängor.Ha ha. Jag älskade det.

Effektiv shopping

Nu för tiden har jag blivit sjukt effektiv när det kommer till shopping. Det måste gå snabbt liksom. Detta kräver research. Således kollar jag alltså vad jag ska ha på nätet innan jag åker till butiken, känner jag mig extra effektiv ringer jag och försäkrar mig om att plagget finns i min storlek innan jag förärar dem med min (och Skrots) närvaro. Alternativt handlar jag direkt på nätet och får grejerna hemskickade. Just nu funderar jag på att köpa dessa sköna dosor från Acne. Har också kollat igenom hela Cheap Mondays produktkatalog så att jag vet vilka modeller jag är ute efter innan jag går dit. Effektiv or what!?

Men egentligen borde jag spara mina slantar till viktigare saker - som en bil. Hm...

14-veckorsrapporten

Ok. Nu vet jag faktiskt inte exakt hur många veckor Alma hunnit bli, (bara det känns skönt) men hon är lite drygt tre månader nu. Och visst! Det. Blev. Bättre. Så fantastiskt mycket bättre. Hon är ju en hel liten person nu, som jag bara inte kan få nog av. Den första tidens nervösa kallsvett har bytts ut mot bumullsmjuk värme och en stadigt växande förälskelse. Inte för att jag inte var kär i henne innan, men det är väl som i alla relationer, vi har kommit till en ny nivå helt enkelt. Och allt känns bättre och roligare för varje dag som går.

Halleluja för det också!

Jag har hittat dem

Jodphursen alltså. Det var svårare än jag trodde. När jag red i slutet av 80-talet hade jodphursen ett fint spänne, nu för tiden har de resår. Inte så fint tycker jag. Men nu har jag hittat ett par klassiska med spänne och allt. På måndag åker jag och köper dem.

Sömntivoli

Jag tror att det här är första gången som tösabiten sover i sin egen säng. Men som ni ser, krävs det ett helt tivoli för att distrahera unga fröken från att hon faktiskt håller på att somna - själv.

Addiction

Varenda gång jag är förkyld blir jag hooked på skiten. Det är ju så jävla skönt när man sprutar in den där lösningen och allt bara släpper. Sen kilar förkylningen vidare men nästäppan består - så var man en nässprays-addict. Igen.

Jag - en madrass

I och med tösabitens förkylning har hon regregerat till en sisådär tvåveckors-åldern, det vill säga, hon somnar vid bröstet och vaknar så fort jag försöker flytta på henne. Således har jag i dag varit hennes personliga madrass - och napp. Men, vad gör man inte, flickebarnet måste ju få sova. Hon verkar i alla fall lite piggare och jag hoppas hon blir helt bra snart. Själv känner jag mig bättre även om en irriterande rethosta letat sig ner i halsen. Hhhhrrrmmmmgghhhh.

Men det är jävligt trist att va sjuk.
Långtråkigt liksom.
Kom ändå ut på promenad och i en korsning mötte vi tre andra Bugaboos.
Jag (sjunger):
"Fyra bugaboos promenerade på en liten, liten, liten tråÅd...
Jag:
"Undrar hur stor Bugaboo-tätheten är här i Vasastan?"
S:
"Lika stor som Uggs-tätheten."

Tcha-tchäng!

Hårtrend 2009

När jag och S var ute och strosade med barnvagn och varsin latte i handen slog det oss som en blixt från klar himmel: årets mesta fashion frisyr - comb over! Så klart. Man rakar av håret på skallen och kammar sen över. SÅ jävla fashion! Jag tror på Henrik Vibskov som förste man att våga. Han fattar att humor är grejen. Sen kommer hela Sofo att krylla av Donald look-a-likes.

Snorig söndag

Vi skulle på lunch till farmor och farfar, men både jag och Lillskrot snorar och hackar. Det är frustrerande med en sjuk bebis. Jag har lust att hålla en näsduk framför näsan på henne och säga: "Fräs!" Så att hon får ut allt det där snoret. Men. Det skulle inte tjäna mycket till. I stället tog vi oss ut på promenad i ett smällkallt Stockholm. Frisk luft ska ju vara bra. (Mina trånga Martens gjorde sig dock påminda. Måste verkligen köpa nya vinterskor). Nu ligger hon och snusar i vagnen och jag hoppas att hon mår bättre när hon vaknar.

Hej då 2008 Hej 2009

Det är nästan ett år sedan beskedet om en liten Alma, som bosatt sig i min mage, vände upp och ned på allt. Då hade jag precis lämnat hennes pappa och ställt in mig på ett liv i en annan riktning. Men. Oops. En vurpa. Det visade sig vara det bästa som kunde hända. Jag har henne att tacka för så mycket, att S finns kvar i mitt liv och bara det faktum att HON finns förstås. Det är verkligen fantastiskt.

Men 2008 var ett turbulent år. Glashalt och brant. Minst sagt.

Det här året ser jag fram emot att få vara med Alma och följa henne i hennes utveckling. Det är också fantastiskt mysigt att vara en liten familj. Det är verkligen skiten. Och jag förvånar mig själv när jag skriver det. Jag trodde nämligen aldrig att jag skulle ha familj. "Ensam är stark", tänkte jag. Då. Förut.

2008 var året när alla mina föreställningar om livet ställdes på ända. 2009 tänker jag vårda och njuta av allt fantastiskt jag har fått.

Halleluja!

Som ett brev på..

...posten. (Omodernt ordspråk förresten, våra barn kommer inte fatta någonting, "Vaddå post? E-post menar du?")
Men det jag skulle säga var att förkylning den här årstiden kommer som ett... ja, och så vidare. Både jag och lilla Loppan snorar, men värst är det för henne som inte fattar någonting och blir livrädd när hon inte kan andas genom näsan. Lilla, lilla vännen. Vi får hoppas det går över fort.