Vad fan är en STAJLIST!?

Med dagens SvD kom bilagan Min helg, där fanns ett fruktansvärt fult modejobb med gothtema. Det har egentligen inte med saken att göra, att det var fult alltså. Vad som störde mig var att titeln på personen som gjort jobbet stavats stajlist. STAJLIST!? Kom igen. När ska man lägga av med svenskifieringen av ord, det blir ju bara löjligt, särskilt som man alltid skrivit ut ordet i dess engelska form sedan titeln fick existensberättigande i svensk modepress. Kanske lite sent att ändra på det NU.

Det är inte april va?

Det där med att ta igen förlorad sömn

Alltså jag försöker verkligen att vila/sova när Liten gör det. Men eftersom hon alltid sover på min mage (i sjalen) kan jag inte lägga mig bekvämt och slappna av. Dessutom vaknar hon oftast när jag lägger mig ned. 

Nu har jag slutat längta efter gott rödvin och tajta snygga kläder. Mest eftertraktat för mig just nu, är definitivt en god natts sömn. 

K Ä R L E K

Babybuffé

Hittills funkar latexnappen från Nuk bäst, men den funkar bara ibland. Typ när hon sover. Då kan hon missta den för the real deal, men när hon är vaken fattar hon ju att det är nåt lurt. Men skam den som ger sig. Vi har en hel buffé att gå igenom.

Appropå Kuba

Eftersom folket på Kuba i princip svälter, (enligt min brors svärmor i Havanna springer folk efter ransoneringsbilarna) tillåter man nu införsel av 25 kg extrapackning vid inresa, förutsatt att det är mat man har med sig. Är det inte sjukt!?

Liten trasa

I dag är jag en liten trasa. Skumpade och bumpade med en övertrött lilltös till långt in på småtimmarna. Vi slumrade till slut in och jag var fortfarande iklädd mjukisar och bärsjal. Men besöket i det fluffiga drömlandskapet blev kort. Det var ju det här med amningen, var tredje timma... Ibland är det tröttsamt att vara mjölkcentral.

Vintertid

Men hallå!? Vart tog dagen vägen. Skulle bara vila en liten stund och nu börjar det redan mörkna utanför fönstret. Tänk att man glömmer bort hur jävlig den här årstiden är varenda år. Ok. Det värsta har inte kickat in riktigt ännu. Men man börjar ju ana den mörka årstidens antågande. I dag är jag avundsjuk (och värre lär det väl bli) på bror min som åker till Kuba i januari.

Blöt natt

Jag önskar att det hade med alkohol att göra men...
i mörkret var det omöjligt att måtta 10 droppar Minifom till sötgrisen innan amning så jag klämde och klämde på tuben, tillslut kände jag efter och då var skeden överfull och likaså min säng...
Att göra:
Köpa nya Minifomdroppar.

Det där med att dela

I början av förra veckan kom vi överens om att S skulle ta lillstrumpa när han kom hem från jobbet så att jag fick sova en stund.
Det funkade första kvällen.
Sen låg jag där.
Lyssnade efter henne.
Oroade mig.
Behövde hon mig?
Hur går de för dem?
Sen kom ju ett par kvällar fyllda med gallskrik, och då var det ju omöjligt att ens försöka vila. Det var ju bara att rycka in.
Nej.
Det blev så klart inga fler kvälls-napar för mig. Det blev helt omöjligt för mig att slappna av. Nu känns det som att vi måste komma på en ny strategi...

Ut med det gamla, in med det... nygamla

I dag har jag rensat min garderob. Packat ner alla gravidkläder och sommarjackor och plockat fram mina gamla kläder. Har inte riktigt vågat mig på att prova de tajtaste stuprören med den skyhöga midjan ännu, men nu ligger de där i alla fall... och suktar. Grymmaste höstkappan från Vivienne Westwood har åkt fram också. Höstrusk - jag är redo!

Hej Minifomdroppar. Hej då gallskrik.

Men allvarligt. Hon har varit kool som en pistol hela helgen. Antingen gör Minifomdropparna underverk eller så är det inte kolik vi snackar trots allt. Nu är det bara att hoppas att det håller i sig.

Kolik

Jajjemen!

Lite smicker från den glossiga världen

Fick förfrågan om jobb här om dagen:
"Vi söker med ljus och lykta efter duktiga modeskribenter, skulle du kunna tänka dig att jobba för oss, vet att du precis fått barn men..."
Shit vad jag är billig!
Blir så glad av lite smicker!
Det är inte så ofta någon ens kommenterar det man gör i den här glossy branschen.
Mitt svar?
"Just nu har jag händerna fulla av bebis, återkommer gärna senare om jag känner att jag har tid över."
Men jag vet inte när det skulle vara? Måste ju fixa lattehållare och allt...

Kärlek i höga decibel

Hur mycket humör kan man ha när man inte ens är fyra veckor!? Min jänta drar sig inte för att tala om när nåt är fel - och det gör hon HÖGT. Det är bra. Det hoppas jag hon gör när killarna i skolan försöker köra över henne också. Go girl!

Lyckad vagntur

Efter en kombination av alla goda råd kom jag faktiskt ut på en barnvagnstur i dag. Den gastande lilla krabaten fick somna i babybjörnen i början av promenaden. Vagnen var preppad med gossig mamma-och-pappa-luktande kudde, när jag sedan lade ner henne sov hon gott vidare.

Så här såg det ut när vi spatserade i Vasaparken.

Passerade säkert 7 andra bugaboo-vagnar, men insåg snabbt att om jag ska kvala in som latte-morsa in the hood, måste jag nog skaffa mig en latte-hållare till vagnen också.

To do:
Köpa lattehållare till bugaboon.

Helt utan babyanknytning

Hurra! Vad glad jag är att Bruno K Öijer är nominerad till Augustpriset. Min favorit alla kategorier.

Det värmer i hjärteroten

Jag ryser. Blir verkligen rörd av allt engagemang som finns här ute i bloggosfären. Tack för alla goda råd och tack, tack, tack för att ni finns!

Kaosartad start på veckan

Nej. Efter 2-3 somnlösa nätter och en kinkig liten dotter kändes inte första tunnelbaneturen alls som ett spännande äventyr längre. Kära S hörde darret på min röst och kom till undsättning och följde med på färden som gick i höga fiss för Almas del. Hon lugnade sig dock när jag plockade upp henne ur vagnen.

Men det är inte så lätt det här.

Inser också att jag gått på alla mamma-fällor jag lovat mig själv att inte gå på. Utan att ens vara medveten om det! Typ. Vad folk säger om vad man bör och inte bör göra vad det gäller skötsel och vård av spädbarn. Napp är ju big no no innan barnet blivit ett par månader (eller över huvudtaget för den delen) och likaså nappflaska.
Men.
För att S ska kunna avlasta mig har vi nu (med pepp från min grymma barnmorska) skitit i allt sånt och försöker hitta en strategi som funkar för oss. Att S kan avlasta mig genom att mata henne och bära henne ett par timmar när han kommit hem från jobbet, ger mig ovärderlig tid för en stunds oavbruten sömn, eller bara en kopp kaffe och tidning för mig själv. Ingen sömn och en unge (hur underbar hon än är) hängandes vid tutten 24/7 kan ta knäcken på vem som helst.

På det här sättet kommer vi att bli mycket bättre föräldrar!

P.S.
Nappflaskan tog hon. S tyckte det var underbart att få mata sin lilla dotter. (Och jag fick lite efterlängtad sömn).
Nappen...nej, den fattar hon inte vad hon ska göra med. Kanske vi försöker lite till. Tips?

Ingen söndagsångest

Jag ser fram emot veckan! Varje dag är som ett universum av nya saker att lära sig. Omvälvande, men också mycket, mycket spännande.
Motto för veckan som kommer:
Andas lugnt.

Veckoplanering

Måndag:
Åka till barnmorskan. Är skitnervös för att göra en tur, med ett mål och en tid att passa, med lilla Alma. Det blir första gången.
Frågor som irrar i mitt huvud:
Buss eller tunnelbana?
Vagn eller Babybjörn?
Både och kanske?

Tisdag:
Får besök av en god vän på förmiddagen. Hon är mamma, det känns tryggt. Kanske att jag kan få lite bra tips av henne.

Onsdag:
Hänga med Alma.

Torsdag:
Till BVC.

Fredag:
Kanske öva mig på att åka tunnelbana och ta en tur ut till min mor i förorten.

Lördag:
Pappa S är hemma. Skönt!
Familjehäng plus att Alma fyller 4 veckor!

Söndag:
Familjehäng.

Å ena sidan...

Min dagsform är minst sagt varierande. Eller, vi snackar snarare intervaller om en sisådär 10 minuter. Tio i två är jag genomblöt av svett, stressad och nervös för att lillan inte somnar i vagnen, klockan två är jag kool som en pistol och uppfylld av kärlek när hon finner ro vid mitt bröst.

Miss i tidsberäkningen

Mina symaskiner står här och ser alldeles håglösa ut. Hur tänkte jag, när jag förberedde inför föräldrarledigheten med att bunkra upp med tyg och mönster!?

Om att vara mamma - i nuet

En kär vän till mig påpekade att det nog inte alls är kontroll det handlar om. Utan oro. Oro för framtiden, grubblerier kring saker som varit... vilket gör det omöjligt att stanna upp i nuet. Så klart att det är så. Jag övar mig på att ta tillvara ögonblicket. Jag njuter av Almas små andetag mot mitt bröst när hon sover tryggt och jag doftar henne i håret - ofta.

Om att vara mamma

Det är nervöst.

Jag kommer på mig själv med att vilja ha svar på allt:
Varför skriker hon nu?
Varför är hon plötsligt nöjd nu då?
Varför vill hon inte sova själv?
Varför funkar det ibland, och ibland inte?

Jag vill ha en manual. The Baby Alma Manual. Nej förresten, jag är alldeles för otålig för att läsa en manual. Jag vill att det ska vara som en Mac, stora symboliska ikoner och saker som liksom fixar sig självt om man bara har en liten gnutta förnuft. Dra och droppa, äpple Q.

Jag inser att det är kontrollen som gått förlorad. Jag famlar efter den. Kontrollen som varit mitt ledord genom hela livet. Duktighetskontroll, kroppskontroll, matkontroll.... Ska försöka slänga den över bord nu, kontrollen. Skepp o'hoj!

Ett dagsverke

Faktum är att vi kom ut med vagnen, och till apoteket...
Nu dansar vi till Soulsbury Hill med Peter Gabriel som jag lyssnade mycket på när Alma fortfarande var i min mage. Nu kommer Sledgehammer... Bra barnlåt när man tänker efter...
Later.

Ida skrev:

"be aldrig om ursäkt för vad som skrivs och inte. förutsätt att de som läser gör det för att det är intressant o fint att få ta lite del av någon annans liv."
Tack Ida! Nu blev jag varm i själen.

Navelskåderi

Ledsen att det blir mycket baby här på bloggen nu.
Men det är liksom så min vardag ser ut:
- Vakna.
- Byta blöja.
- Amma.
- Försöka hålla Alma nöjd i 7 minuter i en babysitter medan jag duschar och klär på mig.
- Amma.
- Knöla ner henne i sjalen där hon förhoppningsvis somnar.
- Äta frukost och borsta smulor från hennes huvud.
- Kolla the world wide web medan hon sover, min enda kontakt med omvärlden just nu. Kanske hinna med andra vettiga saker, om jag har tur.

Hit har jag kommit i dag.

Min förhoppning för resten av dagen är.
- Alma vaknar snart.
- Byta blöja.
- AD droppar.
- Amma.
- Trycka barnvagn en stund och se om hon somnar eller gallskriker.
- Kanske köpa med mig en kaffe någonstans ifrån om barnvagnsturen blir lyckad.
- Gå till apoteket.
- Hem och hoppas hon sover kvar lite i vagnen.
- Amma.
Ja. Och. Så. Vidare.

Hon har varit lite gnällig på kvällarna ett tag nu, har svårt att komma till ro och så. Ska försöka utröna om det kanske är magen som spökar om det blir samma visa ikväll.

Well. That's my day folks.

Bärsjal

Thank you Lord för new-age-sjalen! Hon somnar som en stock så fort jag lyckats knöla ner henne i den. Att jag sen ser ut som en neo-hippie är ett pris jag gärna betalar. Den där fåfänga drömmen om att komma i de heta stuprören och visa upp mina nya boobs får lov att vänta ett par månader. Och vet du, det rör mig inte i ryggen. Baby Alma är the shit!

Vår första vardag

Ok. Jag accepterar att mitt barn vill vara nära hela tiden. Sån är hon, min lilla ängel. Vad det lider ska jag försöka mig på lite olika knep för att se om jag kan få henne att sova själv, men just nu ska jag bara ta mig igenom första dagen själv med baby Alma.

Tiden

Ena stunden vill jag att tiden ska gå så fort så fort så att vi lär känna varandra, jag och Alma. Andra stunden vill jag frysa varje ögonblick och pränta in dem i själen. Jag vill inte missa en sekund.

Sömn...

Två, tre timmar av den varan blev det i natt. Hon har liksom ett helt drama som utspelar sig i sömnen det lilla livet. Små skrik, illavarslande grimaser, gnyenden och så far hon runt som en ål. Lilla mor står handfallen. Ska hon vakna nu? Tänker jag. Behöver hon amma? Byta blöja? Hon sover mitt i dramatiken. Jag är vaken.

Ute ur dimman...

... eller, kanske inte riktigt ännu. Hur lång tid tar det? Ett år va? Ha ha.
Jag har gråtit floder, både av glädje och rädsla. Känslorna svämmar över åt alla håll och kanter och ibland känner jag att jag är ute på så djupt vatten att jag kommer att kantra när som helst. Samtidigt är det ju så fantastiskt. Ja, magiskt rent ut sagt. Jag har fått världens finaste lilla flicka. Det är en gåva jag vårdar ömt och kärleken är enorm.
Rent praktiskt kämpar jag just nu med att hitta sätt att få henne att sova själv, inte somna själv, men fortsätta sova själv. Det går sådär. Vad som funkar däremot är att ha henne i en bärsjal, då har jag åtminstone händerna fria. Men det är närkontakt som gäller för min lilla flicka. Och det kanske jag bara får acceptera, hon är ju inte ens två veckor gammal det lilla sötbrödet. På måndag börjar S att jobba igen. Då är jag ensam med allt. Känns lite nervöst. Han har varit helt fantastisk och tagit hand om allt det praktiska så att jag har kunnat hänge mig åt att vara mjölkmaskin och sovkudde åt vår dotter. Oj, vad jag kommer att sakna honom.
Förresten, hon heter Alma.