Uppdaterad

De senaste två månaderna har jag betat av förra årets pockettopp och mediaälsklingar toppat med en klassiker eller två. Så här:
Svindlande höjder - check.
Bitterfittan - check.
Mig äger ingen - check.
Att föda - check.
Svinalängorna - check.
De skamlösa - check.
Den som vässar vargars tänder - check.
Gentlemen - check.
Nu känner jag mig hyfsat uppdaterad och fy fan vad skönt det är när man kommer in i ett riktigt lässtim. Nu väntar jag bara på att Erica Jongs Fear of flying ska komma med posten så att jag kan vältra mig i lite 70-tals feminism.

Festen är alltid i köket

Och när det sociala umgänget inte kan kretsa kring bag-in-boxen får man fixa det på annat sätt. I dag bjöd jag mina vänner på frukost. Letade fram min gamla hemkunskapsbok och svängde ihop scones. Och det blev thé, en massa snack och lite leverpastejsmackor på det. Som final stekte kära U amerikanska pannkakor som vi avnjöt med sirap, färska bär och starkt kaffe. Några kom till, några droppade av. En social söndag med carbs-överdos. En överlägset grym fest i köket. Minus baksmälla.

Big Love Season 2

51 days 23 hours remaining.

Bakis

Har lite ont i huvudet i dag igen. Men med lite god vilja inbillar jag mig att det är baksmälla. Jag drack ju (alkoholfri) öl i går på Tranan. Kanske att lite bakismat är på sin plats. Underbart!

Alldagligt

Hoppas på att de där mörka skyarna ska fördunkla den envisa höstsolen så att jag slipper byta från mjukisar i dag. Jag har nämligen söndag. Sov oroligt i natt. Men somnade om efter att S gått till jobbet. Gick upp sent. Åt en långsam frukost medan jag läste ut De Skamlösa. Yogamattan väntar. Stalkar framför datorn. Jag SKA göra lite knipövningar. Snart. Snart. Det börjar mörkan ovanför hustaken. Perfekt. Går och kniper lite nu. I mina mjukisar.

Bloggkonflikt

Det är svårt det här. Det här med uttryck. Eller. Vad detta nu är? Jag vet inte riktigt själv. Den här bloggen skulle vara ett rum för mig att skriva av mig. Tror jag. Riktning? Okänd. Vad jag vill? Oklart. Jag skriver det som faller mig in. Det mesta är nonsens. Men det är ofta välkryddat, fött ur sanningar, stråk av tankar som korsar genom något sötsurt. För effekt. Det handlar också om läsning. Uppfattas rytmen, dramaturgin? Poesin ibland. Kanske till och med det. Och den stora frågan; vad är privat och personligt? Och vad är egentligen skillnaden? Jag kanske får tänka om, tänka nytt. Nonsens kan vara underhållande, men inte utan en gnutta motvikt. Suger på den ett tag och förser er med alldagliga ting tills jag vet.

Dagens utmaning

Få på mig strumporna.

Söndagens dos av finkultur

I går var vi på Berwaldhallen och såg uruppförandet av Holocene - ett suggesivt verk (som det står i pressreleasen) av tonsättaren Jonas Bohlin, författaren Majgull Axelsson och filmkonstnären Lars Siltberg. Det hela uppfördes under ledning av Esa-Pekka Salonen. Och det är ju något vansinnigt pampigt med en klassisk orkester och så Labbes äckelmysiga filmkonst till det. Det var mycket hud och kroppsöppningar med tillhörande vätskor. Det var stråkar och maffigt slagverk. Jag måste ju erkänna att mitt fokus låg på filmen, den möjliga kritik man skulle kunna ha på verket är väl att medierna tar ut varandra en aning. Jag menar när det är både orkester, sång och film känns det som att något måste få ta överhand, i mitt fall blev det filmen. Kanske för att jag älskar Labbes grejer. Antagligen. Men hans filmer lever kvar i medvetandet, stannar där och boar in sig i ett litet hörn. Jag älskar också den pretentiösa och helt distanslösa tröskeln man måste ta sig över för att helt kunna ta in "finkultur". Det är något så fantastiskt vackert med att ge sig hän så totalt. Men han har alltid en glimt i ögat den gode Lars, alltid.

v 36

Jepp. Nu har skitungen lagt sig tillrätta med huvudet nedåt. Det känns, för den gillar att ligga och skava med sin lilla rumpa mot mina revben nu för tiden. Minst 12 (är lite osäker på vad jag vägde från början) stolta kilo har jag lagt på mig och nu borde jag inte bli så jäkla mycket större. Shit pommes frittes. Det börjar verkligen närma sig. Spännande, spännande...

Ladies Who Lunch

I dag har vi haft den första sammankomsten för en damklubb jag, popmorsan och M initierat. En liten mjukstart på Chaikana i Gamla Stan med skvaller, thé och scones på menyn. Erica Jongs Rädd att flyga blir temat till nästa gång, ackompanjerat av ost och bubbel (Carl Ljung för min del) i M:s nya lya på Knivsöder.

Självmedicinering

Ordination: tre gigantiska kulor glass på Glasshuset på Rörstrandsgatan. Försöker komma fram till den ultimata kombinationen. I dag blev det lakrits (a must!), polka och choklad. Det var bra. Inte oklanderligt. Nästa gång blir det nog min barndoms favorit-kombo för att se om den fortfarande håller måttet - lakrits, polka och citronsorbet. Om huvudvärken släppte? Njae.. men det var gott.

Sjukhusturnén

På måndagen kom den smygande. På tidsagen var den ett faktum. På onsdagen började jag beklaga mig. På torsdagen fick S nog. "Nu ringer du sjukvårdsupplysningen och kollar!" sa han med uppgiven röst. Fyra dagar med ensidig huvudvärk som pendlat mellan envist molande och känslan av skruvmejslar rätt in bakom ögat, på vänster sida, fick kvinnan på andra sidan luren att flämtande säga: "Ring förlossningen, det där måste kollas upp!". Men. Tänker jag. Det är ju bara huvudvärk. Jag ringer min barnmorska. Samma reaktion. Jag ringer och får en tid på specialmödravården på SÖS. Väl där träffar jag en stressad läkare som frågar om jag har synrubbningar. "Nej", säger jag. Det knackar på dörren. "Du behövs uppe på förlossningen". Läkaren skriver ihop en remiss och försvinner snabbt ut. Hem igen. Huvudvärken släpper inte. Den tilltar. På vänster sida. Fredag och vi är på föräldrarutbildning. S försöker få en tid åt mig på vårdcentralen för uppföljning, utan framgång. Jag åker hem. Sover en stund. Huvudvärken tilltar ytterligare något. S ringer nu aktutmottagningarna och igen denna starka reaktion på att huvudvärken är ensidig. Vi sitter nu i en taxi på väg till St Göran. I väntrummet infinner sig känslan av lugnet innan stormen. Det är tidig fredag kväll och väggarna gör sig redo för slagsmålsblod och fyllespya. Alla lösa föremål är fastskruvade. Vi väntar. En sköterska ropar upp. "Ni borde åka till Karolinska i stället, vi tar inte emot gravida som passerat vecka 22", är det första hon säger. "Men, jag ser att ni varit runt redan, jag ser vad jag kan göra så kommer jag tillbaka". Vi får stanna. Vi väntar. Till slut får vi träffa en läkare som tar alla tester, nödvändiga som onödvändiga. Från topp till tå. Det känns bra. Jag får äntligen reda på varför alla reagerat så starkt på att huvudvärken är ensidig. "Då kan man misstänka stroke eller någon allvarlig hjärnskada". Jag passerar alla test och min diagnos blir stressrelaterad spänningshuvudvärk, möjligtvis migrän. Det kan hålla i sig i upp till två veckor får jag också veta. Problemet när man är gravid är att det är svårt att medicinera eftersom man inte får ta för starka tabletter. Så. Nu är jag inne på min sjätte dag med huvudvärk. Men jag vet vad det är. Jag är inte orolig längre. Kanske att jag till och med kan slappna av - och vem vet, då kanske huvudvärken också äntligen bestämmer sig för att ge med sig.

Om Guldknappen går till Odd Molly går GuldNappen till... RODEBJER

manny-kens motivering: Årets Guldnappen-vinnare är mer än ett trendkänsligt klädmärke. Det är ett begrepp. En textil snuttefilt att ta till för att försköna och hylla växande magar, kliande hemorrojder och hormonpumpade rövar. Vinnaren har lyckats förvandla voluminöst tilltagna plagg med stilrena skärningar inte bara till fashionista must-haves utan även till säsongens bästa gravidkläder. Vi gratulerar designern Carin Rodebjer vars kreationer i år även fått en självklar plats i varje knocked up kvinnas garderob. GRATTIS!

Förhållningsregler vid simning i motionsdelen

När man blivit en kärring som jag nu blivit, dessutom gravid, gillar man att ha ordning och reda. Man vill simma sina längder i fred, i egen takt, utan att bli störd. Dessa regler borde vara universella och gälla på alla badhus:
- Ska man simma om, gör man det utan att störa.
- Tycker man att man är snabb och fräsig får man lov att hålla sin höga fart även när man passerat så att man inte sen stoppar upp.
- Simma INTE om genom att dyka under framförvarande simmare, det är högertrafik som gäller!
- Blir man omsimmad gör man inga sura miner så länge man inte blivit störd.
SÅ! Det var väl inte så svårt?

Mer babystuff

Shit pommesfrittes! Med lite sällskap går det ju hur lätt som helst att spendera a-kassan på babystuff. Tog en simtur på Eriksdalsbadet med kulturkoftan A som också är gravid, efter det, den obligatoriska shoppingrundan. Föll för lite nostalgiska grejer från H&M. Var inne på UNI också, som rekommenderat, och det var ju vansinnigt fina saker de hade där. Men grejer att önska sig tror jag bestämt.

Patrick Ekwall - en sliskig jävla idiot igen

S skriker ifrån arbetsrummet: "Du, den där intervjun i På Stan med Patrick Ekwall var tydligen fejk". Han hänger på fotbollskanalen. Det gör han ofta. Själv ligger jag i soffan och zappar mellan So you think you can dance och American Idol när besvikelsen sköljer över mig. Det är inte det faktum att hitte-på-intervjuer existerar som gör mig besviken, den var ju väldigt underhållande, så cred till vem det nu var som hittade på den, men för att jag nu måste återgå till att tycka att Patrick Ekwall är en sliskig jävla idiot. Det är så uppfriskande när man får bli överraskad och blir tvungen att ändra uppfattning om någon. Men. Inte den här gången tydligen. Too bad.

Nytt hem - ny nyckelring

Just det. Så köpte jag en ny nyckelring från Ylva Liljefors också, för att markera att jag har ett nytt hem nu.

Shopping med förhinder...

I dag gick jag loss på Tjallamallas rea. Hade spottat en Carin Wester kappa för nån månad sen som det slutade med att jag inte köpte eftersom det var omöjligt att avgöra hur den satt på - jag har ju en stor mage i vägen liksom. Nu fanns den för halva priset och då kom jag på genidraget att tvinga en expedit att modella den för mig. Hon var visserligen säkert 10 cm längre än jag, men WTF, den såg bra ut. Jag slog till. Köpte ett par "gravid"-byxor och en kofta från Rodebjer också. Sweet, sweet retail-therapy.

Dagens gravid-outfit

Trench - loppis på Gotland
Svart t-shirt - H&M
Byxor - Tjallamalla
Träskor - ärvda av S moster
Väska - Judiths
Läppstift - MAC Lustre Electro
(Ja, ja. Ni kanske tycker det är SÅ s/s-08 med orangea läppar, men jag suger på den ett tag till).

Kaffe + macka för 328 pix

Av en slump kollar jag mitt kontoutdrag:
Svart Kaffe -328 kr.
Hmmmm?????

Bye, bye Hornstull!

Så var det dags. I dag sker själva tillträdet. Min magiska etta i Hornstull blir någon annans. Alla rödvinsfläckar på väggarna är övermålade och så även märkena efter min röda pumps som jag slängde av mig under en spastisk dans en sen efterfest. Om jag inte minns fel, slutade den med champagne och hångel. My lord! Those were the days...

Stretcha kissen

I går på yogan blev vi tipsade om att stretcha kissen. Med mjuk och pedagogisk röst förklarar instruktören:"Stoppa in tummarna och dra åt sidorna tills det bränner till. Pausa lite och gör det sedan igen ett par gånger". Alltså, jag vet inte. Jag kan gå med på att smörja lite men där går nog fan i mej min gräns...

Länge leve slampan!

Slampa. Vad är det för ord egentligen? Blir så upprörd över folk/tjejer som tar sig rätten att kalla någon för slampa. Mina vänner skulle nog aldrig ta ordet i sin mun, men på senaste tiden har jag noterat flera sådana uttalanden av folk i pereferin av min bekantskapskrets. Det gör mig vansinnig och ganska så uppgiven. Har vi inte kommit längre!? I min bok är en slampa en jävligt attraktiv brud som alla killar vill vara med och det är bara kvinnor som känner sig i underläge som häver ur sig sådant reptilaktigt jävla skitsnack. Så det så!
Någon som fattar detta bättre än någon annan är Dolly. Hon har till och med vett att hylla sin barndoms byslampan med en av seklets absolut bästa låtar. Så jag ger er - Jolene.

Ett annat hösttecken

Jag har slutat lösa korsord.

Är det inte höst eller har jag 30-års kris?

Min kära vän mytwojazzhands bloggar om sommar och semester, otvättat hår och silluncher. Det känns så avigt på något sätt. Men kanske exotiskt är ett bättre ord, eller kontinentalt - ännu bättre. Hos mig är det definitivt höst: jag har börjat duscha varje dag, sminka mig och använda strumpbyxor. Jag har ju till och med varit hos frisören. Klippt mig och färgat alla solblekta slingor popsvarta. Eller. Det sista kanske är 30-års kris?

Middag på Tranan med S och Musikern

Jag: Hur går det med löpningen?
Musikern: Sådär. Jag tror jag måste börja springa kortare sträckor.
Jag: Varför det?
Musikern: Jag blir så trött i benen.

Hipsters kommer i alla skepnader

Säsongens hetaste shades spottades på Tennstopet i dag. Lägg märke till att glasen är vinklade i sidorna (syns lite dåligt på bilden). Outfiten i övrigt var inte heller helt fel och kunde lika gärna setts i lilla baren på Riche: blommig blus a la Stella McCartney s/s -08 och en kort tajt jeansväst. Vi kallar stilen 80s-boho.

Topp 3 i dag

1. Att ha poopat.
2. Att jag förutom en trevlig fika fick en hel kasse med tyger från Kalle K av min söta fd assistent M.
3. Patrick Ekwalls "Nattlivspussel" i gårdagens På Stan.

Tillbaka till den förstoppade verkligheten

Lovade min kära vän Moderedaktören att vi skulle dra vidare ner till Berns och kolla in Dagmars visning. Hon svingade sig upp på cykeln och trampade iväg. Jag tog myrsteg mot tunnelbanan och tröttman kom över mig som ett jävla midsommarregn. Blev bryskt påmind om vad min kära inneboende har för inverkan på mina fötter och rygg. Var tvungen att skippa Dagmar och dåligt samvete fick jag när jag meddelade söta Moderedaktören att hon minsann fick gå själv. På vägen hem hann jag dock spendera 500 pix på så här osköna saker:


Mellangårdsolja. (Yup I'm lubin it.) Järntabletter. Bulkmedel och så lite fiskleverolja för hjärnkapaciteten. Ja-ha, så var man tillbaka i den förstoppade verkligheten igen.

Vackra ting

Så gick jag omkring där i värmen och drog i lite tyger och tåtar. Hälsade på gamla kollegor och det var ett kärt återseende. Eller ja, både och. Jag både saknar den världen samtidigt som det är skönt att stå lite utanför. Det går ju inte att komma ifrån att det hela är något av en maskerad och det ständiga mätandet och vägandet pågår hela tiden. Samtidigt finns några av mina bästa vänner där. Så ja. Det är verkligen dubbelt. Kanske skönt med en paus för att ladda om och sen får vi se vilken riktning mitt yrkesliv får. Men min kärlek för vackra saker består.


Modet av Noir & Blanc imponerade inte särskilt, men bilderna - jag älskar dem. Av Christian Coinberg.


Minna Palmqvist är duktig på vackra draperingar. Vill hänga upp den här på min vägg och bara titta på.

Nedslag i modeveckan

Så passade jag på att gå på +46 mässan, vars tidning jag var chefredaktör för förra året. Då hade jag dock inte tid att gå för att jag jobbade så mycket. Men nu. Ledig och på tjocken var planen att passa på att insupa lite fashion. Var inställd på att se Siv Stöldals visning (vinnare av +46 awards) men tji fick jag. Det var en installation. Inte riktigt samma mått av glam, tygmassor och underåriga modeller som jag väntat mig, men... Det är bara att inse. Stockholm ÄR ingen modestad på det sättet, hur gärna vi än vill tro det. En del har visserligen visningar (de var i juli den här säsongen) men många väljer att göra film eller installation för att lättare kunna exportera konceptet till internationell press då de inte är så flitiga besökare på vår modevecka. Så här såg det i alla fall ut.

Uppdatering Frisyrkavalkad

FÖRE
En utväxt kort frisyr som från början var rådjursbrun men efter lite solbehandling förvandlats till trashiga blonda slingor. Uppsatt i nån slags korvig stajl.

EFTER
Back to basics. En mörk page, precis som för ett år sen. Den frisyr jag känner mig allra mest hemma i. Notera de mörka ögonbrynen. Var tvungen att springa hem och färga för att inte se helt psyko ut. Fransarna får vänta.

Trevande start på gravidvältrandet

Jag hann faktiskt med lite gravidvältrande i dag på eftermiddagen. Köpte mina första gravidtidningar som utlovat, skulle sedan avnjuta dem på ett skönt vegetariskt hak här på gatan som var - stängt. Gick vidare till andrahandsvalet som också var - stängt. Gick till okänt fik med lite sunkig vibe och allt blev förstås fel. En konstig jävla puck fick jag med mig när jag beställt, som pep, för att servitören skulle hitta mig sen. (WTF!!?) Och maten var definitivt inte värd pengarna. Bläddrade förstrött i den ena tidningen men blev helt stressad och var tvungen att gå. Siktade snart en babyaffär och tog nya tag. Gick in. Blev osäker. Vågade inte möta expeditens blick. Bläddrade tafatt bland plaggen och insåg att jag inte har en aning om vad en nyfödd har för storlek. Jag kände mig konstig, oinvigd, utanför. Insåg att jag inte kan lingot. Inte movesen. Allt är så nytt, nytt. NYTT! Men spännande...

Varde ljus

Efter ytterligare turer till lamphandeln, dit jag tillslut tultade in med lampor, skena och hela skiten (jag hade hjälp, bar inte allt själv, ingenting när jag tänker efter, jag tultade mest... och såg lite sur ut) fick jag konstaterat att det var ett anslutningsfel. Men. Elektrikern då, tänker jag. Han påstod att det var prylarna det var fel på. Det var hans professionella diagnos. Men vad ÄR det med hantverkare? Vilken annan yrkesgrupp håller på så. Liksom slarvar, inte gör sitt jobb. JAG kan inget om el, jag betalar ju för expertisen. Nåväl. Nu är det i alla fall fixat. Phew...

Sen flyttstädning.

Sen pengatransaktioner.

SEN vältra mig i förlossningsförberedelser och babystuff. (Ooops. Har glömt köpa underlivsolja, det får hamna på morgondagens att-göra-lista. Gotta lub it up!!).

P.S. Det är pop's vita skalp man anar längst ned på bilden.

Jag - precis som alla andra

Jag har under hela graviditeten helt lagt shopping på hyllan. Det kanske känns som en mindre och ganska ytlig liten uppoffring för de allra flesta. Men faktum är att det är min mest pålitliga terapiform. Retail-therapy kallar vi den. Jag och min kära partner in crime - mytwojazzhands.blogspot.com (kan inte länka). För mig är shopping-oviljan ett tecken på ohälsa, på att glädjen inför vackra saker är borta. Detta har berott på mitt välsignade tillstånd. Till följd av det har jag konsekvent vägrat att köpa ett enda gravidplagg och trotsigt klippt sönder mina trosor i sidan för att kunna komma i dem. Mest för att jag inte vill tillhöra de där - MAMAsarna. Tjurskalligt som en jävla tonåring har jag vägrat acceptera att jag, vare sig jag vill eller inte, är gravid och kommer att bli mamma precis som A L L A andra. Precis som min egen mor alltid önskat sig. Dessutom i den exakta medelåldern för förstföderskor i Stockholm. Så jävla svenne bananas det bara går. Nu. Efter dryga åtta månader kan jag äntligen acceptera det. Glädjas åt det. Se fram emot (om än med lite flackande blick) ett nytt liv. Jag kan omfamna den fluffiga MAMA-vaginan och det har börjat suga till i shoppingtarmen igen. Ett säkert sundhetstecken! Jag vill köpa små, små kläder till Liten med sköna 70-tals tryck. Precis som alla andra 70-talist morsor. Jag vill köpa Pia Wallén tofflor att dra runt i på BB. Precis som alla andra media-70-talist morsor. Imorgon tror jag fan i mig att jag till och med ska slå till och köpa min första gravidblaska. JAG - är precis som alla andra. Halleluja!

Fashion Forward

Har osat till en massa visningar och skit nu. Får se hur mycket jag orkar med, men är sjukt sugen på lite glam och sötsur champagnedoft mellan gravidyogan och underlivssmörjandet.

Ett annat stressmoment

Ett nyfödd set. Vart hittar jag det? Inget rosa eller ljusblått skit, utan neutralt. Fint. Tips. Tack!!

Nya looken

Har inte fått sporta min nya look ännu. Måste lägga upp byxorna så att de blir perfekta till ett par svandunsslip-ins först.

Bitter!

Idag har jag tömt Hornstullslägenheten på det sista. Pep iväg för att fixa köksbelysningen som inte velat funka också. Det gick förstås inte. Nope. Det var det sista lilla som kunde skita sig och jo visst - det sket sig. Allt SKA funka, enligt elektriker och lampförsäljare, men icke... VAD FAN! Det MÅSTE funka innan inflyttningen och jag orkar verkligen inte hålla på och oroa mig för sånt skit. Så imorgon går jag myrsteg (för jag har fått sån jävla foglossning) tillbaka till lägenheten och tar nya tag och försöker fixa lampjäveln. Att det ska va så svårt...

En liten reminder bara...

Inte så pjokig va?
Den snorande, gindoftande hemmafrun som hade en självklar plats i varenda vardagsrum på 80-talet.

Rich-lookin-velour-stajlen

Jepp. 

Den perfekta stajlen för de sista skälvande veckorna är; tidig 80-tals-knocked-up-hemma-fru. Känner mig väldigt Sue-Ellen i Dallas i den här outfiten, typ dra omkring hemma i min mycket rich-lookin mjukisdress och låtsas städa lite när jag inte förstulet dricker gin och tar en cigg. Den sköna ensemblen finns att fynda på Tjallamalla för ynka 200 spänn.

Behöver man ha dåligt samvete för att man byter frisör?

Sprang på min (och varför säger man "min"?) gamla frisör igår. Hon är skitgullig (och duktig), vi snackade om ditt och datt. Magen knöt sig lite. En obehagskänsla när vi skiljdes åt. Jag kände mig som en bov. Jag går till en annan frisör nu...

Frisyrkavalkad fall -06 to present

Oktober -06

Mars -07


Augusti -07

September -07

Oktober -07

Juni -08

Inredningsambivalens

Som sagt.
Vi åkte runt på en massa loppisar. Med ett nytt hem och allt hade vi föreställt oss att vi skulle vara tvungna att hyra ett släp för att få hem alla fynd. Men icke. Ambivalensen satte in. 50-tal. Detta ljuva 50-tal. Det fanns hur mycket välsorterade antikhandlar som helst fyllda till bredden med finfina möbler och prylar. Bara att välja och vraka. Men. Det känns passé. Min (numera sålda) lägenhet gick i teak och stormönstrat, uppblandat med lite plastigt 70-tal. Det var fint. Det var då. Art Deco känns också trött. Fint men sömnigt. Tror att det måste bli 80-tal helt enkelt, 80-tal blandat med lite nostalgiskt 70-tal kanske. Men 80-tals prylarna är svåra att hitta. Knepigt det där med inredning. Och det blir inte lättare av att bo ihop med en superkänslig arkitekt...

Sommarens knapphändiga loppisfynd

En röd och fin cykelkorg.
En Burda från 1989 med en massa fina mönster i som jag tänkte sy upp.
Skärpet. Superfint till mina utställda 70s jeans. (När jag nu får på mig dem igen).
2 sköna muggar till min brokiga samling.

Oj! Glömde att få med diktsamlingen av Einar Askerstad i stillebenet.

Yoga och Modevisningar

Men. Yoga är bra. Superskönt att få sträcka ut ordentligt (så gott det går i alla fall). Så pass smidig känner jag mig ändå att jag tänker gå på några visningar i nästa vecka. Ska bli kul! Ser fram emot att kunna klä mig i vanliga kläder igen sen. Ser ju faktiskt slutet i tunneln nu. Började med att köpa ett fresh skärp på loppis i Vadstena i förra veckan. Bild kommer. Nu ut och valla pappa S som måste vattnas med kaffe innan dagen kan börja.

v 33

Nämen nu börjar det fanimej bli tungt på riktigt. Och är det inte ett litet illamående som står i givakt i halsen igen. Jorå. När man glad i hågen prisat sitt välmående i typ 4 månader nu så börjar bilden av den glada tjocka gravida kvinnan sakta att krackelera. Har mycket svårt att knyta skosnörena nu. Har också svårt att andas normalt för att inte tala om hur astmatisk jag blir av att gå ett par trappsteg. Komma upp ur sitsen på bussen... Oh no. All yoga i världen verkar inte kunna motverka den effekt en växande badboll på magen har på smidigheten. Well, bara 7 veckor kvar nu.. And counting.

HR i Vasastan är det nya svarta

Caroline Hainer kommenterade bilden på lägenheten jag sålt i Hornstull:
Men asså...är bilden photoshoppad på nåt vis eller äger du dessa möbler eller speed-inhandlades de för fotot? /förvirrad

Men hallå Caroline! Den är home-stylad a la Kungsholmen. Inte en pinnal är min. Fölket gillart. Fölket gillar även att det ska byggas en "västermalmsgalleria" i goda gamla goda horan. Fölket pröjsar över 2 miljoner för en caffe latte fresh etta där... Följ med mig tillbaka till Vasastan i stället. Här hänger det röda skynken från fönstrena. Och jag är säker på att jag såg en lodis från Långholmsgatan stryka runt hörnet. Vi bor i hyresrätter. Vi bor här nu!