modern dans - utbildning för jazzhands

Våga omfamna det pretentiösa. Våga acceptera fiskarbyxorna och släpp fram de utagerande känslorna inom dig så ska du se att det här rör till lite i hjärteroten. Akram Kahn. My favourite. Han kommer till stan i augusti. Kanske att du ska hänga på?

Plattmagad och ängslig

I dag har jag väntat på hantverkare igen. En och en halv timme. Den tiden fördrev jag på ett fik i Hornstull. Där tittade jag på flickor med smala ben och platta magar som skramlade ihop till en kopp kaffe från botten av sina Vivienne Westwood väskor. De snusade och såg allvarliga ut. Den ena smalbenta flickan klappade den andra systerligt på kinden. De sörjde förlorad förälskelse och förbannade kluvna hårtoppar. Talade förnumstigt om framtiden och kommande kärlekar, den stora. Där satt jag i trikå från GIna med en stor bula på magen och drack silverte, eftersom jag av gammal vana snålat med te i te-kulan. Som en tjock Buddah, ett monument över ansvar och livslångt åtagande, iaktog jag de smalbenta flickorna. Och nu vet jag inte om jag ska sörja att mina dagar som plattmagad och ängslig är över, eller om jag ska dra en lättnadens suck. Jag har inte bestämt mig.

Wuthering heights

Har precis läst ut Svindlande höjder av Emily Brontë. Men måste erkänna att min inkörsport till denna omdiskuterade romantiska klassiker, inte var en längtan efter att få analysera Heathcliffs tveksamma roll som romantisk hjälte, utan helt enkelt för att få bakgrunden till Kate Bush's fantastiska låt. Och när jag läser boken tar den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Catherine, Kate Bush's skepnad. Ta en stund och njut av den snyggaste, koolaste, mest självdistansbefriade, vackraste lilla älva som finns:

Konversation en kväll i Observatorielunden

Musikern (är egentligen arkitekt, men vill nog hellre kallas musiker): Tjejor...

S: Tjejor, vaddå tjejOR?

Musikern: Mäh, det är ett Robban Broberg ord. Han har gett ut ett helt album som heter så.

Jag: Jag älskar Robban Broberg... "Det var en båt som sa till en annan va du va stiiiliiiiiig"...

Musikern: Han är ju manodepresssiv, visste ni det?

S: Ha, ha. Det måste man nog va när man skriver saker som "Din bil är inte lik min bil - det är en likbil".

Jag: Men det är ju sjukt många kreativa människor som är det. I den maniska fasen klämmer de ur sig helt geniala grejer. Det är ju nästan orättvist. Vad heter han, han brittiska skådisen, stora, typ 50-års åldern... gay är han också... Han är ju manodepressiv.

Journalisten: Stephen Fry?

Jag: Ja, just det! Såg en sjukt bra dokumentär om honom och hans tillstånd. Han intervjuade en massa andra skådisar som också är manodepressiva.

S: Jaaa, vad hette han då som var med? Han gråhåriga i "Spanarna".....

Journalisten: Nej, vet inte..

Musikern: ....neeej..

Jag: Men vad pratade vi om?

Musikern: Tjejor.

Omodernt bråk

I dag var det spänt läge mellan mig och S. Orsaken - städning. Så vansinnigt omodernt. Men det måste tydligen tjatas och gnällas i relationer. För attans vad fint vi har hemma nu!

Greider och sessan Madde

Hela Rodeo-redaktionen verkar vicka på DN den här sommaren. Har spottat notiser av både Agnes, Johan och Daniel i dagens upplaga. Ja, den är bra liten - den kollektionsutförsäljnings-klädda, 5-poäng modevetenskaps-rustade modeintelligentian. Skönt att göbben Göran Greider gett sig in i matchen. Vore ju uppfriskande att se honom på front-row, bredvid sessan Madde stilla nickandes i takt till stapplande modeller som visar upp ännu en version (men i en annan färg!) av de tröttsamma rena skandinaviska snitten.

Jo för i morgon börjar ju modeveckan. Och det brukar ju vara ett rätt så kärt spektakel trots avsaknad av överraskningar. Men vad är visningar och efterfester när man inte ens kan sippa champagne och stiletterna får en att falla framlänges. Ingenting. Faktiskt. Nej, i år spenderas dessa glamourösa dagar på bryggan i Stockholms skärgård, iklädd ofrivilligt A-linjeformat, drickandes alkoholfri öl. Ska bli underbart!

SATC

Ja. Tjejerna i SATC måste ju kommenteras i dessa dagar av överanalyserande. Varvade ner framför ett dubbelavsnitt från Sex And The Citys begynnelse i går kväll. Serien var ju så bra då! Carrie var så mycket skönare - ständigt rökandes, oretuscherad och snygg som fan. Och varför tog de bort passagerna där hon snackar direkt i kameran? Jag ÄLSKAR ju det. Och hon är ju mycket koolare och hårdare mot Big i början, senare blir hon bara en brudig brud som ger i från sig små pipiga skrik och är uppklädd till tänderna på ett avskyvärt vuxen-maskerad-sätt. Nä. SATC var bättre förr. Och Herre GUD va bra det var.

Stärkande möten

Nu har jag träffat två inspirerande vänner som får mig att riktigt se fram emot mamma-livet. C, en vansinnigt duktig konstnär som får livet att gå ihop med två kids och man i en 2:a. Hennes karriär tog fart på allvar när hon väntade sitt andra barn och kom i kontakt med en gallerist som inte såg barnledighet och konstnärskap/produktivitet som en motsägelse. Tvärt om. Mina ängsliga och klaustrofobiska tankar om att barn skulle vara en stoppkloss ter sig närmast patetiska numera. 

Efter det åkte jag ut till Årsta och träffade nyblivna mamman Å. Hon hade redan satt standarden för att livet kan vara precis lika glamouröst och spontant som innan, när hon för cirka två månader sen kom förbi mig och mina vänner som picknickade på Långholmen med sin en månaders och satt och vaggade det lilla knytet helt lugn med långa röda naglar och mystiska solglasögon. I går när vi sågs hade hon inte sovit på hela natten (det är ju inte bara champagne och ballonger, det fattar jag ju) men hon strålade ändå och verkade så nöjd och lycklig. Och vi pratade länge och väl om hur bajsnödigt livet är i lilla baren på Riche samtidigt som vi båda längtade efter att dela en flaska Cava i samma bar. Ha ha. Gräset är alltid grönare.

Jag känner mig stärkt. Det kommer att gå bra det här! 

Popmorsor

I dag gör jag studiebesök hos sköna popmorsor.

Dagens outfit

Jepp. Där kom den. Dagens outfit alltså.

Fyndade den här sköna hippie-morsa-klänningen på Judiths för ett tag sedan. Den går ända ner till fotknölarna och är perfekt när magen är i vägen för undanröjning av generande hårväxt.

trailer-park-hoochie-mama-looken

Nu ska jag tvätta håret. Det tar tid. Det är omständligt. Och när det sen självtorkar (vilket tar minst en dag för det är asiatiskt jävla hästtagel vi snackar här) så får jag två frisyrer, min egen + min köpta. Detta kräver då ett varv med plattång och en rejäl skopa tålamod. Jag är alldeles för lat för att vara så här fåfäng. Inget tålamod har jag heller. Vi får väl se hur länge jag orkar med trailer-park-hoochie-mama-looken. 

Men, har observerat fler saker för att göra den komplett (om jag nu orkar):

Fejknaglar (förstås! hur kunde jag glömma?)

FejkTÅnaglar, jo jag har sett dem de existerar, gärna med små pärlor på

Push-up-behå

Hud, hud och åter hud

Utförsäljning för folk med midjor

Minimarket och Hope har utförsäljning i dag. Jag skulle gått - om jag hade en midja. Skrotar runt här i mina gamla Orving och Burfitt i stället. Draperat och mjukt. Perfekt för stora magar. 

Apspö är verkligen inte mitt ord. Vart kom det ifrån?

Manuellt eller automatiskt?

Jag köpte ett paraply här om dagen. Närmare bestämt den dagen när Sverige fick apspö av ryssarna. Det visade sig vara ett "manuellt paraply". Jag frågar mig då vad ett "automatiskt paraply" kan tänkas vara. Anyone? Anyone?

Praliner vs Jobb

Skrev en rad på Fejjan om att jag mest var hemma och käkade praliner. Det tog skruv. Blev nämligen erbjuden jobb i går... tills den stundande nedkomsten kom på tal. Ja ja. Kan inte klandra dem. Det skulle liksom motverka syftet att anställa någon som inte kommer att kunna jobba på ett tag.  Ah well. Jag kan ju alltid ta upp firman och börja frilansa igen sen om drömjobbet inte dyker upp, det är ju inte så dumt det heller. Får nöja mig med att känna mig smickrad för erbjudandet. Tack. Tack. Och ha mig gärna i åtanke lite längre fram igen.

Baksmälla

Fikade med min snygga, modeskapande kompis K i går. Hon var fortfarande sliten efter midsommar. En midsommar med alla klassiska ingredienser; fylla, dans, bastu, bad och hångel. AAAhhhrrrgggg. Jag är grön av avund. Skulle ge vad som helst för en välförtjänt baksmälla just nu.

Är alla hantverkare från Kuba?

Väntar på hantverkare. Vad är det med det släktet? De har en tidsuppfattning som skulle platsa bättre på Kuba. Där jobbar man inte om det regnar. Man jobbar inte heller om man inte lyckas ta sig dit och det kan vara svårt eftersom man oftast måste lifta. Bilar är inget som tillhör pöbeln direkt. Det här är ingen skröna. Jag vet. Min svägerska är kubanska. Hon har samma tidsuppfattning som svenska hantverkare. Plano Cubano kallar vi det. Jag anar lite regn i luften. Kan det vara där skon klämmer?

Brittan - min stilförebild

Trailer-park-looken

Måste ju få kläm på det här med bilder också. Och nej, håret är inte äkta. Jag ha insett att den enda stil jag kan bära upp fullt ut just nu är trailer-park-looken, där en gravidmage faktiskt är en tillgång. Har börjat med håret, nu återstår bara:

Spraytan

Tandblekning

Tajta toppar som visar magen (eller kanske en som det står "bebis" på)

flip-flops (foppa-tofflor?)

Vad mer? Vad mer? Hjälp mig?

Oorganisation

Sitter och väntar på hantverkarna som ska installera tvätt- och diskmaskin. Skulle kunna 

1. Sortera papper

2. Betala räkningar

3. Försöka få ordning på flyttstöket där jag bor nu

4. Organisera renoveringen av gamla lägenheten som ska säljas

Men varför skulle jag göra det? Jag är en oorganiserad och lat jävel och just nu är jag ganska glad för det. Det ger mig liksom perspektiv på alla familyliving-mamas jag möter som är förtvivlade över att visningarna av förlossningssalar är stängda över sommaren. "Och jag som ska ha barn i september, hur ska jag hinna kolla in vilket sjukhus som har bäst salar!?" Folk kollar alltså ut förlossningssalar som vore det venuen till deras bröllop. I dunno! Ibland tror jag det är bättre för hälsan att vara lite lat.