Jag - precis som alla andra

Jag har under hela graviditeten helt lagt shopping på hyllan. Det kanske känns som en mindre och ganska ytlig liten uppoffring för de allra flesta. Men faktum är att det är min mest pålitliga terapiform. Retail-therapy kallar vi den. Jag och min kära partner in crime - mytwojazzhands.blogspot.com (kan inte länka). För mig är shopping-oviljan ett tecken på ohälsa, på att glädjen inför vackra saker är borta. Detta har berott på mitt välsignade tillstånd. Till följd av det har jag konsekvent vägrat att köpa ett enda gravidplagg och trotsigt klippt sönder mina trosor i sidan för att kunna komma i dem. Mest för att jag inte vill tillhöra de där - MAMAsarna. Tjurskalligt som en jävla tonåring har jag vägrat acceptera att jag, vare sig jag vill eller inte, är gravid och kommer att bli mamma precis som A L L A andra. Precis som min egen mor alltid önskat sig. Dessutom i den exakta medelåldern för förstföderskor i Stockholm. Så jävla svenne bananas det bara går. Nu. Efter dryga åtta månader kan jag äntligen acceptera det. Glädjas åt det. Se fram emot (om än med lite flackande blick) ett nytt liv. Jag kan omfamna den fluffiga MAMA-vaginan och det har börjat suga till i shoppingtarmen igen. Ett säkert sundhetstecken! Jag vill köpa små, små kläder till Liten med sköna 70-tals tryck. Precis som alla andra 70-talist morsor. Jag vill köpa Pia Wallén tofflor att dra runt i på BB. Precis som alla andra media-70-talist morsor. Imorgon tror jag fan i mig att jag till och med ska slå till och köpa min första gravidblaska. JAG - är precis som alla andra. Halleluja!