Inredningsambivalens

Som sagt.
Vi åkte runt på en massa loppisar. Med ett nytt hem och allt hade vi föreställt oss att vi skulle vara tvungna att hyra ett släp för att få hem alla fynd. Men icke. Ambivalensen satte in. 50-tal. Detta ljuva 50-tal. Det fanns hur mycket välsorterade antikhandlar som helst fyllda till bredden med finfina möbler och prylar. Bara att välja och vraka. Men. Det känns passé. Min (numera sålda) lägenhet gick i teak och stormönstrat, uppblandat med lite plastigt 70-tal. Det var fint. Det var då. Art Deco känns också trött. Fint men sömnigt. Tror att det måste bli 80-tal helt enkelt, 80-tal blandat med lite nostalgiskt 70-tal kanske. Men 80-tals prylarna är svåra att hitta. Knepigt det där med inredning. Och det blir inte lättare av att bo ihop med en superkänslig arkitekt...