Det säger alltid Mr till mig när jag oroar mig.
"Det ordnar sig, Manny. Har det någonsin hänt att det inte ordnat sig?" Och nej, han har ju rätt. Den senaste månaden har jag ältat och oroat och sovit dåligt. Det har handlat om jobb, vi behöver inte gå in närmre på det än att det var ett erbjudande som jag BORDE jublat över, men som omständigheter gjorde till en klump i magen. I dag fick jag veta att allt löst sig, av sig självt, liksom. No worries. Jag kan släppa det.
Min tid kommer! När jag väljer att den ska komma!
Yay me!
Tänker att den tiden helst ska infalla när jag och Lillebror bestämt oss för att sova på samma tider. Så är ICKE fallet just nu. Han har börjat få tänder. Kan det vara det? Vet ej. Vet bara att jag är
t r ö t t! För trött för löpning, för trött för regnpromenader, för trött för sex. Men yoga har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
I morgon ska jag köra ett kort pass när Brorsan sover. I morgon.
Nu till väsentligheterna: Ska jag klippa av mig håret eller ej? Tänker lång page. Vad tänker ni?